Den brutala skillnaden mellan offentlig och privat vård

Det som utmärker offentlig vård är att den styrs av politiker och finansieras av skattebetalarna. Genom att baka in kostnaderna i skatten så upplever medborgarna att vården är fri, gratis, och alla har tillgång till den, både fattig och rik.

Den offentliga vården styrs av en budget som i sin tur bygger på prognoser. Därtill blir det köer om planen eller budgeten inte håller. Och eftersom politiker sällan kan spå framtiden så föreligger det alltid en risk för väntelistor och turordningsregler. Det finns heller inga incitament att spara pengar, utan verksamheten har istället en tendens att svälla, utan att produkten (vården) nödvändigtvis blir bättre.

De långa väntetiderna kan likväl bidra till att patienternas sjukdomar förvärras, eller att de till och med avlider. Köerna är egentligen inte något slags systemfel, utan en del av det offentliga sjukvårdssystemet, vilket vi ser allt tydligare i Sverige idag.

Tänk er ett scenario där läkarna redan på förhand känner till de långa kötiderna, och inser att patienten inte kan vänta så länge, och därför diagnostiserar sjukdomen som obotlig. Trots att sjukdomen skulle kunnat botas om vården var tillgänglig direkt, vilket systemet tyvärr inte medger.

Om detta praktiseras av svenska läkare är svårt att veta, de lär inte prata högt om det, men det är en logisk följd av kösystemet. När behandlingen hela tiden skjuts fram i tiden så finns risken att vårdpersonalen förr eller senare räknar in väntetiden i sin utvärdering.

I ett privat vårdsystem drivs sjukhusen av företag, kooperativ, stiftelser etc. Och vården finansieras av sjukvårdsförsäkringar som medborgarna betalar månads- eller årsvis. I många länder betalar arbetsgivaren försäkringen som en jobbförmån. Den privata vården kan organiseras på flera olika sätt. Ofta lyfts USA fram som något slags allomfattande exempel på privat vård. Men det är egentligen ett dåligt exempel, då den amerikanska vården är väldigt reglerad och det finns många olika statliga ingrepp och märkligheter.

Om vi istället jämför med det privata vårdsystemet på Cypern, som ju är ett EU-land, så kanske vi får en närmare bild. Marknaden är avreglerad, och en familj på 4 personer betalar under 2000 kr i månaden för en s.k halvförsäkring. Den drar igång om man behöver stanna på sjukhus över natten. Försäkringen kompenserar alltså inte för lättare åkommor. För att jämföra, ett normalt sjukhusbesök utan röntgen kostar ca 500 kr, och en röntgenbild kostar ca 800 kr. Vården är ganska billig, vi ser sällan köer, den är lättillgänglig, och det går att ringa och tala med läkare i telefon. Om patienten skulle ha någon ovanlig åkomma som Cyperns privatsjukhus inte kan hantera, så kan man skickas till Storbritannien, Israel etc, där resurserna är ännu större.

Hur skulle då de bägge olika sjukvårdssystemen reagera inför en dödlig åkomma, svår cancer el dyl?

Den offentliga vården skulle förmodligen sätta dig i kö, och du skulle riskera att bli sämre eller till och med avlida under väntetiden. I allra värsta fall skulle de diagnosticera din sjukdom som obotlig redan från början, så att du slapp att gräma dig.

Medan den privata vården skulle ge dig vård tämligen omgående. Om det närliggande sjukhuset är uppbokat så skickas du någon annanstans. Och i värsta fall, om din vårdförsäkring inte täcker alla kostnader, eller om du blivit utförsäkrad av någon anledning. Då skulle du fortfarande erbjudas vård, men till en kostnad. Och låt oss säga att operationen i värsta fall kostade 1 milj kr. Det kanske skulle vara värt att sälja villan eller bostadsrätten? Livet går ju före allt annat. Och istället för att dö i en vårdkö skulle du åtminstone ha en chans att klara dig, om du lyckas samla ihop till avgiften (notera att de flesta länder har ett socialt skyddsnät för de som av någon anledning inte har en försäkring).

Det finns de som menar att den privata vården är orättvis, att rika personer premieras och får bättre vård. Medan den offentliga vården är rättvis på så vis att alla får lika dålig vård. Vi står alla i kön och väntar tålmodigt. Det spelar egentligen ingen roll att den offentliga vården är fri, eller att läkarna är skickliga inne i den otillgängliga operationssalen, om vi är ännu sjukare eller döda innan det blir vår tur.

Myten om den offentliga vårdens förträfflighet lever vidare, trots att folk far illa i köerna. Vi intalar oss att vi har världens bästa vård, och skrattar åt andra länder som egentligen sprungit om oss för länge sedan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.