Sverige har varit alliansfritt i ca 200 år. Fast man har givetvis ändå valt olika sidor, utan att aktivt hjälpa till med militära medel. Svenskarna har gått från att vara frankofiler, tyskofiler, anglofiler till att bli Disneyfiler som idag, och då är det kanske en nödvändig konsekvens att ansöka om Natomedlemskap?
Många Natovänner pekar ut att det inte är tvingande att delta i USA:s alla märkliga krigsäventyr runt om på jordklotet, utan detta görs frivilligt. Frågan är då vad som händer om vårt eget land behöver militär hjälp, är det också frivilligt eller tvingande för de andra medlemsstaterna?
Givetvis så bör man hjälpas åt inom alla konfliktområden, det är just det som är meningen med ett försvarsförbund. Danmark, för att ta ett exempel, skickade trupper till Irak, även om de inte var så många till antalet. Och de gjorde förstås bort sig genom att ställa upp på George Bush brutala och meningslösa krigsupptåg. Det möjliggjordes genom den falska förespeglingen att Irak hade massförstörelsevapen, och att USA hade rätten att lägga sig i, och avlägsna fantasifostren.
Men danskarna slapp lindrigt undan. Om ett försvarsförbund dessutom förlorar ett krig så kan det råka ut för ett digert krigsskadestånd som medlemsländerna får betala, oavsett hur stor eller liten deras insats var. Det är segraren som dikterar villkoren.
Fast det största problemet med ett försvarsförbund är förstås medlemsstaterna själva. Precis som det Deliska förbundet under antikens Grekland, så leds vårt moderna förbund av en stark ledare, som ingen vågar ställa sig upp emot. På den tiden var det Athen, idag är det Washington. Det gäller att dansa efter ledarens pipa, annars får man inte vara med.
Det är alltså en stor skillnad om man går med i Nato, eller om man skapar ett eget nordiskt försvarsförbund på mer lika villkor.
En annan sak att fundera över är med vilken snabbhet ansökan om medlemskap skickats in. Det är oroväckande när stora beslut tas på en höft, och processer som ju ofta tar decennier eller sekler plötsligt går på blott en månad? Det är enligt min analys en slags acceleration som historiskt sett ofta kan kopplas ihop med kriser, oroliga tider och tyvärr krig.
