FRAgglarna i riksdagen

Begreppet polsk riksdag kan snart bytas ut mot svensk riksdag. FRA-lagen klubbades igenom under bisarra former, trots att många riksdagsledamöter var tveksamma.

Efter att mobbingkören skrikit sig hes slutade omröstningen med att blott Camilla Lindberg (fp) röstade emot. Birgitta Ohlsson (fp) lade ner sin röst och Lisbeth Grönfeldt Bergman (m) svimmade under debatten och fick föras bort med Ambulans. Hon har tidigare varit aktiv i fildelnings- och integritetsfrågor. Undrar just hur hon tänkte rösta? Carl Sigfrid (m) bekräftade tidigare att han skulle rösta nej, men lät sig (?) kvittas ut efter massiv övertalning.

De fyras kupp lyckade inte. Det hade räckt med dessa fyra riksdagsledamöters nej-röster för att förpassa lagen till papperskorgen. Fredrick Federley (c) och Annie Johansson (c) hade tidigare hög liberal svansföring. Många räknade med en nej-röst från deras sida, men de röstade ja efter några kosmetiska förändringar av lagen.

Nu manar centern till interna protester, och vi önskar Björn Pedersen m fl lycka till med centeruppropet. Belgien ställer Sverige inför Strasbourgdomstolen, vi ser även KU-anmälningar, polisanmälningar etc. Socialdemokraterna röstade nej till den borgerliga versionen av lagen, men har en egen variant på lut. Vänsterpartiet är tveksamma, och mp ställer sig helt på tvären. Falukorvs-nationalisterna i sd håller till största delen med om att Sverige behöver signalspaning i tråd. Medan fildelnings- och upphovsrätts-debattörerna i piratpartiet har varit ledande i motståndet mot lagen.

Utan en utmejslad konstitution, författningsdomstol och fria riksdagsledamöter blir det inte lätt att motstå dylika integritetskränkande lagar. Det säger en hel del om den demokratiska processen i Sverige. På ett sätt är det intressant det som sker, kanske blir fler medborgare medvetna om bristerna i vårt politiska system.

Politiker som nomineras internt har svårt för att driva en egen linje, det gäller uppenbarligen även de som fått många personröster. Trycket från partiledningen är intensivt, även när det gäller antidemokratiska lagar – som att konstant avlyssna svenskar och utlänningar UTAN skälig misstanke eller domstolsbeslut. Förespråkarna kallar det signalspaning i tråd, att koppla in en fet kabel hos alla operatörer och avlyssna trafiken medelst en superdator – är det verkligen SIGNALSPANING?

Jag har under flera dagar funderat på VARFÖR den här lagen är så viktig i ett samhällsklimat som sakta men säkert börjar skaka av sig terroristskräcken, och ett USA som snart gör sig av med Bush? Neokonservatismen är på reträtt, Obama leder stort, med lite tur så tas trupperna hem från Irak. Att under dessa betingelser rösta igenom denna spionlag vittnar om extremt dåligt omdöme.

Möjligen hade folket köpt konceptet ifall vi själva attackerats av terrorister eller deltagit i krig. Men så är inte fallet, Sverige tillhör jordens fredligaste länder, ändå har vi en av de mest aggressiva avlyssningslagarna. Ekvationen går inte ihop. Vi pratar om ett monumentalt felsteg.

Nu börjar efterspelet, och moderaterna – som varit mest drivande i frågan – har skapat sin egen tsunamikatastrof. MUF-ordföranden hotar att avgå, demonstrationer planeras vid riksdagens öppnade. Folk funderar på att kryptera sin e-mail, och delar med sig av tekniken.

Statsminster Reinfeldt är tydligen irriterad, han menar att motståndarna inte vet vad det egentligen handlar om. Jag undrar just VEM som vet. Moderaterna kräver dessutom tystnad från de anställda, och att de ej deltar i debatten.

Många liberala bloggare och debattörer väsnas om socialdemokraternas inkompetens, det är helt i sin ordning, men den största inkompetensen står tyvärr våra kära borgare för. Jag har aldrig sett maken till katastrof – landet var redo för förändring, folket var trötta på sossarna och Persson – och vad fick vi istället? Nya sossar och en ny Persson.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, signalspaning, centern