Den klassiska liberalismen som en traditionalistisk återställare

Under forna tider var rådslag, ting och valkungadömen centrala för de Nord- och Centraleuropeiska folken. Makten tillföll inte en enskild despot, utan problem löstes och dryftades i grupp. Det var vanligt med ett s.k äldstes råd, där seniora medborgare delade med sig av sina erfarenheter. Dylika råd fans även hos de tidiga klassiska kulturerna runt Medelhavet.

Enväldiga härskare och Gudakejsare var något som härrörde från Orienten, introducerat av Greker och Romare under senantiken. Fenomenet var främmande för de Nord- och Centraleuropeiska folken, som var mer jämlika och broderliga inbördes, både vad gäller männens ställning gentemot varandra, men även hur man såg på kvinnan och hennes roll.

Skepsis mot hierarkier är tillika en skepsis mot falska ledare, dekadenta allenarådande kungar, utan folklig maktbas och magra kunskaper om allmogens liv och leverne. Den klassiska liberalismen var kritisk mot envälde, och man åter-introducerade parlamentarismen, inspirerat av forna tiders rådförsamlingar och ting. De grundläggande idéerna om republik och maktdelning har rötter långt tillbaka i tiden, och de återuppväcktes i slutet av 1700-talet, i en värld där despotism och absoluta monarker inte var något ovanligt.

Den klassiska liberalismen var tillika kritisk till den avdankade kyrkan. Dekadenta präster, vars samhällsposition vilade på gammal hävd och alltmer sällan på konkreta bidrag till samhället. Religionsfrihet blev ett honnörsord, och tillika strävan efter religiös och kulturell decentralisering. Friheten att välja religion bidrog i förlängningen till polyteism, som är en mer naturlig religion för de Nord- och Centraleuropeiska folken, än den kvävande monoteismen, som tillika introducerades österifrån under tidig medeltid.

De klassiska liberalerna slogs även för likhet inför lagen. Synsättet går tillbaka till den fria europeiska landägande bonden, och inte den livegna slaven från österlandet, vars friheter och rättigheter var kraftigt begränsade. Rättsväsendet bidrog till stabilitet för samhällena, som annars hotade söndras av långvariga vendettor och klankrig. Spörsmålen gjordes upp i domstol som med laga kraft dömde hårt men rättvist. Likhet inför lagen var inte bara ett klassiskt liberal idé, utan utgjorde ett traditionalistiskt fundament som existerat långt tidigare i vår kultur.

Somliga ser den klassiska liberalismen som ett steg vänsterut, i den eviga marschen till vänster som slutar med socialliberaler, socialdemokrater, kommunister och slutligen genusvetare.

Vi kan också se den klassiska liberalismen som ett steg bakåt, till äldre och mer traditionella värden. Medan dess samtid 1700-talet, där pudrade peruker, envälde, nyckfullhet, dekadens, ytlighet och influenser österifrån bidrog till ett degenererat samhällsklimat. Kanske inte helt olikt vår egen hårt reglerade och överbeskattade tid, där den nya överklassen och dess klienter lever i en bubbla, åtskilda från verkligheten och de hårt arbetande skattebetalarna. Medan det redan börjat att mullra och vi skönjer mörkret, stormen och det hårda haglet nalkas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.