Envälde, aristokrati och folkvälde

Stora rådssalen i Venedig
Stora rådssalen i Venedig

Vår politiska karta, där vi kallar de konservativa för höger och de progressiva för vänster, har sitt ursprung i den franska nationalförsamlingen, ursprungligen ett revolutionärt råd – där samhällsbevararna satt till höger och omstörtarna till vänster.

Nåväl, den politiska utgångspunkten var måhända inte den bästa. Frankrike hade en tradition av envälde bakom sig. Och det ställer ju höger-vänster-skalan på sin spets. De flesta, även många ur adeln och borgerligheten ville ju givetvis avskaffa den absoluta monarkin, vilket i praktiken innebar att de flesta var reformister i någon mening.

Aristokrati i olika former har förmodligen varit den vanligaste formen av styre under historiens gång. Det handlar om ett antal mäktiga personer som avhandlar statens angelägenheter. Så är det än idag. Det som skiljer är hur man tillskansar sig makten, förr vann man inflytande genom militära eskapader och sitt namn, sin ätt. Nu får man det via medlemskap i partiorganisationer och folkliga kampanjer.

Republiker, demokratier och valkungadömen har funnits under olika historiska epoker. Myten om den självständigt styrande kungen är inte helt sann. Envälde är inte så vanligt som vi kan tro.

Historiska exempel på absolut monarki finns bland annat i Ryssland, Kina, Preussen och Frankrike. Och även i Sverige under Karl XI, Karl XII och Gustav III. Idag finns styrelseskicket kvar i länder som Saudiarabien, Oman och Vatikanen.

I den forna republiken Venedig fanns exempel på motsatsen. Där såg det aristokratiska rådet till att dogen inte blev maktfullkomlig. Men kanske har vi det bästa exemplen i den anglosaxiska världen. I Storbritannien rådde det balans mellan kungamakten och House of Lords och House of Commons. Och på andra sidan Atlanten såg vi den första västerländska folkväldet växa fram redan i slutet av 1700-talet.

Att rösta om viktiga angelägenheter är alltså inte en modern demokratisk uppfinning. Våra moderna parlament skiljer sig inte alltför mycket från gamla tiders rådssalar. Det som skiljer är hur deltagarna i gamla och nya aristokratiska samfund vann sin maktposition.