När politiker vill öka ett lands välfärd finns det i princip två olika sätt att tillgå. Antingen genom att förenkla för de rikedomsalstrande krafterna. Här kan låg bolagsskatt, låg inkomstskatt, låg moms, minskad byråkrati etc vara starka hjälpmedel.
Det blir enklare för entreprenörer att starta sina företag, produkterna blir billigare att tillverka och mer attraktiva på marknaden. Och risken att verksamheten flyttar utomlands minskar. Ett starkt näringsliv ger många jobb, ökad välfärd, och i slutänden även mer skatteintäkter till stat, landsting och kommun.
Sen finns det de som menar att det tar för lång tid innan rikedomen sipprar ner till det vanliga folket, att man måste hjälpa till på traven, genom omfördelning av resurserna. Detta sker genom ett ökat skatteutag och utbyggt bidragssystem. Skatterna är hämmande för företagare och entreprenörer, och utgör egentligen raka motsatsen till det förra exemplet, där man istället förenklade för näringslivet.
I många länder har man idag glömt de rikedomsalstrande krafterna. Även de nya moderaterna i Sverige tillhör den skaran, som numera tror att man kan lösa det mesta med olika skattesatser och omfördelning.
Vad har Reinfeldt gjort för att locka nya företag till landet? Vad har han gjort för att de befintliga företagen ska växa och må bra? Vad har han gjort för att det överhuvudtaget ska bli meningsfullt att starta ett företag?
Inte mycket. I landet lagom är det mest praktiskt att vara anställd. Företagare får en långt mer komplicerad tillvaro kantad av byråkrati och kreativa skattepåslag.
Om man inte de främjar de rikedomsalstrande krafterna så vissnar tillslut äppelträden, och det kommer inte att finnas några äpplen att plocka, vare sig för eget bruk, eller till att omfördela. Träden måste vårdas, och det måste hela tiden planteras nya träd.
