Etnonationalismen – återvändsgränd beklädd med spegelglas

Etnonationalismen -  återvändsgränd beklädd med spegelglas 1Det är dags att prata om etnonationalism. Om att sätta det egna folket först. I tider av oro, misär och kaos så föds ofta tanken om att det var bättre förr, när vi kunde lämna dörren olåst, när bilen stod parkerad på uppfarten med rutorna nerdragna, barnen sprang in och ut och lekte. Och jag är inte den där ironiska skribenten som tänker vrida till med någon meningslös spetsfundighet om att så faktiskt inte var fallet. Det var bättre förr. På många sätt och vis. Låt det sakta sjunka in.

Det fanns bara svenskar i Sverige på den tiden, samt en och annan arbetskraftsinvandrande finländare och jugoslav. Det funkade fint. Sverige var ett av världens mest framgångsrika industriländer, vi låg i toppen med varvsindustrin, något som många inte längre minns och har förträngt. Byggdes det ens båtar i Sverige?

Nåja, vissa minns, andra inte. De flesta vill inte fundera på gamla saker, de lever i nuet, ungefär som djur gör, ett ständigt nu utan framtid eller förflutet. Det berömda 5-minuters guldfiskminnet. En behaglig tillvaro för de som vill leva så.

Men vi är människor; vi har mödrar, fäder och förfäder. Vår släkt går tillbaka i generationer, de har alla slitit hårt för att avkomman ska kunna leva vidare. Du är frukten av deras slit. Oavsett hur korkad och bortskämd du är. Någon har slitit hårt för din skull, bytt blöjor, matat, älskat, lekt, lärt, undervisat osv. Långt tillbaka i oändliga generationer har vi uppfostrat våra barn, brukat vår jord, fyllt vara skafferier och staplat veden. Inväntat den långa vintern.

Du är blott toppen på isberget. Du en en del av något så mycket större. Du är en del av mänskligheten. Människan är en förunderlig varelse som kan begripa sin egen existens, mäta naturen och uppfinna förunderliga ting. Kanske finns det inga liknade varelser i hela universum? Kanske är vi helt unika? Naturens mest fantastiska skapelse.

Om det vore så enkelt. Då skulle vi kunna sluta här, och bara fylla på drinkglasen och vandra vidare i natten. Men nej, så lätt ska vi inte göra det för oss. Givetvis så ska vi vända och vrida några varv till.

Visst är människan fantastisk, men de flesta uppfinningar och världsförbättringar är gjorda av vita människor. Industrier, bilar, fabriker, flygplan, boktryckarkonsten, urverk, stigbyglar osv osv. Det kan inte förnekas. De vitas bidrag är enormt. Utan vita européer och deras ättlingar hade världen förmodligen sett väldigt annorlunda ut. Låt även detta sakta sjunka in.

Bör de vita vara stolta? Absolut? Är de värda mer än andra? Ehhh. Det är här det blir knivigt. Vi har ju etablerat tanken om människovärdet, att alla är lika i värdighet, lika inför lagen och staten, samt lika inför Guds dom, om man nu råkar vara religiös. Därför är människan som begrepp omätbar. Även om vi älskar vår mor mer än en främling osv.

Att höja sin egna ras ovan de andra är inte bara hybris, utan det är det ondaste av de onda. Detta är ett arv från andra världskriget och förintelsen, där tyska nationalsocialister i industriella förintelseanläggningar mördade miljontals judar. Efter kriget så lovade vi varandra dyrt och heligt att det aldrig skulle hända igen. Därmed offrade vi även tanken om rasernas olikheter, på gott och ont, både bra och dåliga sidor. I enlighet med den höga värdegrunden var alla lika, i evighet, och inget av detta var öppet för debatt. Locket har legat på sedan 1945.

På senare tid har världen förändrats radikalt. Tanken om öst och väst har kollapsat. Gamla länder, regioner och imperier reser sig, idéer och funderingar som varit undertryckta i decennier har börjat vädras i morgonluften. Och även tanken om etnonationalism börjar osa utmed bakgårdarna. Kanske borde de vita ha ett eget land? Kanske skulle vi reda oss bättre själva? Varför ska vi försörja alla dessa nykomlingar? Berättigade frågor i en större historisk kontext, men livsfarliga i vårt snäva värdegrundsnarrativ.

Den som uttalar hat eller hot, eller något som ens kan uppfattas som förakt mot andra folkgrupper kan raskt få sin karriär förstörd. Värdegrunden har blivit till en boja, ett polisiärt instrument för överheten att kontrollera folkskocken. Ledarskiktet spelar söndra och härska med den vita ursprungsbefolkningen och de kulörta nykomlingarna.

Hur ska frihetliga personer tänka kring allt det här? Är det något vi ens bör bry oss om? En handfull korkade bonnläppar som vill ha ett vitt land, så som det var förr i tiden? Kanske är det fler än några bonnläppar? Tanken har slagit rot hos många, och allt högre upp på samhällstrappan.

Frihetliga personer kan egentligen inte ifrågasätta ett frivilligt bildande av en etnostat. Denna frivilligt bildade etnostat har också rätt att försvara sin gränser och sin demografiska sammansättning, så som alla andra länder.

Problemet blir när man redan har ett blandat land, som USA, eller Sverige också numera. Hur ska man på frivillig väg övertala vissa utvalda grupper att lämna landet? De kan ha bott i landet i generationer, de kanske har egendomar, fastigheter, och vänner från majoritetsbefolkningen. Då menar kritikerna att det är ett omöjligt projekt, som skulle bryta mot en mängd principer, samt att det hotar ordningen och skulle kunna utlösa kaos, och att man aldrig skulle få folket och majoriteten med sig.

Etnonationalism är en omöjlig tanke för den som uttalar den. Hon blir hatad och uthängd, och skulle en dylik stat någonsin skapas så skulle den mobbas och uteslutas ur världssamfundet. Det yttersta onda kan aldrig tvätta sig ren. Djävulen är och förblir djävul.

Däremot går det uppenbarligen bra att skapa etnostater om man inte har en uttalad etnonationalistisk ideologi. Se på Japan, Polen, Grekland och Finland. Det är ingen som ifrågasätter deras politik, även om kontentan i slutänden är – ett folk, en stat. Portugal är också ett intressant exempel, de tar emot ännu färre invandrare än exempelvis Ungern (förutom från sina egna gamla kolonier) men de är sällan kritiserade eller ens omnämnda i media. Praktexemplet är förmodligen Israel som består av ett folk som blev offer för etnonationalismen men som själva skapat en etnostat.

Därför är och förblir rörelser som Alt-right och liknande meningslösa. Ska du bygga en etnostat, skylta inte med det. Säg att du är kommunist eller miljöaktivist, då ökar chanserna markant. Du kanske till och med kommer undan med det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.