Fyra år till med Obama

Den sittande presidenten vann. Barack Obama har precis hållit sitt segertal i Chicago. Det är en lite gråare, tröttare, tunnare och mer oinspirerad president än för fyra år sedan. Märkt av det svåra och kanske omöjliga jobbet att leda världens enda supermakt.

Jag hade fel, Mitt Romney vann inte, han hade inte en chans. Det amerikanska folket ville hellre ha livsstils-liberala värderingar istället för abortmotstånd, kreationism, anti gay och daterade religiösa floskler. På så sätt gjorde de rätt, men tyvärr fick de även en obefintlig ekonomisk politik på köpet.

Republikanernas akilleshäl är religiositeten, och demokraternas skatter och ekonomisk politik.

USA är på många håll mer öppet och liberalt än Europa, Colorado röstade igenom legalisering av Marijuana, och tre andra delstater sa ja till samkönade äktenskap.

Romney och den kristna konservatismen är knappast allenarådande, utan kanske snarare på nedgång. Nästa republikanska kandidat bör inte väljas ur dessa skaror. Om man vill vinna val vill säga.

Men hur Obama ska tackla den väldiga ekonomiska krisen med sitt stiliga leende är för mig en gåta? Höjda skatter kommer inte att dra igång den amerikanska ekonomin. Försvarsutgifter i fritt fall kommer inte att göra det heller. Det är baksidan av den fritänkande nobelfredspristagarens politik.

Och kvar står USA med arvet efter George W Bush, undantagslagarna USA Patriot ACT, som av många debattörer betraktas som ett förstadium till fascism. Försvarets och säkerhetsjänsternas utgifter ökar fortfarande. Allt fler drönare, obemannade farkoster, som skjuter ner mål på andra sidan jorden, ty terroristjakten fortsätter, även detta i Bush anda.

Inget av detta har Barack Obama gjort något åt – han har haft fyra år på sig – talet om förändring kanske mest syftar till färgen på pappret på hans skrivbord i ovala rummet.

Vi får hoppas att han tar mod till sig, för nu har han fått förtroendet i fyra långa år till.

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag tycker inte man blir klok på honom, stora ord, men ack så små handlingar. Det som förvånar mig mest är att de militära utgifterna fortfarande skenar, samt att han inte gjort upp med Bush politik.

  2. I grund och botten saknar det betydelse vem som vann. Utvecklingen i USA har nått den punkten att det inte har någon som helst betydelse vem som sitter i VIta Huset.

  3. Betr de militära utgifterna, Eisenhover hade rätt.
    ———-
    För att den som sitter i Vita Huset skall kunna göra något, måste han få sina iniativ igenom representantshusets bägge kamrar och här kommer Obama att återigen ständigt stöta på patrull, precis som Romeny skulle ha gjort.

  4. Realist,

    Du säger:

    ”Utvecklingen i USA har nått den punkten att det inte har någon som helst betydelse vem som sitter i VIta Huset”

    På vilket sätt är detta ett realistiskt antagande? USA:s president är förmodligen det valda ämbete som besitter mest makt i hela världen. Det handlar nog om att vilja och våga, som med det mesta här i världen.

  5. Polariseringen förhindrar kompromisser över mitten i representanthuset = se bara hur bra Obama lyckats hittills driva igenom sina iniativ. USAs industriella ryggrad, imperial overstretch, cultural wars, landets finanser, medelklassens ställning, utbildning, städerna, landets infrastruktur, you say it.

    För att citera David Walker: “There are striking similarities between America’s current situation and the factors that brought down Rome, including declining moral values and political civility at home, an over-confident and over-extended military in foreign lands and fiscal irresponsibility by the central government”

  6. Realist,
    Absolut, det finns massor av historiska jämförelser, där kungar, kejsare och faraoner varit låsta av konventioner, maktbarriärer etc – men de vi kommer ihåg är de som BRÖT sig loss, och gjorde något eget. Echnaton, Tuthmosis III, Augustus, Caesar, Hadrianus, Konstantin, Justinianus etc. Och Obama tillhör förmodligen inte dem, men han kan om han vill och vågar.