Greven ger iskalla råd


Greven ger iskalla råd 1Jag ringde på flera gånger, men ingen öppnade. Ibland hände det att han lyssnade på sina gamla 78-varvare och då kunde det ta en stund innan han kom till dörren. Just som jag började förtvivla och funderade på att gå hem så dök Greven upp i trapphallen. Uppklädd i en mörkgrå rock, elegant kravatt, och ett rakvatten vars doft få upplevt sedan 1940-talet.

– Du får ursäkta, fårskallarna bad mig komma till Rosenbad för att dryfta några ärenden. Min diskretion förbjuder mig naturligtvis, men jag kan säga att det här pajasgänget är ute på riktigt hal is.

Han lät munter, öppnade dörren och vi trädde in i våningen. Som vanligt satte han sig bakom skrivbordet och jag i fåtöljen framför. Den här gången bjöd han på vin, och inte cognac. Jag började ana ett mönster. Vin drack han när han var på gott humor. Cognac var något som förtärdes när han rastlöst funderade över saker och ting. Ibland i sällsynta fall tog han fram grappa, och det betydde att han var arg.

Jag höll på att sätta vinet i vrångstrupen när jag skymtade etiketten. Han log roat.

– Visst, de kan mer än att manipulera bankvärlden. Det är ingen dum årgång heller. Så, vad händer? Håller folk på och trasslar med den där snuvan fortfarande?

– Ja, det verkar som att den fortsätter ett tag till, svarade jag fogligt, och började plocka med blocket och pennan. Med förhoppningen att han skulle nappa och börja diktera direkt. Fast så lätt gick det inte. Det borde jag vetat.

– Den där statsministern är en fräck gynnare. Han hade mage att avbryta mig när jag skulle förklara för dem att … Ja, inga detaljer, men han borde veta sin plats tycker jag. Arbetarrörelsen verkar ha avverkat sin begåvningsreserv, det verkar inte längre finnas några kvar. Begåvade personer alltså.

– Nej, det kanske du har rätt i.

– Jag stötte på oppositionsledaren också på vägen hem. Det är ingen kraftkarl direkt, han borde beordra sina skräddare att förstärka axelvaddarna. Att han skulle kunna arbeta upp muskulaturen genom träning finner jag inte särskilt troligt.

– Vad tycker du om den där Blekingebon då, har du träffat honom. Han får allt fler röster.

– Visst har jag träffat honom. Han och den förre kommunisten var väl de mest vältaliga, men det säger ju inte så mycket.

– Nej, det stämmer. Det är få som har retorikens gåva numera.

– Inte bara det. De begriper ingenting heller. Lär de inte ut latin i skolorna längre?

– Nej, det var nog ett tag sedan. Jag förde pennan till pappret.

– Förresten, jag glömde nästan nämna det för dig. Jag träffade Alicia häromveckan; hon var på genomresa och vi dinerade en afton. Alicia var som vanligt förtjusande. En driftig kvinna, synnerligen driftig.

Greven syftade på Alica von Sturmstadt, en av hans udda bekanta som enligt uppgift drev något slags klimatforskningsinstitut.

– Alica påstod att hon funnit bevis för klimatförändringsteorierna.

– Men det har vi väl haft ganska länge nu, eller?

– Nej, jag menar inte de där klimatförändringarna som de skriver om i blaskorna. Nej, jag pratar om nedkylningen.

Jag lät honom fylla på mer av det dyra vinet.

– Alicia har slutligen bevisat att vår värmeperiod Holocen är på väg mot sitt slut, vilket innebär att istiden är på väg tillbaka. Nåja, det går förstås väldigt långsamt, men om några tusen år har vi glaciärer ända nere i södra Tyskland. Och hela Norden blir förstås under is. Det kan ju vara viktigt även ur ett politiskt perspektiv då vi kommer att märka en försiktig nedkylning redan under loppet av 100 år.

– Jaha, och jag som trodde att det skulle bli varmare.

– Dumheter. Du kommer att märka att vintrarna blir lite kallare redan under din livstid. Det är inget vi kan göra något åt, det hela drivs av jordens omloppsbana, rotation och dess lutning.

– Jag förstår, men det är kanske inget att oroa sig över i dagsläget?

– Vi vet ju inte exakt hur snabbt nedkylningen går. Vissa delar av Norden kanske blir obeboeliga redan om 100 eller 50 år, det är väldigt svårt att förutse. Vi bör ju ta med i beräkningarna att vårt land redan nu är kallt och har korta somrar.

– Så vi borde oroa oss?

– Nåja, dina barn och barnbarn bör fundera på framtiden.

– Så, det är bara att packa väskorna och flytta?

– Det kan vara värt att undersöka vart i världen klimatet kommer att bli behagligt. Alicia menade att Nordafrika och Mellanöstern kunde vara av intresse. Om man anlade en svensk koloni någonstans utmed de folktomma delarna.

– Samtidigt som många från Mellanöstern vill flytta till Sverige. Märkligt läge.

– Ja, vi kanske skulle föreslå ett byte av länder? Seså, tar du fram blocket, jag tänkte vi skulle diskutera efterkrigstiden igen.


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag