Demografi och folkutbyten i sekelskiftets Europa, en kort historisk betraktelse


Demografi och folkutbyten i sekelskiftets Europa, en kort historisk betraktelse 11916 bodde det ca 2, 2 milj. invånare i Wien, närmare hälften kom från Böhmen, Slovakien, Ungern, Kroatien, Serbien osv. 1939 var befolkningen nere på knappt 1, 8 milj. Och 1990 räknades befolkningen till knappt 1, 5 milj., med långt fler tysktalande invånare än förut.

När de ekonomiska och politiska förutsättningarna ändrades, så ändrades även befolkningen.

Österrike-Ungern fram till första världskriget var en stormakt, som sträckte sig från Alperna i väst till Karpaterna i öster, och dess huvudstad speglade förstås det mångfacetterade riket, med alla dess brokiga invånare representerade. Inte förrän nyligen har befolkningsmängden kommit upp till dåtidens nivåer, nu med invandring från delvis andra länder såsom Turkiet, Polen m.fl.

Österrikes öde är väldigt specifikt, färgat av sekelskiftets unika färg och form, och de två världskrigen, förvisso, men det finns också något universellt över skeendet. Det kan vara värt för svenskarna i Sverige att fundera på vad som hände i Centraleuropa på den tiden. Att det är fullt möjligt att ändra en massiv demografisk utveckling med politiska och ekonomiska medel.

Huvudstäder lockar invånare med arbetstillfällen och löften om ett rikare och mer kulturellt liv. Särskilt imperiehuvudstäder som Washington, Peking, Bryssel och dåtidens Wien. Men det kan också finnas andra ekonomiska incitament som lockar folk till mindre och mer betydelselösa städer, som exempelvis Stockholm, med löften om försörjning, bidrag och ett bekvämare liv? Ekonomiska förutsättningar som kan ändras med ett penseldrag, om viljan finns.


Följ oss!