Hypotes nr 3 i klimatdebatten

Den skeptiska linjen i klimatdebatten vinner mark, och jag känner plötsligt att allt fler växthusförespråkare inte längre är lika säkra på sin sak, som för ett år sedan. Det som förut var fast mark har blivit till ett gungfly.

Oavsett vart vi lutar i debatten bör vi vara medvetna om att klimatmodeller är komplicerade, eftersom forskarna måste ta hänsyn till en oändlig mängd variabler, som historiskt klimat, vindar, geografi, havsströmmar, luftens och atmosfärens sammansättning, jordklotets rörelser, seismisk aktivitet, växtligheten, solaktivitet etc etc etc. Och allt detta ska mätas mot den mänskliga aktiviteten, dvs hur vi människor påverkar det ovan nämnda. Det är som upplagt för förenklingar och politisering.

Växthuseffekten har blivit till ett verktyg för politiker som vill utöva större kontroll, ty blott genom regleringar av privatliv och näringsliv anses vi kunna komma åt problemet. Våra folkvalda ges större utrymme, de kan klampa in överallt och styra och ställa, fullt jämförbart med planekonomernas verktyg. Hur ska er marknad lösa det här? har varit stridsropet. Vi bör givetvis även fråga oss hur staten och politikerna ska lösa det hela?

Samtidigt har många framtidsoptimister okritiskt tagit på sig kritikerrollen. De har urskillningslöst angripit alla argument, och pekat på naturliga förändringar – att jordens klimat under alla tider varit föränderligt, med eller utan koldioxidutsläpp.

Medan andra framtidsoptimister omfamnat klimatdebatten för att peka på kärnkraftens förträffliga sidor, en kraftkälla som inte bidrar till ökade koldioxidutsläpp. Här finns också stora möjligheter till forskning och innovationer. Notera att Hadley-centret, som varit ledande i klimatdebatten, öppnades av Margaret Thatcher som ett motmedel mot dåtidens kärnkraftsmotståndare.

Många tycker också att klimatdebatten bidragit till bättre teknik och en större medvetenhet om djur, natur, och livet på jorden – oavsett om klimathotet är verkligt eller ej.

Vi kan med andra ord vinkla debatten hur vi vill, utifrån vår personliga agenda. Jag är den förste att erkänna att jag vacklat hit och dit, men ändå försökt behålla ett kritiskt förhållningssätt.

I princip har debatten handlat om de två första hypoteserna:

  1. Utsläpp av koldioxid bidrar till den s.k växthuseffekten, vilket ökar temperaturen på jorden, med katastrofala följdverkningar.
  2. De eventuella klimatförändringarna är inte orsakade av människan, jordens klimat är föränderligt.
  3. Vi kan spåra klimatförändringar, men det är inte koldioxiden, utan annan mänsklig aktivitet som orsakat den.

Den tredje punkten kommer förmodligen att bli allt mer aktuell, dels som en reträtt för växthusförespråkarna, och dels som en plausibel hypotes för de forskare som trots allt kan mäta förändringar.

Om växthusteorin visar sig vara falsk så har vi tyvärr lagt ner enorma resurser på ett sidospår, samt fjärmat oss från forskning som skulle kunna bringa klarhet i frågan. Och tusentals vetenskapsmän och miljökämpar tappar i förtroende.

Vi har dessutom än en gång lärt oss att forskning och politik inte bör blandas ihop; jämför med rasbiologin i början av förra seklet, vars vulgärpolitiska tolkning och implementering fick katastrofala följder. En mycket grov jämförelse förvisso, men forskning är känsligt, speciellt när både mätpunkter och förklaringsmodeller avlöser varandra, och lobbyisterna står och stampar vid dörren.

Mänskligheten behöver ibland hot, känslan av fara skapar sammanhållning, och den ger våra ledare mandat för drastiska beslut och kraftfulla åtgärder. Rädslan binder oss samman, individer blir till ett kollektiv, och vi känner oss i bästa fall upplyfta, och delaktiga i något större. Men känslan är bedräglig, och jag tror inte att några fler historiska paralleller behövs för att vi ska inse att vi är ute på väldigt hal is.

Tillägg 081120: Jag utvecklar resonemanget i ett nytt inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Det känns nästan lite som att klimatmodellerna kan vara hur specifika som helst och således borde det mesta kunna kullkastas. The butterfly effect så att säga fast ändå inte.

    En liknelse jag ser lämplig är väl att jämföra den med teorin om att varje händelse skapar en ny parallell dimension. Det känns lite som det.

  2. Eldning med fossila bränslen har påverkat jordens klimat och riskerar att påverka jordens klimat ännu mer. Det kommer man knappast undan.

    Sedan kan man diskutera exakt hur stor påverkan det varit, och det är mycket möjligt att andra mänskliga aktiviteter också har bidragit. Det är möjligt att vi måste sluta elda olja helt inom några få år för att mänskligheten ska kunna överleva. Det är också möjligt att vi klarar oss med en marginell minskning eller till och med att vi faktiskt överlever även om vi fortsätter elda olja så länge vi lyckas pumpa upp någon olja.

    Det är mycket vi inte vet, och framförallt är det svårt att säga hur stora olika effekter är. Men två saker är helt säkra:

    1) Olja kommer att bli dyrare, eftersom vi kommer att hitta mindre olja i framtiden, och den vi hittar kommer vi att hitta på besvärliga platser så det blir dyrt att få upp den. Och så småningom kommer oljan att ta slut.

    2) Både människor, närmiljö och global miljö mår bättre av om vi eldar mindre med olja — och naturligtvis om vi eldar den olja vi eldar på ett så effektivt och miljövänligt sätt som möjligt.

    Att växthusteorin som helhet skulle visa sig vara falsk behöver du nog inte ”oroa” dig för. Däremot är spannet i hur stor effekten är i seriösa uppskattningar fortfarande stort.

  3. Standardkommentar kan tyckas, men om folk plötsligt börjar säga ”2+2=5” så kommer jag att fortsätta hävda att ”2+2=4” (givet att det handlar om vanlig aritmetisk addition), även om det inte är så kreativt …

  4. Rasmus Kaj,
    Det är väl det som är hela poängen, att det inte är så simpel matematik som du påstår. När t.ex NASA/GISS inte ens kan leverera korrekt mätdata, hur ska du då skapa en beräkningsmodell? Och folk börjar ifrågasätta hela bygget.

  5. Standardrepliken till Rasmus blir:

    Varför var det varmare för 1000 år sedan? Eldade vikingarna kanske extremt mycket fossila bränslen?

    Eller var det jetmotorerna på vikingaskeppen som värmde upp Vinland…?

    🙂

  6. Precis som vi har den militär-industriella komplexet som ser till att det ständigt produceras nya vapen så har ett nytt komplex kommit fram, det forskningspolitiska komplexet och det får näring från sig själv vilket är mycket oroande. Självklart påverkan vi klimatet men til vilken grad?
    Mer nyans, vetenskaplig stringens och mindre väckelse skulle inte skada.
    Alla vi som är äldre kommer väl ihåg att vattnet skulle ta slut och maten på 70 talet, skogarna skulle då på 80 talet och nu i en slags apokalyps ska vi alla då värmedöden.
    Jag har diskuterat detta med Anders Wijkman (KD) om att det borde skapas en think tank så att vi inte rusar in i nästa återvändsgränd som tex. etanol produktion från Majs och i Afrika. Antingen förstod han inte eller så ville han inte…….