En retoriskt obegåvad person utan konkreta politiska idéer för Sveriges framgång och välbefinnande

Sprid!
En retoriskt obegåvad person utan konkreta politiska idéer för Sveriges framgång och välbefinnande 1
Av Holger.Ellgaard – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6061413

Statsministern Stefan Löfven är en retoriskt obegåvad person utan konkreta politiska idéer för Sveriges framgång och välbefinnande. Och jag hävdar bestämt att detta inte är ett försök till förtal eller smutskastning. Inte alls, ty han har verkligen inte talkonstens gåva och inte heller en framgångsrik politik.

Vad värre är, det finns få andra politiker som besitter dessa viktiga egenskaper. Man undrar varför de ens är politiker? Att tala vackert och övertygande är essentiellt, liksom att bjuda på fungerande politiska lösningar. Den som inte besitter talkonstens gåva lär inte övertyga någon annan om sina förslag, och har man inte ens några vettiga idéer, ja, då finns ju ingenting.

Hur blev det såhär?

Det är lätt att kritisera, men svårare att härleda den här typen av degenerering och förfall. En delförklaring är att det länge ansetts viktigt att politiker är folkliga, och beter sig som vanligt folk. Och varför då, kan man fråga sig? Jo, för att för att prata med (exempelvis) bönder så måste man prata på bönders vis. Fast alla är ju inte bönder, förstås. Tanken är väl att en politiker ska kunna tala på alla möjliga sätt och vis. Och det kan de inte.

Kanske har man skapat en skenbild av enkelhet och folklighet, som knappt existerar i verkligheten? För när det verkligen blåser hårt, då vill vi inte ha en statsminister som pratar som en bonde. Utan en handlingskraftig person som kan prata med både ingenjörer, läkare och ekonomer – såväl som med bönder, industriarbetare och sjukvårdare.

Den här falska folkligheten och ogenerade bildningsföraktet ligger som en blöt filt över hela det renoveringskrävande folkhemsbygget. Att ställa sig upp och kräva briljans, skicklighet och vettiga förmågor – det går knappt längre. För att elitism anses vara något fult, åtminstone i den vänstervridna jargongen, som vi av någon anledning förväntas respektera och förhålla oss till. Samtidigt så vet vi att inget blir byggt eller konstruerat utan kunniga människor bakom rodret. Och ju svårare utmaningar vi har, desto smartare människor bör vi samla ihop. Det gäller för både husbyggen, järnverk, restauranger, it-företag – och länder.

Så varför samlar vi inte de smartaste vi har, för att lösa Sveriges alla utmaningar och problem?

En annan förklaring är att ingen av oss är särskilt smart eller begåvad, vilket skulle förklara varför vi röstar på obegåvade människor som bara gör fel hela tiden. Och då har vi på sätt och vis kommit till problemets kärna.

Däremot, om vi verkligen är ett folk av duktiga ingenjörer och handlingskraftiga samhällsbyggare, då kanske vi ska börja oroa oss.