I slutet av avsnittet kärlek i den intressanta radioserien Myter och mysterier utbrister Eric Schüldt att det finns ju ingen radikalitet.
Han refererar till förra sekelskiftets intellektuella kollektiv, där vildhjärnor, författare och tänkare stötte och blötte sina idéer. Radikalitet var spännande, något man gärna odlade, och upphettade animerade debatter hörde till tidsandan. Man träffades hemma hos varandra eller på krogar och kaféer i städer som Berlin, Wien och Paris. Dessa kollektiv syftade till att odla själen, och samla folk som inte kände sig hemma i samtiden. Här gavs utrymme till djupare samtal om ting som betydde något.
Frågan är då vad Eric menar med att det inte finns någon radikalitet idag? Jag kan på rak arm räkna upp massor av radikala idéer. Vi vet ju att det finns ett överflöd av tankegods som skulle passa beskrivningen. Fast i dagsläget så förkastas de ofta som konspirationsteorier, förnekelse, bigotteri, populism, fobi, rena obegripligheter eller så bara ignorerar man det hela.
Det går därmed inte att vara offentligt radikal, eftersom nästan alla radikala idéer klassificerats som icke godkända, och placerats utanför det offentliga samtalet. Västvärlden idkar en slags självcensur, och alla som håller sig uppdaterade i nyhetsflödet vet vilka idéer som kan debatteras och vilka som inte passar.
En radikal idé måste först plockas upp och godkännas av statsmedier, akademier eller politiker, först då kan den analyseras och debatteras. Ofta blir det rena dumheter kvar som märklig konst eller ful arkitektur, som ju egentligen bara är pseudoradikala företeelser. Ungefär som på dagens konstskolor, där man låtsas vara radikal, fast man egentligen är en likriktare och klient. Man målar samma tavla om och om igen.
Inom några få områden är det däremot tillåtet att vara radikal, och ett av dem är sexualitetens område, fast även där handlar det kanske numera mest om att hänga på nya bokstäver på LGBTQIA+ …? Det är också tillåtet att vara radikal inom miljö- och klimatdebatten. Vi kan se extrema miljöorganisationer som stoppar trafiken i storstäderna och kräver minskad bilism. Fast hur radikalt är detta egentligen, de driver ju precis samma agenda som våra folkvalda?
Verklig radikalitet är knappast önskvärt. Att vara radikal på riktigt är riskabelt. Du kan bli avstängd från nätet, avlyssnad, bankkontot blir fryst osv. Och du är knappast välkommen att diskutera bland hippa konstnärer och författare.
