Den starka svenska kulturen

bondeIbland sägs det att Sverige inte har någon kultur, att det mesta är inlånat utifrån. Detta är rent nonsens, Sverige har en distinkt och stark kultur, men ibland kan det vara svårt att se den, ty den är så självklar. Nedan listar jag de fyra viktigaste beståndsdelarna i den svenska kulturen, så som jag ser den:

Plikt

Svensken genomför noggrant för sina sysslor och plikter. Det finns värden i detta, att hålla sina ord, att utföra det man åtagit sig, att vara pålitlig.

Laganda

Det här med laganda inser man ofta inte förrän man bott utomlands ett tag. I många länder är det svårt att exempelvis bygga större företag, det brukar stanna vid far och son, och några anställda, samt bråk och ditten och datten. Svenskar har laganda som en närmast naturlig egenskap – att snabbt forma grupper, och hitta sina sysslor. Kanske beror det på det stränga karga klimatet, kanske något annat. Men det främjar alla former av samarbete. Kanske hämmar det individualismen å andra sidan? Vi är vana vid platta organisationer, ej hierarkiska strukturer, och att även kvinnor ges plats i gruppen och i arbetet.

Hårt arbete

Svenskar tror att hårt arbete lönar sig i längden. De är inte rädda för att hugga i, och dra igång stora projekt. Hårt arbete har varit en förutsättning för överlevnad i glesbygden skogen och kylan. Det finns tillika en stark gemenskap i det hårda arbetet. Man förväntar sig också resultat och belöning.

Enkelhet, asketism

Enkelheten återspeglas överallt, kläder, musik, arkitektur, litteratur. Man har till och med valt en asketisk sträng religion i protestantismen.  Svensken gillar inte överdekorerade ting; det strama, återhållna och enkla betraktas som vackert. När vi betraktar äldre tiders allmogemåleri på möbler och väggar slås vi visserligen av ett visst överdåd, men det är inget mot hur motsvarande dekorationer såg ut på kontinenten.

*

Varför finns det då så många som försöker förringa den svenska kulturen? Varför utmålas den som icke-existerande? Svaret på detta är kanske inte är så enkelt, men en sak är alldeles tydlig – den svenska kulturen är väldigt framgångsrik i ett industrisamhälle. Arbete, plikt etc blir nästan som en slags överideologi, något som blir svårt att skilja från livet i största allmänhet. Och den enkla asketiska designen, konsten, arkitekturen anses också förfinad och självklar. Och kanske är vi rädda för att vår kultur är så framgångsrik? Vi vill inte vill skryta, slå oss för bröstet eller förhäva oss. Lika bra att plikttroget jobba vidare istället utan att bry sig om allt babbel…

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Ulf Hermansson
Ulf Hermansson
3 years ago

Skulle vilja lägga till TILLIT, även till människor utanför den närmaste bekantskapskretsen och till samhällets institutioner. Som nu nog börjar naggas i kanten.

Rutger Börjesson
Rutger Börjesson
3 years ago

När man satt sig in i vad kulturmarxism är, går det att förstå hur de resonerar som påstår att det inte finns etniska svenskar eller svensk kultur.

Kgb35
Kgb35
3 years ago

intressant. Håller nog med om att tillit skulle före enkelhet. Titta i Mandelgrens böcker, där står prakten inte mycket efter utlandet. Kanske är detta innan de blev för fattiga och sedan moderna på 1800 talet. Vad gäller asketismen går det som en röd tråd sedan Gustaf Vasa att motverka folks vilja att festa. Tills nu, när istället politiker uppmuntrar krogar. Själv har jag börjat fundera på tacitus ord om att om germanerna försågs med den mängd vin de ville ha, skulle de enkelt besegras. Gå ut och titta på fyllan en kväll en helg. Sedan har vi dock renlevnadsmänniskor och… Read more »