Det ryska inbördeskrigets konsekvenser

Det ryska inbördeskrigets konsekvenser 1För oss i väst är det givetvis bra med ett ryskt inbördeskrig, man kan utan tvekan betrakta Ukrainakriget ur en sådan synvinkel, då det handlar om två brödrafolk som varit del av samma nation i århundraden. Nidbilden av mongoliska orcher som slår ihjäl varandra oavsett vilket slaviskt tungmål de talar.

Vi kan slappna av ett tag, Putins imperium är upptaget med annat. Vi kan strunta i vilken sida som vinner, så länge de tillfogar varandra skada, tvingas fokusera på kriget och inte på oss.

Kanske är just detta de amerikanska neokonservativas våta dröm? Deras mål har länge varit en unipolär värld, där det bara ska finnas plats för en enda supermakt, och alla uppstickares ska försvagas och slås ner. Händelseutvecklingen i Ukraina passar väl in i bilden.

Fast vi borde nyttja tiden bättre, och kanske förbereda oss för hårdare tider? Det finns en del negativa saker som kan spilla ur konflikten, oavsett hur den slutar:

Ryssarna kommer att ha veteraner som har slagits mot en riktig fiende, inte undermåligt utrustade trupper från tredje världen. Dessa erfarenhet kan nyttjas emot västs unipolära ambitioner, särskilt vad gäller småskaliga strider men även större konflikthärdar.

Ryssarna blir därutöver ännu mer självförsörjande och självorganiserade. Redan nu är Ryssland långt mer självförsörjande än de flesta andra länder.

De kommer också att bygga en ännu djupare rysk identitet och starkare känsla för sitt land. Och dylika krafter ska inte underskattas både under krig eller fred, och för den generella sammanhållningen i ett land.

Det ryska inbördeskrigets konsekvenser 2
Natoländer är mörkblå. Kartan från Wikipedia.

Och, om de vill sig riktigt illa så kommer ryssarna att starta ett eget försvarsförbund med Kina, Indien, och kanske några länder till. Den amerikanska världsordningen är inte lika stark som förr om åren, det finns flera länder som under några decennier byggt en starkare ekonomi och militärmakt. De är numera regionala stormakter, och tillsammans utgör de förstås en supermakt. Lägg därtill den tvekan och misstänksamhet som numera riktas mot den amerikanska armén. Vi ser mängder av extremt dyra och överkomplicerade vapensystem. Jaktflygplan som har färre timmar i luften pga dyra uppdateringar och tekniskt krångel. Sämre logistik och kapacitet att förflytta stora trupper. Och de skräckinjagande hangarfartygskonvojerna, som säkert fungerar bra mot underutvecklade länder, men sämre mot jämförbara stridskrafter. Och en eventuell förlust av en dylik konvoj skulle bidra till en nationell kris, både vad gäller förlusten av manskap samt dess extremt höga ekonomiska insats. Vi vet från andra världskrigets krig på östfronten att bra teknik inte alltid övertrumfar storskalighet och mängd. Ryssarna massproducerade fler enkla tanks och vapensystem, samt mobiliserade fler soldater, och det tyska högsofistikerade militärundret kunde inte stå emot.

Och inget av detta är bra för väst långsiktigt sett. Även om ryssarna för stunden är bundna till krig och tillfällig försvagning.

Prenumerera