Hur mäter vi klimatet?

För att överhuvudtaget förstå klimatet så bör vi först betrakta vår egen geologiska tidsålder, holocen, som är en interglacial, dvs en värmeperiod i en större istid. Under istidens kallaste fas ligger Nordeuropa och Storbritannien under is samt även glaciärer över Alperna.

Vår värmeperiod har pågått i över 10,000 år, vilket ungefär är den tid som de brukar vara. Med andra ord så är värmeperioden snart slut. Snart är givetvis ett relativt begrepp vad gäller geologi och klimat, det kan ta 500-1000 år innan vi märker några större skillnader. Det kan gå snabbare också, det är svårt att veta exakt.

Att det kommer att bli kallare är förmodligen oundvikligt. Interglacialerna styrs av avståndet till solen, jordaxelns lutning etc, vilket utgör den största inverkan på vårt klimat. Solen och dess värme styr det mesta.

Historiskt klimat analyseras med hjälp av årsringar i träd, borrkärnor i glaciärerna i Arktis, lämningar av växter i sediment etc. Den moderna termometern uppfanns i slutet av 1700-talet och började användas flitigt i mitten av 1800-talet. Satellitmätningar av temperaturen introducerades 1979. Allt detta har gett oss en bra bild av hur jordens klimat utvecklats, samt gradvis bättre precision.

Fast hur mäter vi jordens genomsnittliga temperatur? Vår planet är stor, och delvis täckt av hav. Vi bör placera ut mätstationer med stor regelbundenhet över hela jordytan. Eller ska vi mäta uppe i atmosfären via satelliter? Om vi bestämmer oss för att mäta nere vid ytan – det är ju trots allt där vi bor – så inser vi ju att det finns extremt många felkällor. Om medeltemperaturen ska kunna mätas och jämföras under årens lopp, så måste mätpunkterna vara exakt lika, från år till år, de får inte flyttas hit och dit. Annars blir mätresultatet korrupt och felaktigt.

Problemet är att vår civilisation ägnat sig åt korrekta temperaturmätningar under en alltför kort tid. Och att mäta jordens medeltemperatur är ännu svårare. Kanske har vi bra data från blott 100 år tillbaka i tiden, knappt ens det, beroende på vilka krav vi har på noggrannhet.

Så, hur räknar vi ut klimatets förändringar med 50-100 års mätdata? Ja, det är förmodligen en alltför kort tid för att göra några större analyser. Det vi mäter är mestadels väderförändringar och inte det långsiktiga klimatet. Därtill har vi inte tillräckligt med underlag. Felkällorna är dessutom omfattande, särskilt när man jämför gamla och nya data, utifrån olika mätmetoder, från olika platser.

Vi kan konstatera att sällan har så många byggt så omfattande teorier på så lösa grunder.

Stöd det fria ordet!
Alla pengar går oavkortat till att utveckla tidskriften. Klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. För att mäta temperatur och klimat före termometrarnas intåg på 1800-talet använder forskare och historiker sk “proxy-data”.
    Det innebär att man granskar och mäter t.ex. årsringar på träd, växtdelar i sedimentära jordlager, isborrkärnor i Grönlands glaciärer m,m. Det är tack vare proxydata man upptäckte att Mälardalen under bronsåldern hade samma klimatzon som dagens Normandie i Frankrike och att trädgränsen gick betydligt högre upp än idag i fjällvärlden för ca 8000 år sedan.
    Klimatförändringar är därmed cykliska och naturliga vilket alla geologer känner till. Det är först på senare tid som man försöker hävda att den lilla uppvärmning (ca +1C)som kunnat konstateras de senaste 150 åren skulle vara “onaturlig” icke-cyklisk och orsakad enkom av mänsklig aktivitet.
    Fr o m 1979 har vi haft tillförlitliga och jämförbara temperaturdata tack vare vädersatelliter i atmosfären. Dessa har indikerat att det inte finns en accelererande eller kritisk uppvärmning.

  2. Tack för din kommentar!
    En klimatperiod brukar räknas till ca 30 år. Vi har alltså två, (kanske tre?) sådana perioder att utgå ifrån. Vi får hålla ögonen öppna, och om ca 200 år kanske vi kan göra lite mer exakta beräkningar.