Efter decemberöverenskommelsen

Inför varje votering måste man med blod svett och tårar jobba ihop en majoritet, även inför budgetomröstningen. Genvägar som decemberöverenskommelsen är dömda att misslyckas.

Det är grundtanken med demokrati, det ska inte vara så enkelt att ändra eller instifta nya lagar. Demokrati handlar om förhandlingar och friktion, och det är inget för den som inte vill smutsa ner händerna.

Socialdemokraternas bör hålla alla dörrar öppna. Det är så de styrt Sverige i decennier, ömsom sökt stöd från höger och vänster. För att kunna genomföra det här parlamentariska spelet så måste de bilda regering ensamma utan att bjuda in något annat parti i regeringssamarbetet, i det här fallet miljöpartiet.

MP riskerar att bli ett sänke, då de är långt mer radikala än S i vissa frågor. Då förlorar man högerns stöd i andra frågor, därför blir det inte mycket gjort i kammaren. Alternativet är att börja förhandla med SD, vilket verkar vara politiskt omöjligt.

De enda vettiga S kan göra nu är att ombilda regeringen utan MP och söka stöd från alliansen. De står varandra nära i många frågor, och de kommer att kunna hanka sig fram tills det är dags för nästa val. Och hoppas på att SD får färre röster.

Om vi betänker SD:s utveckling så går trenden åt motsatt håll, de är snart lika stora som moderaterna eller sossarna. Hur ska man hantera dem då?

Om EU stänger gränserna och undantaget från Schengen permanentas då kan SD:s politik tappa sin udd. De kommer att tvingas att bli ännu mer radikala i flyktingfrågan för att bibehålla sin politiska framtoning, med risk att skrämma bort en del väljare. Och då krymper partiet.

Nåja, att SD skulle tappa väljare förblir nog en önskedröm. Vad som sannolikt kommer att hända är att Åkesson fortsätter att tvätta partiet, och det blir alltmer etablerat som ett socialkonservativt alternativ. Det är tydligt att socialdemokraterna inte längre är det statsbärande partiet, och alliansen lyckas inte heller blidka väljarna. Ett paradigmskifte sker inom svensk politik. SD kan mycket väl komma till makten. Vad som händer då återstår att se.

Egentligen tänkte jag avsluta här. Men finns det inget sätt att stoppa SD?

Jo, förmodligen finns det ett sätt. Det är att desarmera deras viktigaste fråga.

Låt oss kika några decennier tillbaka i tiden. Den socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson införde stopp för de flesta flyktingar 1989, under namnet Luciabeslutet. Det kom för många flyktingar på en gång, och man skyllde på logistiken, det gick inte att hantera. Det var inte förrän under Carl Bildt som flyktingmottagningen kom igång igen.

Idag är det ingen som kommer ihåg Carlsson som flyktingfientlig eller rasist. Det handlar inte bara om vad man gör, utan också om hur man gör det. Och med tanke på de rekordstora flyktingströmmarna i år så kan en skicklig politiker komma undan med det här återigen.

Genom att införa ett tillfälligt stopp i flyktingmottagningen så underminerar man hela SD:s politiska plattform. Deras viktigaste politiska fråga tas bort från dagordningen, de kommer definitivt inte att ha lika mycket att prata om. Dessutom låter man landet läka, och uppmuntrar andra politiska frågor att ta över den offentliga debatten. Man låter SD dö svältdöden.

Återigen, politik är inget för den som inte vill smutsa ner händerna.