Folket har slutat att tro på Mona?


Idag hittar vi en debattartikel av Mona Sahlin i DN. Ett av budskapen är att folket har slutat att tro regeringens arbetsmarknadspolitik. Ett ganska magstark budskap från socialdemokraterna,  ett parti som för tre år sedan inte alls tog jobbfrågan på allvar. Är det nu meningen att Svensson ska köpa grisen i säcken, och satsa på Sahlins ”jobbpolitik”, som tills alldeles nyligen inte fanns? Och frågan är om den ens finns nu? Hon går inte närmare in på några specifika åtgärder, utan blott att man ska ta tillvara på olika krafter som kommer från näringslivet. Vad det nu betyder.

Hon flirtar dessutom med liberala tongångar, kanske avsett för de skeptiska storstadsborna?

Socialdemokratin är en frihetsrörelse – vars främsta uppdrag är att se till att skapa möjligheter för alla individer att själva styra sina liv och sina livsval. För att det ska vara möjligt måste den sociala rörligheten öka – genom att förbättra människors möjligheter att växa med kunskap och sätta stopp för alla former av diskriminering. Vår socialdemokratiska frihetsdröm förutsätter därför jämlikhet.

Märkligt då att denna frihet inte ska gälla företagare, stora som små. Socialdemokraterna är ju kända för att lägga så många hinder i vägen för företagande som bara är möjligt. De höga skatterna och arbetsmarknadslagstiftningen är bara några exempel.

Skattepengarna som driver välfärdståget kommer från näringslivet – via skatt på arbete, arbetsgivaravgifter, moms etc. Och ju mer man mjölkar företagen, desto mindre mjölk ger dessa magra kor. Att höja skatten ytterligare – i och för sig avsett att värna välfärden – ger dessvärre ännu olyckligare och eländigare kor.

Att avreglera och sänka skatterna däremot förenklar för företagen, de kan plötsligt nyanställa, investera, öka sin produktion etc. Och då ökar den totala skattebasen – utan att man behöver höja skatten för gemene man. Ju fler som betalar skatt, desto mer i statens kassakista, och mer till vård och skola. Till gagn för både arbetare och direktörer. Vi är ju trots allt alla beroende av varandra. Utan entreprenörer inga företag, och utan arbetare ingen massproduktion, och utan massproduktion inga konsumentvaror, blott naturahushållning och lyxartiklar för aristokratin. Och vi söker fortfarande med ljus och lykta efter en socialdemokratisk politik för 2000-talet…

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, arbete, jobb, jobbpolitik, mona sahlin


Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments