Avancemang https://avancemang.com Opinion, kultur och satir Sun, 05 Jul 2020 18:29:53 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.4.2 https://avancemang.com/rt/wp-content/uploads/2018/03/cropped-a-avancemang-orange-1-32x32.png Avancemang https://avancemang.com 32 32 Politikens gränser, och dårarna i båten https://avancemang.com/politikens-granser-och-dararna-i-baten/ Sun, 05 Jul 2020 18:14:40 +0000 https://avancemang.com/?p=325847   →]]> Hur kan ett litet enväldigt furstendöme som Lichtenstein vara friare och framgångsrikare än fina och demokratiska Sverige?

Ja, det beror ju på fursten, svarar de flesta. Han är frihetligt sinnad och omfamnar idéer om frimarknad, begränsad statsmakt osv.

Fast hur kan han göra det? Borde han inte vara en slags diktator?

Vi ser att det finns en distinktion mellan politikens ramverk, dess konstitution – och dess egentliga innehåll.

Därför kan ett fri demokrati vara socialistisk och auktoritär, med höga skatter med begränsad ekonomisk frihet. Medan ett litet enväldigt furstendöme kan vara fritt, öppet och rikt.

Den här typen av diskussioner leder tyvärr till mental härdsmälta för många. Vi har ju sedan barnsben lärt oss att demokrati är något vackert och fint. Läraren glömde tyvärr berätta att demokratin kan fyllas med vedervärdiga ideologier, som förpestar vårt samhälle under flera mandatperioder. Likväl kan en furste eller kung vara en odåga, som ägnar sig åt vin, jakt, kvinnor, och terroriserar folket. Eller en frisinnad välgörare.

Det finns tyvärr ingen konstitutionell utväg. Statsskickets form kan inte garantera dess innehåll.

Nåja, men en demokrati borde ändå över tid långsamt sålla bort dåliga idéer, och bidra till ett gott och fungerande innehåll?

Vi vet alla svaret på den frågan. Tyvärr. Nej. Många av dagens västerländska demokratier har ett dystert innehåll, där byråkratin, övervakningen och skatteslöseriet ständigt breder ut sig. Statsmakten kan inte längre hantera kriser eller samhälleliga utmaningar, det enda som verkar fungera är regleringarnas och skatternas eviga tillväxt.

Det finns egentligen ingen väg bort från den politiska råttfällan. Vi kan inte skapa en perfekt konstitution som filtrerar bort alla auktoritära och maktfullkomliga dårar. Skapar vi ett system för maktdelning så kan nästa generations politiker ta bort det. Inga grundlagar eller konstitutioner är eviga.

Vi sitter i en båt tillsammans med dårar. Vi betraktar snabbt medpassagerarnas ansikten, för att finna en allierad, någon som inte är lika galen som de andra. Kanske kan några vettiga personer ta befälet över båten och segla den till lugnare vatten? På bekostnad av dårarna i det här fallet, då har de inte fått sin vilja igenom, då har de blivit förfördelade. Alla statsskick, demokratiska eller inte, kommer att gå emot en stor del av medborgarnas vilja.

Det gäller att välja rätt båt, där det finns medpassagerare som delar dina åsikter och inställning till livet. Det kan också vara fördelaktigt med en lite mindre båt, så att du kommer nära kaptenen och kan prata med honom. Det är också viktigt att ständigt underhålla och reparera båten, så att vi klarar stormar och starka strömmar. Och sitt inte tyst i ett hörn, om du har navigeringskunskaper, då är du medskyldig när vi går på grund.

]]>
Två liberaler https://avancemang.com/tva-liberaler/ https://avancemang.com/tva-liberaler/#respond Thu, 02 Jul 2020 15:44:48 +0000 https://avancemang.com/?p=335201   →]]> Länge har frihetligt sinnade personer kämpat med begreppet liberalism. Ett ord vars betydelse ändrats genom åren, urvattnats eller misstolkats, beroende på hur vi väljer att betrakta saken.

Att vara liberal var något fint, alla våra mänskliga rättigheter och friheter hade sin grund i denna överideologi, men så hände något. Många betraktar numera liberal som ett skällsord, bortom all räddning.

Ända sedan ideologins tillblivelse har det funnits två olika slags liberala temperament. Det handlar inte bara om en långsam förvanskning eller förändring av dess anhängare. Vi ser påtagliga likheter med franska revolutionens samhällsomstörtare och dagens antirasister, sociala rättvisekrigare, antifascister osv. Världsförbättrare som påstår sig kämpa för rättvisa, men framförallt sprider kaos, söndring och tvedräkt mellan klasser, nationer, etniska grupper och individer.

De två liberalerna tangerar varandras idésfärer, men de har olika drivkrafter, och skilda personlighetsdrag. Ibland har de varit enade, och umgåtts i harmoni, men lever numera alltmer åtskilda.

I

Låt oss börja med den förste liberalen. Det handlar om en person som strävar efter en öppen marknad, laissez-faire-ekonomi och begränsad statsmakt, meritokrati är en annan viktig aspekt. Hon söker inte efter millimeterrättvisa; alla är sin egen lyckas smed, och den omgivande kulturen, nationen, historien och religionen är alltid närvarande, och inget man nödvändigtvis vill göra uppror emot.

II

Den andra liberalen kämpar framförallt för rättvisa. Det kan handla om skiftande ting under olika epoker, jämlikhet, feminism, sociala skyddsnät, offentlig vård osv. Hon ser världen som ett gigantiskt förbättringsprojekt, och det finns alltid något man kan fila på, även när alla orättvisor är utrotade och bortsopade. Då hänfaller hon istället till rättvisans antites, att ge grupper som anses förfördelade exklusiva rättigheter, via särlagstiftning och särbehandling. Den andra liberalen kan med lätthet strunta i sina egna principer, så länge illusionen om utökad rättvisa bibehålls. Och även om hon bejakar ekonomisk frihet, så kommer den alltid i andra hand, ty skatter och avgifter nyttjas flitigt för att stödja rättvisekampen.

Idag så tillhör de flesta liberaler den andra gruppen, här ingår en bred krets av uttunnad borgerlighet, mitten, centrister osv. Att ständigt kämpa för rättvisa är enkelt, det behövs inga skrifter eller manifest. Medlemmarna är fullkomligt övertygade om sin godhet, de är upplysta, vakna och medvetna. Övertygelsen ger dem rätten att trampa på andra, att slå sönder egendom, bränna böcker och omdana hela samhället. De lierar sig gärna med vänstern, och backar upp deras galna idéer. Skam, hot och uteslutning används flitigt som ett vapen mot de som tycker att rättvisekampen gått för långt, eller rent av urartat.

Den första gruppen liberaler kan också kämpa hårt mot orättvisor, men det sker i en mer kontrollerad omfattning, och man är främmande inför särlagstiftning och social nivellering. Som det gamla ordspråket säger: ge inte den fattige en fisk, ge henne ett nät. Social rättvisa är något som kan vinnas långsiktigt, och kräver insatser även från de drabbade.

Den andra gruppen kämpar sällan för en begränsad statsmakt eller fri ekonomi. Ekonomi och politik är blott medel för att genomföra progressiv politik. De vill hellre ha snabba åtgärder som väcker uppmärksamhet, släcker den egna godhetstörsten, än långsamma lösningar som faktiskt fungerar. Det är viktigt att folk rycks med, att de hänger sig, reagerar och upprörs. När dammet väl lagt sig blir det ofta väldigt tyst och tomt. Och den skränade hopen är redan på väg någon annanstans.

Den första gruppen ser helst att politiken begränsas, och makten decentraliseras till kommuner, familjer och individer. Något som vore otänkbart för rättvisekrigarna, ty då skulle de ju mista sin makt, och inte kunna förändra samhället i samma takt. Därför förblir den första gruppen en styggelse inför den övervuxna statsmakten, där allt är politik, och alla vill dia skatteboskapen, och allt är någon annans fel i det stora rättvisespelet.

Bägge ser sitt ursprung i liberalismen, och bägge utmålar sig som de ursprungliga frihetskämparna, men är i grund och botten varandras motståndare.

De värsta fienderna är de som en gång i tiden varit vänner. Sveket som bränner, lömskheten som söndrar, tills man inte längre står ut med varandra, utan blir bittra antagonister.

Den första gruppen kallas numera oftast för högern, konservativa, reaktionärer, traditionalister eller republikaner. Och den andra gruppen bör gå under sitt rättmätiga namn, socialister.

Och även vi som finner trygghet i att fortfarande kalla oss liberala, för att det betydde något för 10-20 år sedan, kommer att tvingas välja sida. Mellan de som vill värna och utveckla vår västerländska kultur, eller de som vill underminera, försvaga och slutligen slå sönder den.

]]>
https://avancemang.com/tva-liberaler/feed/ 0
Storföretag kräver censur https://avancemang.com/stora-foretag-kraver-censur/ https://avancemang.com/stora-foretag-kraver-censur/#respond Wed, 01 Jul 2020 10:48:40 +0000 https://avancemang.com/?p=334570   →]]> Ett antal stora företag med Unilever och Coca Cola i spetsen kräver censur av sociala medier som Facebook, men även Youtube. De vill inte att deras annonser ska synas i samband med hat eller rasistiskt innehåll.

Det här tilltaget borde få den vakne mediekonsumenten att börja fundera, ty vem ska egentligen bestämma vad som är hat eller rasistiskt innehåll?

Är det tillåtet att skämta om exempelvis svarta? Är det tillåtet att diskutera skillnader mellan olika folkgrupper? Är det tillåtet att diskutera intelligenskvoten hos olika grupper? Är det tillåtet att diskutera känsliga ämnen överhuvudtaget? I dagens darriga debattläge finns det en risk att väldigt mycket sorteras under begreppet rasism, beroende på att vissa grupper vill censurera sina meningsmotståndare. Det har länge varit ett effektivt sätt att få tyst på sin motdebattör.

Det finns ju en del satir-, politiska- och filosofikanaler som går ganska långt. Och det är väl just meningen med politik, satir och filosofi? Särskilt filosofi, där ska man väl egentligen få diskutera vad som helst, även sånt som av vissa uppfattas som rasistiskt?

Det fria ordet har ju länge utgjort fundamentet för vårt framgångsrika västerländska samhälle. Och i USA finns det väldigt få begränsningar av yttrandefriheten i grundlagen. Tanken är att allt ska få diskuteras, och att det är bättre att även kontroversiella frågor kommer upp till ytan, än att de stannar nere i bottenslammet, osynliga, bidandes sin tid.

Så, varför kräver då storföretagen censur, och att man tar bort visst innehåll?

Mycket handlar om raskravallerna, ledda av organisationen Black Lifes Matter (BLM), där vita närmast utpressas till att bejaka deras verksamhet, annars blir de uthängda som just rasister. BLM är en marxistisk organisation, vars medlemmar stundtals beter sig föraktfullt mota vita. Somliga skulle kalla BLM för rasistiskt, eftersom de håller sin egen ras före andra, och kämpar mot andra raser.

Att i den här röran av åsikter ta ställning för BLM är inte särskilt genomtänkt. Och därutöver kräva att sociala mediekanaler rensar bort saker som BLM upprörs över, det är snudd på ondska. Det finns kreatörer som lagt upp tusentals videofilmer, mängder med intressanta debatter och samtal som bara försvinner. Som ett gigantiskt digitalt bokbål. Och allt detta sker i godhetens tecken.

Det är beklagligt att det fria näringslivet kräver censur. Tilltaget stödjer socialisternas tes om att storföretagen bör regleras och att kapitalismen kan bli otyglad och farlig. Problemet är, som jag varit inne på tidigare, när vissa företag blir väldigt stora och får närmast statslika befogenheter.

Och ni som undrar hur ondskan kan ta makten över världen, ta ett titt ut genom fönstret.

]]>
https://avancemang.com/stora-foretag-kraver-censur/feed/ 0
Det asociala slukhålet https://avancemang.com/det-asociala-slukhalet/ https://avancemang.com/det-asociala-slukhalet/#respond Tue, 30 Jun 2020 10:44:49 +0000 https://avancemang.com/?p=333976   →]]> Jag satt och bläddrade i Instagram igår. Det flödade förbi en massa bilder, en tallrik med röda melonskivor, en nystädad veranda, blommor, ett par lår och bakom dem utsikt över en sjö. Den sista bilden var lite sned.

Kanske är jag patetisk, jag är knappast den förste att få en känsla av ytlighet och meningslöshet. Att jag bara är en i mängden som postar eller betraktar generiska bilder, knappast unika eller kreativa, eller ens meningsfulla för en själv.

Kanske finns det ett slut på det hela? Att folk någon gång tröttnar? På riktigt?

Det var första gången jag fick den känslan. Annars brukar jag ofta sugas med i de sociala mediernas avgrundsdjupa hål. Och timmarna går, till just ingenting. Den här gången kände jag att de sociala medierna kanske inte några fler kort i rockärmen, inga fler knep för att hålla oss kvar.

Facebook startade som en vänskapskanal på nätet, snart utökades den med grupper, sidor, flöden, appar, spel och massor av funktioner. Och vännerna försvann i den oändliga strömmen av information. Facebook blev ett eget internet i det stora internet. Det ständiga flödet kändes till slut tröttsamt, jag har stängt av de flesta kanaler utom  från vännerna, och jag kan garantera att det blir en helt annan upplevelse. Borta är alla sensationer och galenskaper, istället får vi bilder på tallrikar med röda melonbitar, en nystädad veranda, blommor, ett par lår och utsikt över en sjö … Och det blev ju inte bättre det heller.

Det ska mycket till för att jag ska få tillbaka intresset för sociala medier. Frågan är om tjänsterna har blivit mättade, att det helt enkelt blir svårt att uppgradera dem, hitta på fler intressanta funktioner och möjligheter. Nåja, många skulle nog påstå att det alltid finns mer att tillföra och utveckla. Men samtidigt så når alla produkter toppen på en slags utvecklingskurva. Se på mobiltelefonerna, för några år sedan var lanseringen av nya smartphones världshändelser, väckelsemöten, där mängder av nya funktioner presenterades. Idag är det inte lika spännande längre, det handlar om mindre förbättringar och justeringar, inget banbrytande direkt. Intresset falnar, smartphones blir en produkt bland andra produkter.

Samma sak är det med de sociala medierna. De börjar bli vanliga, lite småtråkiga. Frågan är om de sociala medierna överlever en sådan utveckling lika bra som exempelvis smartphones? Telefoner behöver vi ju alltid. Men att slå ihjäl tid kan vi göra på många olika sätt. Att stirra på bilder av tallrikar med meloner, verandor och lårbilder är ett sätt, men det finns ju så många andra saker att göra. Finns det något hopp om att vi en dag vaknar upp och slötittandet på sociala medier framstår som riktigt ohippt?

]]>
https://avancemang.com/det-asociala-slukhalet/feed/ 0
Camping mellan öst och väst https://avancemang.com/camping-mellan-ost-och-vast/ https://avancemang.com/camping-mellan-ost-och-vast/#respond Sun, 28 Jun 2020 21:28:50 +0000 https://avancemang.com/?p=333159   →]]> Jag och familjen drog iväg på tältsemester i helgen. Vi hittade en trevlig campingplats med gäster från många olika platser i världen, mest européer kanske bör tilläggas.

När man ska campa är det viktigt med bra grannar, de får inte vara för skräniga eller udda på något sätt, ty man vill ju få en bra helupplevelse. Alltså går man omkring en lång stund innan beslutet tas vart tältet ska stå. Vi hamnade efter en stunds funderingar mellan en grupp britter och ryssar. Lite närmare ryssarna om jag ska vara helt ärlig.

Detta bespottade folk har ju ganska dåligt rykte, men verkligheten talar ofta sitt eget språk. De var trevliga, välklädda, vältränade och hade välartade barn. De spelade rysk popmusik på låg volym, och gjorde inte mycket väsen av sig. Till skillnad mot britterna som var av den lite mer skräniga sorten, både vad gällde volymen på tal, skratt och tjut, men även den snabba hårdrocken de spelade, som mest påminde om något slags elgitarrally. De hade trista kläder, dålig hållning, flera var överviktiga, rödbrända, tatuerade och inte särskilt sociala. De satt mest och krökade och skrålade.

Det enda märkliga med de trevliga ryssarna var deras enorma schäfer som vaktade tälten. Förövrigt så var det strängeligen förbjudet med hundar på campingplatsen, det fanns flera förbudsskyltar vid infarten, som dessutom var bemannad med folk som borde ha upptäckt besten. Men icke. Ryssarna lyckades på något obegripligt sätt få med sig husdjuret in. Hunden skällde vid några tillfällen, men höll sig oftast lugn.

Britterna skulle nog aldrig kommit på tanken att ta med sig en hund. Står det att hundar är förbjuda så är det ju så. Inget snack om saken. Trots den gapiga stilen, attityden, de punkiga kläderna och alternativmusiken som ylade från högtalarna så förefaller britter vara ett folk som inte bryter mot några viktiga konventioner. Uppkäftigheten är påklistrad. Och kanske behövs den struliga attityden mest för att försäkra sig själv om att man är oberoende och fri. Storbritannien är ju numera en av de ledande nannystaterna i Europa. Det är inte mycket som sker utan att storebror ser. Och det är ju klart, då gäller det att åtminstone försöka framstå som rebell.

Men Ryssland då? Hur är det egentligen att leva under Putin? Är det inte tung terror och övervakning?

Vad jag hört från hyfsat trovärdiga källor så lämnas vanligt folk i fred. Oligarkerna gör upp i den övre maktsfären, men medelryssen simmar mellan maskorna i nätet, och han förefaller snart vara mer fri än mången europé. Trots diktaturfasonerna. Åtminstone om vi ser frihet som något vardagligt, som att få röka en cigarett på ett café, att arbeta utan att betala merparten av lönen i skatt, och möjligheten att gå under statens radar. Att kunna bygga ut huset, snickra ihop en altan, måla kåken i valfri färg, att slippa inbrott, eller om det sker åtminstone få försvara sig på ett vettigt sätt. Vanligt folk bryr sig mer om dylika saker, än om vad Trump twittrade till frukost eller vad Putin sysslar med om dagarna.

Verklig frihet är att få bli lämnad i fred. Men när vi hela tiden blir störda av allsköns dumheter från skatteverket, byggnadsnämnden, socialstyrelsen, riksdagen, EU, fan och hans ökända moster. Det är då vi skaffar oss tatueringar, åker på semesterresor och super oss redlösa. För jag minsann, jag kan göra vafan jag vill.

]]>
https://avancemang.com/camping-mellan-ost-och-vast/feed/ 0
Antitrumperiet, upploppen och höstens presidentval https://avancemang.com/antitrumperiet/ https://avancemang.com/antitrumperiet/#respond Wed, 24 Jun 2020 09:43:05 +0000 https://avancemang.com/?p=330794   →]]> Jag ser många goda vänner som postar lustiga saker om USA:s president Donald Trump. Det handlar ofta om att Trump är lite korkad eller gör något dumt. Eftersom dessa vänner inte har en blekaste aning om amerikansk politik så får man kanske vara lite överseende.

Trump har ju åstadkommit en hel del, sänkt skatter och minskat byråkratin, samt avhållit sig från att starta nya krig, och fått igång ekonomin, fram till coronakrisen vill säga. Virussjukdomen har också hanterats bra, mycket bättre än i exempelvis Sverige. Och Trump är defintivt inte dum, utan tvärtom en smart och driven affärsman.

Det är något vulgärt över den här trenden om att visa öppen aversion mot Trump. Som om man själv vore bättre? Som om ens egna politiker vore bättre? Som om man ens visste något om amerikansk inrikespolitik?

Antitrumperiet är delvis orkestrerat av det demokratiska partiet i USA, samt dess anhängare. De tar till alla fula knep för att smutskasta Trump, särskild när deras egen kandidat, Joe Biden, är så svag och har en tvivelaktig karaktär.

Demokraterna stödjer även den marxistiska organisationen Black lifes matter, och de raskravaller som blommat upp på olika ställen i USA och världen, efter det uppmärksammade fallet av polisbrutalitet mot den svarte medborgaren George Floyd. Polisen i fråga ska dömas i rätten, men det räckte inte för aktivisterna. Upploppen lever numera sitt eget liv, med vandalisering, stölder och våld. Aktivisterna har på några ställen utropat autonoma områden där polisen inte ska ha tillträde. De agerar dessutom historierevisionister vandaliserar statyer och monument, som de anser vara rasistiska. Ett begrep som sedan länge är urvattnat och inte längre betyder någonting, mer än att stödja aktivisternas krav och vilja till makt. Vi är alla rasister numera.

Alla dessa vägar bär till Trump. Det finns starka krafter som vill störta den nuvarande presidenten. Notera att Hillary Clinton fick ihop dubbelt så mycket pengar till sin kampanjkassa än Trump i det förra valet. Demokraterna är de förmögna särintressenas alternativ. Nu finns det folk som fruktar kravaller och upplopp inför presidentvalet, och försök till omstörtning av det politiska systemet. Inte helt olikt det som hände i Ukraina med Euromaidan, även där fanns det starka krafter som ville ha en omdaning. Familjen Biden råkar märkligt nog ha en del intressen i Ukraina, något som rört till det för presidentkandidaten. Notera också hur media ofta slår dövörat till inför skandaler från demokraterna, medan de undersöker varenda kommatecken i Trumps Twitterkommentarer.

Om inte något oväntat händer så kommer Trump att vinna valet, så skrev jag och många andra för ett tag sedan. Nu håller det oväntade kanske på att hända?

]]>
https://avancemang.com/antitrumperiet/feed/ 0
Spelen som är tidlösa https://avancemang.com/spelen-som-ar-tidlosa/ https://avancemang.com/spelen-som-ar-tidlosa/#respond Wed, 24 Jun 2020 09:40:32 +0000 https://avancemang.com/?p=330833   →]]> Det finns många spel som aldrig går ur tiden. De där spelen som uppkom för flera hundra år sedan men fortfarande spelas lika flitigt idag. De lärs ut från generation till generation och spelas på allt från casinon till hemma i stugorna. Vissa av spelen kan du till och med livnära dig på om du är riktigt duktig. Här går vi igenom några av de riktigt stora klassikerna. Vi berättar lite mer om dess historia, vad de går ut på och hur du kan lära dig dem. Vi kommer också nämna om det finns några speciella strategier och om det är möjligt att tjäna pengar på spelen.

Schack

Schack är ett klassiskt strategispel för två spelare och anses av många vara det ultimata strategispelet. Ordet schack kommer från persiskan Shah vilket betyder kung. Under ett parti schack kan du och din motståndare se samtliga av varandras pjäser under hela matchen. Det finns alltså inga inslag av tur utan allt handlar om skicklighet och strategi. Spelutgången är sällan densamma eftersom det finns ett stort urval av olika drag du kan göra med dina pjäser. Målet är dock alltid samma – att din motståndare ska hamna i schack matt.

Det klassiska schackbrädet och de sex typerna av pjäser är vi säkert alla redan bekanta med. Alla pjäserna har egna regler och kan bara förflyttas på ett visst sätt. Bönderna kan exempelvis endast förflyttas framåt och aldrig bakåt. I början förflyttas bönderna och det är motståndarnas chans att visa vilken typ av spel det kommer bli. Sedan måste ni börja slå ut varandras pjäser för att slutligen nå fram till kungen och drottningen. Strategi är en väsentlig del av schack och det talas alltid om att du måste tänka minst tre drag framåt. Är du riktigt duktig kan du till och med bli världsmästare i schack, en titel som bland annat innehas av norska Magnus Carlsen sedan 2013. Många proffs börjar med schack redan i ung ålder då det tar år att bemästra.

Poker

Poker är ett annat spel som finns i oändliga varianter. Allra populärast är Texas Hold’Em där du spelar med två kort på hand och fem på bordet. Poker spelas hemma hos folk, på landbaserade casinon och online casinon. Det finns riktigt stora pengar att hämta i spelet om du är en skicklig spelare både online och på landbaserade casinon. De flesta stora turneringar har dagliga turneringar för high rollers som vill ha chansen på stora prispengar.

Poker är en blandning av tur och strategi och förutom texas holdem poker strategier måste du lära dig sannolikheten för olika kortkombinationer. I Sverige har vi fått fram flera stora pokerspelare som Viktor Blom och Martin Jacobson som båda spelat in miljontals kronor på sin poker. Vem som helst kan börja med poker så du har alltså chansen att bli nästa stora namn.

Roulette

Sista spelet på vår lista är ett renodlat turspel i form av roulette. Denna klassiker finns både på online casinon och landbaserade casinon och handlar om att välja rätt nummer när en liten boll snurrar i ett hjul. Du kan också gissa på om bollen kommer hamna på ett rött eller svart nummer. Prickar du helt rätt nummer vinner du 1×36 din insats. Vem som helst kan spela roulette och det krävs inga förkunskaper eftersom det endast handlar om slumpen. Dock finns det inga stora tävlingar i roulette utan du spelar enbart för dig själv på casinon.

]]>
https://avancemang.com/spelen-som-ar-tidlosa/feed/ 0
Pöbelväldets tid https://avancemang.com/pobelvaldets-tid/ https://avancemang.com/pobelvaldets-tid/#respond Mon, 22 Jun 2020 09:22:28 +0000 https://avancemang.com/?p=329674   →]]>

Inom frihetliga kretsar pratar man allt oftare om republik i jämförelse med demokrati. Där republik inte nödvändigtvis syftar på avskaffandet av kungahuset, utan beskriver ett statsskick med stark grundlag, konstitutionsdomstol och tjänstemannaansvar.

Medan demokratin mer påminner om ett slags pöbelvälde, där “vinnaren” har oinskränkt makt i fyra år. En av de få sakerna som kan sätta stopp för politikerna i det demokratiska systemet är oenighet inom den styrande gruppen eller koalitionen. Annars är det fritt fram att möblera om landet under fyra år.

I Sverige har vi demokrati. Grundlagen ändras ofta, det finns få kontrollinstanser, få politiker eller statstjänstemän ställs till svars för sina handlingar. Få instanser tar upp slöseriet med statskassan, trots att pengar ständigt öses på meningslösa projekt, utan kärnvärde för medborgarna. Ingen reagerar, det är fritt fram. Pöbelvälde, med andra ord.

Och allt fler länder är på väg åt samma håll. Det blir givetvis lättare för politikerna ju mindre begränsningar de har. För dem är det en önskvärd utveckling. Medan medborgarna känner att kniptången dras åt allt mer. Det är ju gräsrötterna som via skatten får betala för experimenten, de är de som får bygga upp allt som raserats. Och situationen blir allt mer olustig, och många kan inte sätta fingret på det, men de inser att något är fundamentalt fel. Demokrati är ju bra har vi fått läsa oss i skolan. Javisst, men politikerna har ingen rätt till ohämmad styrning av ett land. Det är inte folkstyre, utan ett slags envälde. Ett rättfärdigt statsskick kräver maktdelning.

En stark bidragande orsak under senare år var USA Patriot Act 2001, som i princip gav den amerikanska statsmakten oinskränkt makt i ett evigt undantagstillstånd. Där tappade västvärlden sitt “moral high ground” och vi blev lika smutsiga som alla andra tjuvstater, med Guatanamo bay, skendränkningar, tortyr, gripanden utan normal rättegång osv. USA var länge en slags mönsterrepublik, med stark yttrandefrihet och en stark grundlag som skyddade medborgarna från politikernas vanstyre. Mycket av detta är borta eller urvattnat idag. Vi lever i en annan värld, där rättigheter och grundlagsskydd kan förhandlas bort utifrån den politiska dagsformen.

]]>
https://avancemang.com/pobelvaldets-tid/feed/ 0
Den verkliga anledningen bakom Sveriges corona-strategi https://avancemang.com/den-verkliga-anledningen-till-sveriges-corona-strategi/ https://avancemang.com/den-verkliga-anledningen-till-sveriges-corona-strategi/#respond Thu, 18 Jun 2020 07:00:38 +0000 https://avancemang.com/?p=327536   →]]> Det finns egentligen två grundläggande sätt att stoppa smittspridning i ett samhälle, och det är antingen genom isolering eller skyddsutrustning.

Isolering handlar om att avskilja smittade eller känsliga grupper från resten av samhället, eller att isolera alla medborgare under en rimlig tid. Många länder i Europa valde att stänga ner sina samhällen och sätta folket i karantän.

Den andra varianten handlar om att låta samhället vara öppet, men kräva munskydd, handskar etc när befolkningen rör sig utanför hemmen. Korea använde i större utsträckning den här taktiken, med lyckat resultat både för minskad smittspridning och bibehållen ekonomi.

Vad hände i Sverige då? Vad var den egentliga bakomliggande strategin? Här är min tes:

De svenska politikerna insåg förmodligen tidigt att de inte kunde kräva karantän i de multikulturella enklaverna runt storstäderna. Risken att reglerna skulle ignoreras ansågs stor, vilket i sin tur skulle bidra till irritation hos andra grupper i samhället. Politikerna var också rädda för att det skulle uppstå oroligheter och upplopp ifall dylika undantagslagar infördes. De efterföljande kravallerna i Minnesota och Dijon hade förmodligen inte uppstått utan några månaders samhällelig nedstängning, sämre ekonomi och frustration.

Polisen är redan nu i underläge i utanförskapsområdena, och deras maktlöshet skulle bli ännu mer uppenbar om de inte lyckas upprätthålla karantänen. Att isolera befolkningen var det alltså inte tal om. De stora dödstalen inom äldrevården har givetvis sin upprinnelse i detta beslut, ty om man inte stoppar smittspridningen ute i samhället, så kommer viruset givetvis in i äldreboendena också så småningom.

De svenska politikerna kunde inte heller välja den koreanska modellen med skyddsmasker och handskar, eftersom det inte fanns några beredskapslager. Dessa hade tömts och skrotats några år tidigare. Och det skulle ta alltför lång tid att beställa och producera miljoner masker, handskar och annat. Det fanns ingen planering eller förberedelse inför ett dylikt scenario.

Därför valde man varken karantän eller skyddsutrustning. Ryktet om att masker inte skyddar spreds också bland befolkningen för att bidra med legitimitet till de felaktiga besluten. Samt idéer om gruppimmunitet och annat, som inte heller visat sig fungera. Sverige uppnådde höga dödstal jämfört med liknande länder, men slapp kravaller och oroligheter, än så länge.

]]>
https://avancemang.com/den-verkliga-anledningen-till-sveriges-corona-strategi/feed/ 0
Infantila och debila, men enade https://avancemang.com/infantila-och-debila-men-enade/ https://avancemang.com/infantila-och-debila-men-enade/#respond Tue, 16 Jun 2020 06:26:50 +0000 https://avancemang.com/?p=326374   →]]> Utmärkande för dagens vänster är dess enighet. De må vara infantila och debila, men de är enade, vilket de inte var på 1970-talet med myriader av olika sekter och konflikter.

Idag är det högern som är uppdelad av småkrig och dispyter. Och det är dags att sluta med det. Hunnerna står vid porten, alternativt kung Filips åsna lastad med guld. Vi behöver bekämpa dem båda.

Vänsteraktivisterna kan närmast liknas vid en zombiearmé som väller fram. Alla tycker lika, alla säger samma sak, som om de vore programmerade eller fjärrstyrda. Eventuella avfällingar dumpas snabbt och behandlas lika illa som motståndarna.

Rättvisekrigarna pekar gärna på historiska orättvisor och på personer som anses vara skyldiga till dessa, men de kan egentligen ingenting om historia.

De säger sig vurma för frihetsrörelser och folklig resning mot övermakten, men kan egentligen ingenting om detta heller, då de alltför ofta ställer sig på de värsta mördarnas sida.

De lyfter fram orättvisor mellan människor, men glömmer att kvinnor, homosexuella och minoriteter haft rösträtt under lång tid, och kunnat att rösta på sina egna representanter och lyfta sina hjärtefrågor. Om detta inte gjorts, så kanske det ska tolkas som ett gott betyg för den rådande ordningen?

Eller är folk korkade enligt vänsterns världsbild? Utnyttjar de inte sina rättigheter?

Det blir lite ologiskt eller hur? Därför så måste man uppfinna en slags övermakt som styr samhället i lönndom. Ur detta föddes konspirationsteorin om ”patriarkatet”, att män minsann fortfarande styr samhället i hemlighet, via inofficiella kontakter, möten och rådslag. Trots att kvinnorna har 50% av makten, och själva kan bilda föreningar och ha hemliga möten.

”Postkolonialismen” är också en slags mystisk kraft som fortfarande styr fattiga länder, trots att många av dem avkoloniserades för 50-100 år sedan. Att de onda kolonisatörerna byggde skolor, sjukhus, vägar, järnvägar, hamnar osv känner man inte till.

Något annat att skylla på är ”vithet” och ”vit skuld”, där vita på något sätt alltid är skyldiga svarta personer någonting pga av ”slaveriet”. Och givetvis kan vänstern ingenting om slaveriets historia heller, de verkar ju inte läsa historieböcker.

Eftersom rättvisekrigarna inte kan något om någonting, om mest lyssnar på hemmasnickrade konspirationsteorier om hur elaka vita män är (var det inte vita män som byggde vår civilisation, förresten?), så kan rörelsen mest liknas vid en fullbordad idiokrati. Och förutom att det är en skrämmande tanke att zombies utan hjärna vill ta över världen, så är det ändå ett utmärkt och unikt tillfälle att studera fenomenet. Det är förmodligen inte så ofta som dylika huvudlösa saker händer i historien.

]]>
https://avancemang.com/infantila-och-debila-men-enade/feed/ 0
Hyperkänslighet eller maktbegär? https://avancemang.com/hyperkanslighet-eller-viljan-till-makt/ https://avancemang.com/hyperkanslighet-eller-viljan-till-makt/#respond Sun, 14 Jun 2020 10:35:29 +0000 https://avancemang.com/?p=325388   →]]> När man umgås med hyperkänsliga människor så vet man aldrig när någon kommer att bli upprörd eller kränkt. Och när de progressiva pådrivande grupperna i samhället blir kränkta av det mesta, då följer till slut censur och nedstängningar. Nu tar BBC bort ett avsnitt av komediserien Fawly Towers med John Cleese. Även storfilmen Borta med vinden har tagits bort ur vissa kanalers tablåer, om än tillfälligt. Little Britain likaså.

Tidigare har vi sett censur av tecknade filmer, där det förekommer så kallade ”black face”, dvs när man skämtar med afroamerikaner. Även vår svenska storförfattarinna Astrid Lindgrens arvingar har dristat sig till självcensur av vissa gammaldags uttryck gällande svarta människor. Den folkkäre tecknaren Jan Lööf har också utsatts för liknande påtryckningar.

Nu vill aktivister riva statyer av Winston Churchill. Och på hemmaplan ifrågasätts biologen och universalgeniet Carl von Linné, eftersom han klassificerade afrikaner utifrån något slags gammaldags rasistiskt perspektiv. På 1700-talet när Linné levde så ansågs svarta vara underlägsna, något av en felande länk i mänsklighetens utveckling, i enlighet med den tidens forskning och sanning. Det var inget som Linné hittade på själv. Man skulle väl kunna säga att på den tiden var alla rasister, både svarta och vita, i den mån man ägnade några tankar om andra raser eller folkgrupper.

Att korrigera bitar av vårt förflutna är bekymmersamt, eftersom den fördärvar bilden av vår utveckling och historia. Hur ska vi lära oss av historien om den censureras?

Det handlar inte om hyperkänslighet och känsloutbrott längre, nej, det handlar om att radera vår världsbild, och skapa något nytt. Och det är inte första gången sådant händer i historien. Nya ledare lät alltför ofta justera skrifterna till sin egen fördel, och smutskastade ibland den gamla regimen. Tillvägagångssättet kallas för damnatio memoriae. Kultur och historia kan vara ett kraftfullt vapen i handen på revolutionärer och samhällsomstörtare. Att styra folkets förståelsehorisont är ett steg i att förändra världen. Och det verkar finnas en hel del missnöje och ressentiment hos vissa grupper. Och givetvis kan deras uppgivenhet och missriktade hat kanaliseras, styras och utnyttjas av illvilliga krafter.

Men är det inte bra att ta bort nesliga gamla fördomsfulla uttryck? Varför ska svarta människor idag kränkas av sånt som folk tänkte och tyckte för många år sedan?

Det är lätt att falla in i de progressiva och smårevolutionära spåren, men saker kan inte göras ogjorda. Stalin, Maos och Hitlers folkmord kan inte heller göras ogjorda. Det spelar ingen roll om vi slutar prata om dem eller censurerar böcker. Sanningen kommer alltid att dyka upp någonstans. Historien är till för att lära av, inte för att försåtligt ändras, manipuleras och tillrättaläggas. Censur är maktspråk, och syftar oftast till annat än att skydda folks känslor. Bakom klagosångerna och kränktheten ser vi människor som vill rasera, förändra och ta över.

]]>
https://avancemang.com/hyperkanslighet-eller-viljan-till-makt/feed/ 0
Konservativ konstpaus https://avancemang.com/konservativ-konstpaus/ https://avancemang.com/konservativ-konstpaus/#respond Fri, 12 Jun 2020 11:34:39 +0000 https://avancemang.com/?p=323905   →]]> Strömningarna i Europa går åt det konservativa hållet. Vanligt folk är trötta på att alla ska värnas, utom de själva, med någon annans pengar. De vill stoppa miljardrullningen till paragraffabriken i Bryssel. De vill kliva ur det progressiva bollhavet. Dessutom har det nuvarande ledarskapet en svans av extremister efter sig. Med etablissemangets tysta medgivande startar de kravaller, vandaliserar, välter statyer och vill skriva om vår historia. Folk börjar få nog.

Om liberalism är en rörelse över en flod av rättigheter, så kommer man förr eller senare ut i havet, eller till ett vattenfall. Rörelsen har ett slut. Vi kan inte befria och förbättra i all evighet, eller ge rättigheter till de som redan har allt. Rörelsen kan inte pågå i det oändliga.

Den konservativa positionen kan liknas vid antal gamla liberaler som klivit av båten en bit uppströms. De vill inte följa med ner till vattenfallet eller sköljas ut i havet. De vet när det räcker, när förbättrandet är klart. Så ser jag på begreppet ”konservatism”. Och jag använder definitionen ”klassisk liberalism” närmast som en synonym. Konservatismen är helt enkelt liberalism en bit uppströms i floden, innan liberalismen förfelades och blev galen.

Det innebär egentligen inte att folk har blivit mer konservativa, nej, utan att de stannat upp och vägrar delta i dagens galenskaper. Vissa skyller tokerierna på socialister och kommunister, men deras idéer får nästan alltid uppbackning från liberalt håll. Dagens liberaler lutar kraftigt åt vänster.

Låt oss leka med tanken om ett mer konservativt Europa. Vi skulle bli en farlig konkurrent till både Ryssland, Kina och USA. Ett mer konservativt Europa skulle nämligen sänka skatterna och starta nyttig institutionell konkurrens. Vi skulle få se mer av europeisk ingenjörskonst, industrialism och entreprenörskap. Mycket mer. Europa har historiskt sett varit världens motor, även om hon bara går på två cylindrar just nu.

Detta skulle inte gillas av omvärlden. Därför är det viktigt att bibehålla Europas godhetssjuka, där vi självspäker oss, där vi mäter millimeterorättvisor överallt, där feminismen blivit till en kvinno-makt-rörelse. Där vi väger hushållssoporna på våg för att inte störa koldioxidbalansen. Där alla minoriteter kräver särbehandling, och får det. Samtidigt förfaller samhällets kärnfunktioner, vård, skola, rättsväsende och infrastruktur. En epidemi som kännetecknas av rädsla, nihilism och självförakt.

Vi vet också att sjukdomar ibland kan gå över snabbt, som i Polen, Ungern, Tjeckien osv. De sjöng i samma falska kör för blott några år sedan. Även Italien, Österrike och Grekland betraktar numera centraleuropéerna nyfiket och inspirerat.

Vad händer om de konservativa tar över EU? Frågan är om samarbetet skulle fortsätta i sin nuvarande form? Då konservativa ledare ställer sitt eget land främst, och EU i andra hand. Unionen transformeras raskt till en konfederation, ett samarbete mellan fristående nationer. Europa blir till ett geografiskt  lapptäcke av stater, med stora likheter vad gäller kultur, traditioner och religion. Något nytt storkrig mellan dessa länder tror jag inte på. Möjligheten att de sluter sig inåt från omvärlden är desto mer trolig. Åtminstone till en början.

Frågan är hur relationen med Ryssland kommer att arta sig. Det är en avgörande relation. Då den lede arvfienden i öst betraktas ofta med misstänksamhet och oro. Det finns i och för sig ett antal skäl till en mer vänskaplig hållning. En allians skulle bli möjlig, om hotet från Mellanöstern och Kina överskuggar forna tiders osämja. Och det är inte omöjligt. Moderna ryssar påminner mångt och mycket om andra Européer, vi har kommit närmare varandra, både vad gäller kultur och ekonomi. Handel mellan Berlin och Moskva skylla gynna alla parter. Européer behöver råvaror, och ryssarna behöver industriprodukter. Ett förhållande som givetvis kommer att jämnas ut och balanseras över tid.

Förhållandet till USA beror mångt och mycket på dagsformen i Washington. Om demokraterna tar makten med alla sina klienter, nysocialister och rättvisekrigare, då kan situationen bli riskabel. I ett sådant läge framstår Ryssland med alla sina fel och brister som en vettigare allierad. Och vi behöver ju inte bilda någon politisk union med Putin. Handel, kommers och normala relationer räcker långt. Något vi idag saknar.

Då utmanar vi Pax Americana och den rådande ordningen. En terrorbalans skulle uppstå mellan Nordamerika, Europa-Ryssland, Mellanöstern, Indien och Kina. Latinamerika och Australien skulle tvingas välja sida, och kanske till Europas fördel? I så fall är vi den nya supermakten. Och USA riskerar dessutom splittring, mellan socialistiska och konservativa delstater som svårligen klarar grannsämjan.

Ett inte helt omöjligt scenario. Det krävs att några dominobrickor landar rätt, och vi är redan på väg i den riktningen. Vi har att välja på att fortsätta med dystopin, nedgången och fallet. Eller så kammar oss, och går tillbaka till bruket och börjar jobba. Brukspatron har ingen fittmössa på sig, och han vet vad han vill. Han tar väl hand om de sina, betalar lönen punktligt, och är frikostig mot den som vill jobba hårt och ta mer ansvar.

]]>
https://avancemang.com/konservativ-konstpaus/feed/ 0