Ett land av fifflare

Där försvann Borelius, efter åtta dagar som handelsminister. Det trista i kråksången är att hennes fiffel inte är särskilt ovanligt. Det är svårt att bli rik i Sverige. Inte nog med att folk är missunnsamma och avundsjuka, en avgrund av skatter och avgifter slukar de sköna slantarna. För många blir enda utvägen fiffel och skatteplanering.

Det finns många i vårt land som anser att man inte ska kunna bli rik, att alla ska vallas in i en stor medelklass-hage. Tyvärr är den mänskliga naturen utrustad med en stor portion tävlingsinstinkt, en vilja att bli bättre, tjäna mer och leva i sus och dus. Den viljan är mycket stark, den hejdas inte av skattetabeller och deklarationsblanketter. Vårt rigida skattesystem triggar snarare tävlingsinstinkten, halva befolkningen jagar älg den andra jagar kryphål i skattelagstiftningen.

Borelius brott bestod i att hon anlitat en barnflicka utan regelrätt avtal, struntat i att betala TV-licensen samt angivit ett bolag som ägare för en fastighet och en lägenhet. Det värsta brottet torde vara barnflickans anställningsform. TV-licensen struntar 10% av befolkningen att betala. TV-innehavet kontrolleras ej på plats, många betraktar därför avgiften som en privatsak. Bolagsägda fastigheter är knappast olagligt, oavsett om syftet är att slippa fastighets- eller förmögenhetsskatt.

Hade Borelius inte erkänt svart arbetskraft och licensskolk hade hon förmodligen suttit kvar. Och då hade vi fått reda på om hon var en duglig minister eller ej. Kritiken var tydligen ganska hård från moderaterna själva, de har inte råd med skandaler, som själ energi från det politiska arbetet. Paradoxalt nog är några av delmålen att avskaffa förmögenhetsskatten, förändra SVT och införa avdragsgilla hushållstjänster. I ett moderatstyrt Sverige hade Borelius, Stegö Chiló m fl inte varit fifflare, men vi är inte riktigt där än.

Andra bloggar om: politik, regeringen, Borelius, skatter, intressant