Den barnsliga klimatsocialismen

Den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg höll häromdagen ett numera världsberömt tal i FN. Resan från skolstrejk utanför riksdagen i Sverige till FN-huset i New York har tagit ungefär ett år, och många ser henne som en förebild och en duktig och mycket modig flicka.

Givetvis finns det personer bakom henne, som hjälpt henne på vägen. Att en vilsen 16-åring utan utbildning och utan djupare kunskaper om vare sig miljön eller klimatet  – skulle bli världens mest kända klimataktivist på kort tid är osannolikt. Där finns föräldrar, PR-byråer och intresseorganisationer som redan från början uppmuntrat och hjälpt Thunberg.

I min text vill jag adressera dessa personer, och inte flickan själv som ju är minderårig.

Talet i FN var patetiskt, överdrivet och ömsom snyftande och ömsom fyllt med barnslig vrede, framfört på bruten engelska. Den som gillar hjärta och smärta fick sig en rejäl dos, den som söker logik och fakta fick i princip ingenting. Talet var fullt med överdrifter och rena lögner. Att någon stulit hennes barndom ifrån henne är märkligt, med tanke på att hon bor i ett av världens mest privilegierade länder, med extremt gott miljöskydd, 95% återvinning och låga utsläpp av exempelvis koldioxid. Och artrikedomen i Sverige har under de senaste 100 åren berikats och utökats på ett påtagligt sätt, då vi har återintroducerat flera djurarter som tidigare var närmast utrotade, såsom älg, vildsvin och varg. Vi har gott om djur, natur, himmel, hav, berg och underbart vackra skärgårdar.

Kol och olja är inte miljövänligt, nej absolut inte, men på senare år har vi lyckats rena utsläppen påtagligt, och även introducerat andra energitekniker som släpper ut färre föroreningar, som till exempelvis kärnkraft. Och här finns en enorm utvecklingspotential.

Kol och olja byggde vår civilisation, genom billiga energislag har vi lyckats öka vår medellivslängd under loppet av blott 100 år. Mänskligheten har skapat ett så stort överskott att vi kunnat ägna mer tid åt forskning och utveckling och därigenom lyckats bota många sjukdomar som tidigare var dödliga. Vår levnadsstandard har ökat påtagligt, vi har rinnande vatten, el, avlopp, centralvärme, näringsrik mat, kommunikationer, massmedier etc etc – saker som för blott ett sekel sedan var lyx och onåbart för de stora flertalet.

Detta pratar inte Thunberg om. Hon piskar istället upp en hysterisk stämning, och varnar att världen snart kommer att gå under, till följd av mänsklighetens utsläpp av koldioxid och påföljande klimatförändringar. Hon bygger medvetet eller omedvetet upp en undergångsstämning.

Inte ens FN:s klimatpanel IPCC menar att världen står inför en så radikal uppvärmning, och vetenskapen visar på måttliga förändringar i medeltemperaturen, särskilt under de senaste 20 åren. Det finns också teorier om en kommande nedkylning.

Vi kan lämna klimatdebatten helt och hållet, och istället enas kring att det enda sättet att lösa dessa eventuella problem är ännu mer forskning, vetenskap och utveckling – istället för panik, hysteri och vrede. Det tror jag de flesta är överens om.

Thunberg och miljörörelsen vill ha mer statliga ingrepp, de vill att politikerna ska göra något. De tror inte att civilsamhället klarar att lösa problemen. Denna barnsliga miljösocialism kommer inte att hjälpa världen, utan snarare stjälpa den. Centralplanering och femårsplaner har inte visat sig fungera särskilt bra historiskt sett. Istället brukar totalitarism leda käpprätt åt skogen.

Vad gäller Thunberg så bör vi kanske mest tolka henne som en marionett framförd av bakomliggande mäktiga intressen, som vill införa fler regleringar, mer skatter, samt mer hinder för resor, konsumtion och företagande. Och detta är ju ofta politikens mål, att ständigt vinna mer makt över sina undersåtar. Att skicka fram ett oskyldigt barn, är ett knep för att själva slippa kritik, ty vem vågar kritisera ett barn? Jag får själv erkänna att det var med stor tveksamhet jag publicerade den här artikeln, men som sagt, det är personerna bakom Thunberg som åsyftas.

Tillbaka till talet inför FN. Thunberg var påtagligt överspänd, kanske pga sömnbrist, stress eller uppeggad av situationen. Hennes anförande blev överdrivet och gav ett obalanserat intryck. Även om många gillade uppträdandet, så finns det andra som menar att vi nått till toppen av Thunbergs miljökorståg. Vi får hoppas att det märkliga minspelet och vreden i ögonen var skådespeleri, och inte på riktigt.

Jag kommer osökt att tänka på kända barnskådespelare, vilka till en början blir enormt uppblåsta och uppmuntrade av föräldrar och omgivning. De odlar en överdriven självbild och förvrängd uppfattning av världen. Och när sedan lamporna släcks, när publiken till slut tröttar, och marionettmakarna lämnar kulisserna – då sitter dockorna där ensamma, ofta förnedrade och med en totalt uppochnervänd bild av världen. Livet därefter kan bli svårt. Och givetvis så kommer man att skylla på de som ifrågasatte och kritiserade skådespelet, och inte de som styrde dockan.

Gillar du det du läser, stöd gärna bloggen. Klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.