Inför det stora valet

Det pratas mycket om Europaparlamentet och det stundande valet. Vi ska välja 751 ledamöter 23 maj, och dessa män och kvinnor ska styra den Europeiska skutan framåt. Valet anses vara viktigt för unionen och dess framtid.

I själva verket är Europaparlamentet en förvånansvärt passiv organisation utan egentlig funktion. Och det ska vi kanske vara glada för? Skämt åsido, varför lägga miljarder euro på en verksamhet som saknar egentligt syfte?

Europaparlamentet har egentligen ingen verklig makt eftersom lagarna ändå ska röstas igenom i de lokala parlamenten. Europaparlamentet är mest en hållplats för halvfärdiga lagar, en kontrollpunkt, och en politisk likriktare.

EU-parlamentets finns kanske också för att ge EU-kommissionen tyngd? Kommissionens lagförslag skulle inte ha samma kraft och verkan utan ett parlament bakom ryggen.

Kommissionen har den verkliga makten, blott de kan föreslå lagar. Europaparlamentet kan alltså inte själva lägga fram lagar, så som svenska riksdagsledamöter lägger fram motioner. Den möjligheten finns ej.

Och kommissionens medlemmar ska vid val godkännas av Europaparlamentet. Och kanske är detta Europaparlamentets viktigaste uppgift. Att se till att inga galningar tar sig in i kommissionen. Frågan är om de lyckats så bra med sitt uppdrag?

Möjligen kommer Europaparlamentet att i framtiden ha mer makt och funktionalitet, om de lokala parlamenten försvagas ytterligare. Då blir Europaparlamentet ett verkligt parlament vars lagförslag implementeras över hela unionen. De bidar kanske sin tid? Väntar på rätt tillfälle att avskaffa ländernas rätt att ratificera?

Frågan är vad som händer om de s.k populisterna Orban, De gula västarna, Femstjärnerörelsen etc ökar drastiskt i Europaparlamentet? De kommer att få vara med och välja den nya kommissionen och dess ordförande. Blotta tanken på detta fyller horderna av byråkrater med skräck i Bryssel.

Kommer populistkuppen påverka hur de lokala parlamenten godkänner Europaparlamentets lagar? Kommer de som tidigare kämpat för ett närmare samarbete – istället att kräva lösare band och frivillighet? Vad händer med sammanhållningen? Är EU ett ensidigt politiskt projekt? Som inte kommer att hålla när andra ideologier tar mer plats?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Man skall väl inte överdriva riksdagsledamöternas möjligheter att få igenom motioner. Det ser partipiskan till att stoppa. Det är nästan som att eu parlamentet har Sveriges riksdag som förebild.