Krav reses på en ersättare för den moderate partiledaren Anna Kinberg Batra, och även ledningen föreslås bytas ut. Batra saknar karisma och ledaregenskaper, medan partiet står inför stora utmaningar och behov av förnyelse. När väl proppen går ur kan det bli stridigheter och tumult inom partiet, något som inte är optimalt, då nedräkningen till nästa val har börjat.
Vem kommer ut som segrare? Min gissning är att blir någon slags ”Macron-figur”. Moderaterna behöver en ungdomlig och charmig partiledare, som dessutom tar ett steg bakåt till de gamla moderaterna och enar partiet. Alternativt en stabil gammal räv.
Och hos Liberalerna börjar även Björklund ifrågasätts. Han har varit partiledare i 10 år, och det är inte omöjligt att även han byts ut fram till nästa val. Partiet krymper stadigt, ungefär med samma hastighet som de liberala värdena försvinner. Snart finns inget kvar.
Det är lika illa ställt på den andra sidan av det politiska lägret. Frågan är hur stark position Stefan Löfven har? S-ledningen vill förmodligen inte byta partiledare ännu en gång efter all turbulens med de tidigare misslyckade ledarna. Men Löfven ÄR inte rätt man på rätt plats, det är ganska uppenbart. Han kan bli den partiordförande som drar med sig partiet ner i avgrunden, under 20%-strecket.
Miljöpartiet ligger under spärren i flera mätningar, och kanske tvingas lämna maktens korridorer. Vänsterpartiet finns inte så mycket att orda om, de ligger lågt men stabilt runt 6-7%. Deras politiska makt är begränsad, men inte deras kulturella påverkan, då deras genusbataljoner och kränkta profeter sakta infiltrerar delar av samhället. De plockar upp alla rester och ideologiskt skräp, som de hittar i de amerikanska vänsterliberala universitetens sopkorgar.
Allt medan Jimmy Åkesson & Co fortsätter sin framgångssaga. Det enda som kan stoppa deras framfart är någon osedvanligt svår skandal, eller att folk helt slutar att debattera flyktingfrågan – eller att de andra partierna lanserar en mer restriktiv flyktingpolitik. Denna kappvändning skulle emellertid betraktas med misstänksamhet av väljare som redan gått över till SD. Det behövs mer för att de vilsna själarna ska återvända.
Nästa år är det val, och det svenska politiska etablissemanget håller på att klappa ihop.
