Den arabiska järnridån faller

Det som nu händer i arabstaterna, med revolter och folkligt missnöje, kan kanske jämföras med östblockets sammanbrott i slutet av 80-talet. Det sovjetiska kommunistexperimentet var fullständigt förödande, miljoner människor mördades, deporterades och många flydde till väst. Näringsliv, produktion och innovation kom aldrig upp på västvärldens nivåer. Det var egentligen bara en tidsfråga innan allt skulle braka samman.

Nu händer något liknande i den islamska världen. Efter årtionden av despotism och mystisk Kadaffi-socialism har libyerna tröttnat, liksom egyptier och andra grannfolk. Handeln och näringslivet är på många håll kraftigt skadat av misslyckad politik, korruption och nepotism. Arbetslösheten är hög, och inte ens folk som har utbildat sig i väst förmår skapa sig en dräglig tillvaro.

Vad var det då som utlöste diktatorernas skakiga resa i arabvärlden? Är det Obamas mjuka samtalston, det ekonomiska misslyckandet, fattigdomen, intoleransen, Bush hårdföra politik eller yttrandefriheten på internet? Kanske får vi lämna över detta till framtidens historieskrivare. I dagsläget är det svårt att se skogen för alla träd.

Kanske får vi också rannsaka oss själva, västerländska politiker har länge i tysthet accepterat alla dessa despoter, för att området ska förbli stabilt. Men diktaturer är aldrig stabila, det borde vi förstått för länge sedan, och låtit bli att klappa Mubarak, Kadaffi & Co på ryggen.

Frågan är vad som kommer efter revolterna? Kommer nya diktatorer att ta över? Eller kommer hela regionen att bli ett islamistiskt inferno med sharialagar och medeltidsambitioner?

Min förhoppning, och gissning, är att araberna är trötta på tyranner. De vill ha demokrati, och en gynnsam samhällsutveckling som vi i väst. Förmodligen kommer det att sitta islamistiska partier i deras parlament, men det får vi leva med. Vi har ju kommunister och ultranationalister i våra folkförsamlingar, men har ändå kunnat bedriva demokratisk politik under många år.

Islamismen är ju i grunden ett inhemskt problem. Det handlar om konservativa element som inte gillar att Medelmustafa tar sig ett järn på lördagskvällen, att han lägger sig till med västerländska värderingar, att han moderniseras och sekulariseras.

Mot detta reagerar islamisterna. Hatet mot västvärlden är sekundärt, vi är ju redan förtappade, problemet är att vi influerar arabvärlden. Vi är det dåliga exemplet, Den stora Satan. Ett ord som i sin ursprungliga betydelse betyder fiende eller anklagare. Och det är sant, demokratiska länder bör alltid vara tyranners fiender.

Läs mer i SvD, DN, AB, Exp.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, arabvärlden, Libyen, Egypten, islam

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
jörgen
jörgen
9 years ago

Ett ridåfall är när ridån faller, dvs när ridån aktiveras och börjar fungera som en ridå. Jag antar att det är motsatsen som avses?

Annars verkar det som om Gene Sharps skrifter kan ha påverkat revolutionerna, se här.

Dr Evil
Dr Evil
9 years ago

Den arabiska soptippen rasar vore en bättre beskrivning ?

Elias
Elias
9 years ago

”Vad var det då som utlöste diktatorernas skakiga resa i arabvärlden? Är det Obamas mjuka samtalston, det ekonomiska misslyckandet, fattigdomen, intoleransen, Bush hårdföra politik eller yttrandefriheten på internet?”

Absolut inte fattigdomen, snarare tvärt om. Dessa länder har haft tillväxt (om än inte lika stor som vår) och när de får tillgång till Internet och får information om omvärlden, kulturella influenser från demokratiska länder och möjlighet att samordna sig själva och diskutera politik, då händer det saker!

Robert
9 years ago

Elias,
Jämfört med västvärlden är t ex Egypten och Libyen fattiga, arbetslösheten är mkt hög. I Egypten finns ingen riktigt etablerad medelklass. Libyen har haft något slags märkligt socialistiskt system som slagit sönder näringslivet helt och hållet. Men det är klart att välståndet även där sakta ökat, men långt ifrån Europa, USA etc.

Elias
Elias
9 years ago

Man kan väl säga som så att det är den relativa fattigdomen plus den absoluta rikedomsökningen som har utlöst revolutionerna. Den lilla absoluta rikedomsökningen har gjort det möjligt för dem att jämföra sig med oss och bli arga för att de inte får samma möjligheter.

Allan
Allan
9 years ago

”Frågan är vad som kommer efter revolterna? Kommer nya diktatorer att ta över? Eller kommer hela regionen att bli ett islamistiskt inferno med sharialagar och medeltidsambitioner?” Du nämner själv förklaringen till västerländska politikers agerande. Eller rättare sagt kan man nog säga att det beror på en gemensam politisk kurs skapad av tredjevärldenromantiserande kulturrelativister från vänster och pragmatiska realpolitiker från höger. Vi vet vad vi har och vi vet att de starkaste oppositionsrörelserna vill skada oss, våra relationer och våra värderingar _ännu_ mer. Alltså har det aldrig varit fråga om någon absolut stabilitet, men däremot en relativ sådan. Vi vet inte… Read more »

Robert
9 years ago

Allan,
Det hela bottnar väl i om man ser det halvfulla eller det halvtomma glaset… Själv ser jag positivt på framtiden.

oerfarenhet
oerfarenhet
9 years ago

Obamas tema var att inte inblanda sig i andra länders affärer. Han har stött diktatorerna som i Iran och Venuzuela och försatt USAs ekonomi i ett värre läge än sin företrädare. 2 pågående krig tog ringa plats i hans tal till nationen. Han har inte någon plan men velar fram och lär sig på jobbet. Erfarenhet är oftast ett plus även i presidentjobbet. Obeslutsamhet och svaghet ses inte med nåd i MÖ.