Egentligen borde vi inte implementera lagar från EU, utan enbart rulla ut lagar som stiftats av riksdagen. Så är det tänkt, all makt utgår från folket, och manifesteras av riksdag och regering. Folkets makt och inflytande över EU är försvinnande litet, och man känner att det saknas insyn, delaktighet och legitimitet.
Om vi hade haft en omröstning om EU idag så är risken stor att svenskarna skulle rösta nej, precis som man gjorde med euron för några år sedan.
EU är inte särskilt populärt, på sin höjd drägligt, eller användbart, men aldrig populärt. Vi ser sällan hissade EU-flaggor i Sverige, som man gör runt om i Europa vid sidan av den egna nationella flaggan. Sånt förekommer inte i Sverige.
EU är inte en självklarhet. Även om våra politiker låtsas som det. Det kan till och med vara så att den fjärrkontrollstyrda maktutövningen från Bryssel är olaglig. I strikt mening är det ju svenska folket som ska välja sina representanter och lagtiftare, så är ju inte fallet med EU. Folkets inflytande suddas ut och urvattnas.
Framtida historieskrivare kommer att reda ut det hela. Eftersom vi är mitt inne i det, och vi sakta vant oss vid den rådande ordningen så kan det vara svårt att urskilja felaktigheter och missförstånd. Vi följer med strömmen, och ser en och annan människa sköljas iväg åt andra hållet. Men vi hinner inte reagera, det är bara full fart framåt som gäller, tills vi strandar på en öde karg, okänd strand.
Jag tror många medborgare i EU sitter och hoppas på att EU ska rämna av sin egen tyngd, att fuskbygget ska rasa av sig själv. Och därefter återgår allt till det normala.
Men det är inte säkert att det blir så. Det finns alltför många brysselpolitiker som vaktar sina maktpositioner, de biter sig kvar så länge de bara kan, de jobbar hårt för att bevaka sina intressen. Och de kan gå segrande ur striden.
