Förbud mot att ge till tiggare?

Bo Rothstein argumenterar för ett förbud mot att ge till tiggare. Istället för att förbjuda tiggeriet så förbjuder man själva givandet. De flesta inser att det här skulle innebära en del juridiska problem.

Med vilket rätt kan samhället straffa någon för en gåva? Är det överhuvudtaget acceptabelt att lagstiftarna ger sig in i den här lite personliga sfären?

Ska lagen bara gälla i vissa specifika sammanhang? Eller ska det bli förbjudet att ge gåvor till vänner, släktingar, familjemedlemmar? Hur ska juridiken särskilja?

Bo Rothstein verkar rikta in sig på en väldigt specifik form av gatutiggeri, som framförallt anses utföras av romer från Rumänien, och han drar följande slutsatser:

De som i sin medmänsklighet ger dessa människor en slant bidrar inte på något vis till att upprätta dem som medmänniskor och att göra deras liv mera värdigt. Tvärtom monterar detta fast gatutiggarna i en fortsatt social förnedring och gör de facto deras utslagning från samhället än mer permanent.

Det är förstås omöjligt att dra dylika slutsatser även om vi är frestade därtill. Alla människor utvecklas på olika sätt. Vi ändras genom livet, vi byter yrke, partner, åsikter, kanske till och religiös uppfattning.

Genom att hävda att tiggeri permanentar den sociala utslagningen så visar man en undermålig tro på människan och hennes resurser, framförallt romer från Rumänien.

Förbudet mot att ge till tiggare jämförs med sexköpslagen där det är förbjudet att köpa sexuella tjänster, men i praktiken inte att sälja, hur det nu går ihop.

På samma sätt kan man se på den som ger allmosor till gatutiggare, det vill säga som en person som bidrar till en annan människas sociala underordning och förnedring för att tillfredsställa något slags behov av att känna sig rättfärdig.

Sättet som Bo Rothstein resonerar på är dels juridisk svårbemästrat, hur ska lagboken kunna urskilja fel form av gåvor? Det kommer att krävas en djungel av specialparagrafer. Och dels hamnar vi i en ologisk morallagstiftning med brott utan offer.

En person som ger till en tiggare behöver ju inte ha gjort någon slags skada, snarare tvärtom tycker många. Tiggaren kanske kan får ihop tillräckligt mycket pengar så att hon får sitt liv på rätt köl igen.

Man kan bara utgå ifrån att skada skett om man avmänskligar tiggaren till någon slags primitiv varelse, som hela tiden faller tillbaka på tiggeriet, och inte har någon förmåga att sköta sig själv eller ta hans om sitt liv. Samma sak är det med sexköpslagen. Kvinnan (eller mannen) har ju rätt till sin kropp brukar det heta i andra sammanhang. Så länge man inte slarvar runt och tar betalt för det, vill säga.

Det här är elitism och morallagstiftning på hög nivå. Och svenska politiker är mästare att skapa dylika lagar, där man först skapar ett offer, och sedan skyddar vederbörande från något som inte inte alls behöver definieras som ett brott.

Det blir enorma juridiska och filosofiska krumbukter när politikerna egentligen bara vill få bort slöddret från gatorna. Eller har jag fel? Det här handlar om morallagstiftning, och inget annat. Det anses fult med tiggare och horor på gatorna, därför ska de bort. Fast man kan förstås inte säga det rent ut.