När samtida arkitekter ska rita pampiga byggnader kan vi nästan vara säkra på att de kommer att ha glasfasader. Det kan vara gröntonat glas, rökfärgat glas, svart glas, spegelglas, eller vanligt genomsklinligt glas.
Därefter, då samtida arkitekter funderar över själva formen på den nya pampiga byggnaden kan vi oftast vara förvissade om att det kommer att bli en låda. Helst en stående avlång låda, och när de får avslag från politiker och intresseorganisationer, gärna en lägre lite tjockare liggande låda, eller två lådor på varandra.
Slutligen när samtida arkitekter konkretiserar sina idéer om former och fasader blir slutresultatet ofta en glaslåda. Kanske lekte de alltför mycket framför akvariet då de var små? Eller hade de ett terrarium med vandrande pinnar? Hur ska man annars förklara detta närmast maniska intresse för glaslådor?
Skämt åsido, det är givetvis vackert när den omgivande staden och naturen speglas i glasfasaderna. Det blir en trollsk lek med ljus och spegelbilder.
Men om alla nya hus byggs av glas, vad ska de då återspegla?
Bild: Pantheons kupol och oculus i Rom.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, modern arkitektur, glasfasader
