Fridolism

Det är intressant att höra hur mp:s nya språkrör Gustav Fridolin värjer sig för de ideologiska stämpeldynorna, men ändå pratar om en slags grön vision. Skillnaden mellan ismer och visioner må vara hårfin, kanske handlar det om vägen till målet, och själva målet. Ska vi tolka det som att mp vet vad de vill, men inte hur de ska genomföra det hela?

Eller så handlar det om att hålla sig väl med både socialister och liberaler? Utan denna balansgång hade mp förmodligen inte lyckats med konststycket att vinna över 7% av den svenska väljarkåren.

Balansgången fortsätter med Fridolin, som flirtar med både vänster och höger, men i praktiken är och förblir mp ett förbudsparti, där höga skatter ska avskräcka från miljöfarliga alternativ. Baksidan av detta är givetvis att medborgarnas frihet inskränks, det lär bli dyrare och svårare att resa, och elen kommer knappast att bli billigare. Mindre i plånboken helt enkelt. Vad tycker en högt beskattad genomsnittlig arbetare om det egentligen?

Samtidigt växer det fram en hel rad miljövänligare alternativ runt om i världen, där t ex bilindustrin arbetar för fullt med att ta fram el och hybridbilar. Gissningsvis kommer bilparken att se väldigt annorlunda ut om 10-20 år. Redan nu märker åtminstone vi som bor i Stockholm att Toyotas hybridbil Prius rönt enorma framgångar. De syns överallt, även bland taxibilarna.

Ibland känns det som att mp inte riktigt förmår att ta in den väldiga kraft som finns i teknik och utveckling. Man värnar hellre vindsnurror än modern kärnforskning, trots att den senare är effektiv, säkrare och mindre strålningsbenägen. Man är ofta motståndare till begreppet ”tillväxt”, trots att detta hatade uttryck faktiskt innefattar en hel del miljövänliga alternativ. Grön teknik är ju en del av ”tillväxten”. Att byta ut världens alla bilar till miljövänligare alternativ lär ju innebära en enorm tillväxt. Samt att tillvarata och återanvända de gamla bilarna.

Ibland får man rent av för sig att det är själva bilismen och det moderna konsumtionssamhället som är fienden, och det lantliga självhushållet idealet. Det man glömmer är att specialisering och fördelning av arbetsuppgifter är själva grunden till vår rikedom och kultur. I en värld där alla ska odla och tillverka det mesta själva blir tiden knapp för andra aktiviteter, intressen och utbildning.

Nu vet jag att det absolut finns teknikintresserade miljöpartister, och de blir fler och fler. Kanske kommer det att bli roten till morgondagens interna strider inom den gröna rörelsen? Back to nature mot teknikförnyarna?

Då är det alldeles naturligt att miljöpartister som t ex Fridolin står och stampar lite fram och tillbaka på den ideologiska kartan. Det gäller ju att inte stöta sig med någon. Snacka om minerad mark.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, miljöpartiet, mp, Fridolin, De gröna, miljö, klimat

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments