Ensamhet, självvald isolering och känslan av att inte behövas – ett ökande problem i västvärlden

I Japan finns en växande grupp människor som kallas för hikikomori. De lever ensamma och isolerade, ofta är det någon förälder som tar hand om dem och lagar mat etc. De fördriver dagarna med att titta på TV / datorn och går sällan utanför bostaden. Först var det mest män, men nu ökar även andelen kvinnor i gruppen.

Fenomenet förklaras med att personerna i fråga någon gång misslyckats i sina liv, kanske på universitetet eller på arbetsplatsen, och det hårda tävlingsinriktade japanska samhället driver bort dem till en slags självvald ensamhet. Ofta bär de på känslor av skam och otillräcklighet. Med tiden blir de allt tystare och har väldigt svårt för sociala kontakter och en normal tillvaro i samhället.

Många av dem dör ensamma. Det finns till och med företag i Japan som specialiserat sig på att sanera lägenheter efter dessa ensamboende, som ofta hittas döda veckor eller månader efter de avlidit.

Isolerade människor och ensamma gamlingar är ett fenomen som även finns i Sverige, och andra västländer, även om det inte artikulerats lika tydligt som i Japan. Där finns det t o m frivilligorganisationer som arbetar med att återanpassa de ensamma till samhället, och även arbetsgivare som tar sig an dem, och låter dem arbeta utifrån sina förutsättningar.

Kanske är det bristen på civilsamhälle som orsakar detta märkliga fenomen? När staten tillhandahåller mängder av trygghetspaket, så behövs egentligen inte vänner, grannar, familj och annat socialt stöd. Även det moderna inrutade, tidsbundna och överorganiserade livet kan vara en faktor. Det finns helt enkelt människor som inte orkar att springa i ekorrhjulet som snurrar allt snabbare. De drar sig tillbaka, de vill inte vara med längre. Och datorskärmen slocknar aldrig, det finns gott om lättsam underhållning 24 timmar om dygnet.

Se videon nedan:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag har ochså den känslan,fast jag har direkt ingen som kan ta hand om mig. När jag talar med läkarna så ger dom mig bara piller, som nu “fungerar” (jag känner ingenting längre, jag bara gör vardagen och sen sova.)
    17 åring

  2. Det kanske är lite klychigt men man bör ha något att leva för, att se magin i livet, att se lite över horisonten. Det är viktigt med vänner, intressen och att leva livet på riktigt. Och det första kanske är att städa sitt rum, få ordning på livet, köpa en gitarr (bara ett exempel), lära sig att spela, köpa böcker, ta kontakt med andra människor etc. Jag önskar dig lycka till.