Hur demokratin blivit förfallen och orättfärdig

Bakom alla styrelseskick finns det nästan alltid en slags grundlag eller konstitution. Den reglerar hur makten förhåller sig till folket, att lagarna utformas rättfärdigt och att folket rättigheter inte kränks. Ofta finns det särskilda instanser som jämför lagstiftarnas verk med grundlagen, för att se om de är legitima eller ej. Grundlagen är den förordning som håller politikerna i schack, och ser till att landet inte styrs utifrån nyckfullhet, dumdristighet eller ondska.

Om man har en stark grundlag och goda institutioner, då skulle i princip en dåre kunna styra ett land. Hans dåraktighet skulle aldrig kunna transformeras till lagar eller förordningar, och hans styre skulle inte kunna ta folks rättigheter ifrån dem. Därför är det – hur märkligt det än låter – av mindre vikt vilka som för dagen styr ett land. Med en stark konstitution skulle en kung inte kunna göra så stor skada, inte heller en diktator, aristokrater eller ett råd av senila gubbar.

Det är först när man börjar ändra i grundlagen som det blir farligt, eller när man struntar i grundlagen. När det inte lägre finns ämbetsmän och institutioner som upprätthåller grundlagen. Då uppstår något som kallas för envälde. Det styrande skiktet kan agera efter eget huvud, det finns inga regler för dem, ty de stiftar alla regler själva.

Det är såhär vi uppfattar gamla tiders kungar och furstar. Men det stämmer sällan, ofta var monarkerna begränsade av grundlagar och gammal hävd. De kunde inte agera som de ville, regerandet var inrutat och följde vissa regler. När kungarna struntade i regelverket så kunde oroligheter uppstå, ibland även revolution. Grundlagen är inte bara ett gammalt diplom på väggen, den är viktigare än vad vi någonsin tror.

Och så är det än idag. Vi väljer ett antal människor via fria och allmänna val, dessa personer representerar oss, och röstar igenom lagar och förordningar. Vi kallar det demokrati, och de flesta av oss anser att detta är det ultimata systemet. Det finns helt enkelt inget bättre.

Problemet med demokrati är faktiskt just demokratin. Genom att systemet tillåter oss att välja, så invaggas vi i en falsk trygghet. Vi tror att demokratin aldrig kan göra oss illa eller bidra med större felaktigheter. I själva verket gäller samma regel även här. Grundlagen håller de folkvalda politikerna i schack, och ämbetsmän och institutioner kontrollerar att reglerna följs.

Men nu är det så att grundlagen ändrats flera gånger under blott min livstid. Och lagrådet, de som som ska undersöka alla nya lagars legitimitet, de har ingen verklig makt, de är bara rådgivande. Det finns inte heller en myndighet med makt att avskeda ämbetsmän som begått felaktigheter. På det här sättet har demokratin gjorts allsmäktig. Den har förmodligen mer befogenheter än många av 1800-talets kungar och furstar.

Och inte nog med det. Även de fria och allmänna valen är väldigt begränsade. Flertalet personer på valsedlarna är valda internt, eller rättare sagt nominerade av en liten krets människor. Så oavsett om du röstar blått eller rött, namnen som du kan välja ifrån är begränsade, och handplockade av någon annan än dig. Därutöver är det svårt att välja representanter från nya partier, ty de måste nå över 4%-spärren, vilket är ca 250,000 röster.

Det är förhållandevis lätt för politiker att ändra förutsättningarna för rikets styre, eftersom det är så få medborgare som intresserar sig för grundlagsfrågor. Över huvud taget är det stora flertalet måttligt intresserade av politik. Men att ändra i grundlagen handlar inte bara om justeringar och partipolitiska utspel. Nej, det är som att ändra reglerna i själva spelet. Och många av oss vet inte ens vilket spel som spelas för stunden, och hur man ska agera för att vinna.

För några månader sedan beslutade riksdagen att ca 9000 afghanska män skulle få stanna i landet, trots att de inte hade asylskäl. De folkvalda bröt lagen, och lagrådet rekommenderade dem att tänka om. Men de folkvalda struntade i lagrådet, de forcerade igenom lagen, trots att den inte överensstämde med hur vi stiftar lagar i Sverige. Och det är inte första gången dylikt sker, blott ett färskt exempel.

Förfarandet är rättsvidrigt på alla sätt och vis. Och vi ser en ny variant av envälde, förklädd till demokrati. Där maktens män och kvinnor inte behöver ta hänsyn till begränsande regler, kring hur landet ska styras eller hur lagar ska stiftas.

Utan en stark grundlag och upprätthållande institutioner så har vi inget värdigt samhälle. Sen kan vi kalla det demokrati, monarki, eller vadsomhelst. Men det är lika illa att bli kränkt av en folkvald politiker som av en kung som ärvt sin makt. Finns det inga spelregler, så kan vad som helst hända.

 

  1. Förlåt en petimäter, men 800? Jag trodde det var 9000?

    För övrigt håller jag med dig och Kron-Kalle.