Det stora spelet

Det stora spelet 1
En grupp soldater från 51:a lätta infanteriet (Yorkshires regemente) fotograferade av John Burke i maj 1879, Afghanistan.

Det stora spelet – The Great Game – var namnet på 1800-talets maktkamp mellan Storbritannien och Ryska imperiet i Centralasien. Det handlade om dominansen över länderna i regionen, bland annat Afghanistan, Persien m.fl. Sedermera har termen ofta kommit att användas för all slags strategisk maktkamp mellan stormakter.

Det är inte en modern term, utan något som hör gamla tider till. Idag vill få politiker erkänna att de ägnar sig åt den här typen av storskaligt geopolitiskt spel. Fast det förekommer givetvis. Nästan alla små och stora konflikter utmynnar i The Great Game. Fast det är fult att prata om det i en värld där man främst förespråkar förhandlingar och samtal som ett medel att lösa konflikter.

Från Kubakrisen, Golanhöjderna till Irakkriget, allt handlar om makten över strategiskt viktiga punkter, i syfte att skapa en utökad global dominans. Men vi gillar inte att erkänna dess existens. Istället klär vi det i vackra ord, såsom att ”sprida demokrati och liberala värderingar”.

Frågar vi makthavarna så finns det inget Great Game, och det är fult att prata om geopolitik; det är knappast saker som tas upp i våra skolor heller. Och givetvis är det en form av propaganda att tona ner dylika saker.

När motståndarsidan ägnar sig åt det stora spelet, jag syftar på Putins krig i Ukraina, då blir det plötsligt uppenbart. Per automatik anklagas han för att vara galen, befinna sig i en mental bubbla, omgiven av några få jasägare etc. När han egentligen gör det vi i väst har gjort sedan Koreakriget, och givetvis ännu längre tillbaka än så.

Jag säger inte att det Putin gör är bra, nej, hans krig kommer att bringa elände för många år framöver. Men det han gör är förståeligt ur det stora spelets perspektiv, låt oss inte låtsas annorlunda. Det han gör är tyvärr helt normalt även med våra egna måttstockar, och det är just det som är det mest vidriga i sammanhanget. Väst har plötsligt fått en motståndare som också startar (vad som framstår som) meningslösa krig och irrationella konflikter. Och det vore förstås önskvärt med en annan fredligare världsordning, om det nu är möjligt.

Få nya artiklar direkt i mailen!

Loading