Döden är en man: styckmordet, myterna, efterspelet


1984 hittades några plastsäckar i närheten av Essingeleden i Stockholm innehållande en styckad kropp. Offret visade sig vara en prostituerad narkotikaberoende kvinna. Och snart påbörjades ett av de mest omtalade rättsfallen i svensk historia, det s.k. Styckmordet. Två läkare i 30-årsåldern misstänktes – i media fick de namnen Obducenten och Allmänläkaren.

Läkarna anklagades för allt från incest till ritualmord. Och ett litet barn – som vid tiden för dådet var 17 månader – utgjorde kronvittne, tolkad och påhejjad av barnpsykologer. Det saknades emellertid konkreta bevis för att männen överhuvudtaget träffat offret. Mediehets och moralpanik tog över, och tidningarna beskrev de två läkarna som monster. Två män från ”överklassen”, som stod över lagen skyddade av etablissemanget, hade utnyttjat och skändat en kvinna från samhällets bottenskikt. Läkarna var dömda redan på förhand.

Männen frikändes slutligen för mordet, men dömdes för själva styckningen, och blev fråntagna sina läkarlegitimationer. Domstolen klarade inte trycket från mediedrevet, folkopinjonen och dåtidens marxist-feministiska verklighetsbeskrivning. Under senare tid har männens DNA jämförts med hår från plastsäckarna, och de matchade ej. Men läkarna har än idag inte blivit rentvådda. Under hösten inleds en rättegång där de bägge männen stämmer den svenska staten.

Vetenskapsjournalisten Per Lindeberg, som ingående studerat fallet och 1999 gav ut boken ”Döden är en man”, fick oss att börja inse att männen dömts på falska grunder. En ny omarbetad upplaga i pocketformat ligger i dag på bokhandelsdiskarna. Boken kan varmt rekommenderas, dels som ren spänningsläsning, och dels som ett tidsdokument över ett 80-tal som grumlades av incestskräck, moralpanik, klasskampsfeminism och övertro på skräniga löpsedlar. Framförallt visar den oss att det svenska rättsväsendet ibland inte klarar trycket, och att verkligheten överträffar det mesta, ty jag tror inte att någon författare skulle ha kunnat skapa en dylik surrealistisk historia.

Per Lindeberg har även en webbsida: mediemordet.com, som ger en bra introduktion till debatten och alla turerna. Jag har själv bidragit till designen av webbplatsen, och på detta sätt blivit insatt i rättsfallet. Det har gått 24 år, sedan den döda kvinnan påträffades – brottet preskriberas om knappt ett år – och än idag vet vi inte vem som mördade henne.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, brott, styckmordet, obducenten, allmänläkaren, Per Lindeberg, Döden är en man