Har ni tänkt på att under de senaste åren så har det blivit viktigare vilken ton man har, än vad som egentligen sägs?
Känslor och tankar värderas allt oftare högre än fakta och statistik. Det är också viktigt vem som säger vad, en medelålders vit man är inte lika intressant som en ung svart kvinna, oavsett budskapet.
Experter är inte längre experter, de drivs av agendor, känslor eller annat som vi övriga inte riktigt förstår. Omvärlden blir allt mer svårmätbar och obegriplig, åtminstone för den som inte omfamnar den rätta känslan och intuitionen
Vi lever i en introvert tid. Sociala medier knyter ihop världen, men skärmar av individerna från varandra. Alla stirrar ner i skärmen och umgås med någon annan, någon annanstans.
Vi dras med i händelser som egentligen inte har med oss att göra, ett dött flyktingbarn på en turkisk strand kan sätta välden i brand, en kändis som besöker en prostituerad, polisvåld, kravaller osv osv.
Givetvis är det bra att vi engagerar oss i samhället, men alltför ofta handlar det om skeenden som utspelar sig långt borta från vårt grannskap, vårt direkta närområde. Och vi kan egentligen inte göra så mycket åt dessa saker, mer än att visa delaktighet, och signalera godhet. En manifestation mot amerikansk polisbrutalitet på Sergels tog känns avlägset. Och även om tanken är god, så faller det hela platt.
Våra egna poliser följer helt andra lagar än den amerikanska, och de är organiserade på ett annat sätt. Därutöver har vi väldigt många egna inhemska problem, med kriminalitet, gatuvåld, sexbrott, sprängningar osv. Kanske borde man fokusera mer på detta, istället för något som händer på andra sidan jorden, och som vi inte har så stor insyn i?
Den globaliserade människan engagerar sig i andra världsdelar, men hon märker inte vad som händer hos grannen eller i kvarteret. Och det är synd, för vi är mycket starkare i vårt närområde, där kan vi påverka och göra skillnad. Om vi nu verkligen vill åstadkomma något? Eller är det bara godhetssignaleringen vi vill åt? Visa att vi är med i samma gäng. Att vi tillhör rättvisekämparna, miljövännerna, Greta-kulten, antitrumprörelsen, värdegrundsgänget, feministerna, trädkramarna eller någon annan godkänd god kraft.
Det handlar om religion. Inte den gamla kristendomen och kyrkan, nej, nu lägger vi vår kreativa energi i andra massrörelser. Gärna med inspiration från österlandet, veganism, yoga, nyandlighet, spiritualism, panteism. Den moderna gudsuppfattningen handlar om att allt är ett, naturen och jorden är besjälad, och att vi bör tona ner industrialism och kommers. Vissa hävdar att småskalighet och självhushållning är den enda vägen framåt. De mest extrema vill decimera människosläktet, ty vi anses vara för många, och tar alltför mycket av jordens resurser i anspråk.
Det har nästan blivit till en ritual att sortera soporna. När någon inte gör det, utan slänger allt hursomhelst, då kan de rättrogna bli väldigt upprörda. Många försöker dra ner på sin köttkonsumtion, och ha köttfritt någon dag i veckan, trots att protein är ett av de viktigaste näringsämnena och en nödvändig källa till vårt allmänna välbefinnande. Självspäkelse. Det ingår i ritualen.
Vi beskyller oss själva för världens samlade ondska. Nästan allt elände kan tillskrivas det västerländska industrisamhället, kolonialismen, krigen, kärnkraften, atombomberna, gifterna, utsläppen, osv. Vi tar emot migranter i hundratusental och försörjer dem, och accepterar tålmodigt deras oförstående hållning gentemot svenska lagar, regler, seder och kultur.
Många av oss kallar sig ateister, men det stämmer egentligen inte, vi tillber bara något annat och har skaffat oss nya ritualer och nya heliga hus. Vi tonar ner tabeller, siffror, fakta och annat manligt tänkande. Vi ser en ny kvinnlig tidsålder, en mer spirituell värld baserat på känsla, lust och hjärta.
Bildning och utantillkunskaper är inte så viktigt längre. Ingenjörer kan snart liknas vid gamla bibliotekarier som sitter i dammiga tysta salar. Bilar, vägar, fabriker och infrastruktur har spelat ut sin roll. Vi klarar oss med några få ägodelar, och lever enkla liv.
Den nya gröna trosuppfattningen är uttänkt av en generation som aldrig behövt svälta, aldrig upplevt krig eller någon form av nöd. Vi har levt invid ständigt serverade bord, med skyhög materiell standard, skapat av gårdagens kunniga produktiva människor som nu bespottas, förlöjligas och hatas.
Och när de bortskämda rivit ner vår värld, kommer ingen att finnas kvar som kan bygga upp den igen.
