Grekerna skiter i statsmakten

Krisen i Grekland är monumental, budgetunderskottet är gigantiskt, politikerna har misskött och kanske mörkat ekonomin i åratal. Samtidigt har de svårt att genomföra besparingsåtgärder och dra in skattepengar. Och meborgarna är upprörda och skyller givetvis på politikerna.

Här hemmavid, i fikarummen och på tidningarnas kommentarsfält får man höra om om de jävla grekerna, som varken kan hålla reda på sin ekonomi eller sköta sitt land. Nu kommer de kanske att dra med sig hela EU i fördärvet? Allas vår ekonomi är ju numera sammanflätad, och nu hotas Euron vår gemensamma valuta.

Hur står det till i Grekland egentligen, och hur kunde det bli så här? Frågor som förmodligen ingen kan svara på. Men eftersom jag spenderat en hel del tid i landet tänkte jag ge mig ut på hal is, och våga mig på en kvalificerad gissning.

Redan tidigt lärde jag mig att den grekiska staten var fattig medan grekerna själva hade gott om pengar. Något som är svårt att fatta för den genomsnittlige svensken vars skattebörda är stor och hushållskassan tryter den 24:e varje månad. Förhållandet är nämligen det omvända i Grekland.

Många greker äger fast egendom, lite fastigheter, lite mark, många driver någon slags verksamhet, och adderar man alla bitarna blir det en hel del i plånboken. Det finns också en tradition av att ta hand om nära och kära. Blir man arbetslös kan man ofta jobba på polarns restaurang eller måla grannens lägenhet, om dessa intäkter anmäls till skatteverket eller ej är däremot en annan femma.

På ytan är Grekland ett sosseland precis som Sverige. Sossepartiet Pasok har en liknade roll som socialdemokraterna i Sverige. Det är kraftfulla särintressen som styr, man bevakar sina förmåner med näbbar och klor, statsanställda pensionerar sig vid 53 års ålder, och man strejkar ofta och villigt för högre lön.

Men under ytan är greken knappast sosse, han är snarare anarkist än socialist. Tilltron till politiker, myndigheter och statsmakten är ofta låg, viljan att betala skatt är om möjligt ännu lägre, och viljan att följa onödiga lagar och paragrafer är förmodligen lägst i hela Europa. Samtidigt är kriminaliteten internationellt sett låg, man lever i en trygg ombonad värld, och solen lyser nästan jämt.

Kanske är det själva viljan att inte bekänna färg som är problemet? Hur ska man jämka alla dessa bångstyriga medborgare som uppenbarligen klarar sig alldeles utmärkt och tar hand om sina nära och kära? Kan ett närmast libertarianskt kynne organiseras med urvattnad socialism?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Grekland, krisen, kris, finanskris, EU