Islam och modernismen

I en tidigare artikelskriver jag om att den västerländska kulturen i allt högre grad påverkar vanliga muslimer, och att de muslimska extremisterna är en reaktion på detta. Fundamentalisterna vill helt enkelt stoppa utvecklingen; väst utpekas som ondskan, till och med ett litet beskedligt land som Danmark får sig en ordentlig känga.

För att utveckla resonemanget vidare bör begreppet “västerländsk kultur” bytas ut mot termen “modernism”, eftersom det egentligen inte är vår kultur som bankar på Meckas portar, utan den moderna världen i en mångfald olika former.

Invånarna i de muslimska länderna kommer aldrig att köpa hela paketet av europeiska eller amerikanska värderingar, men de ställs dagligen inför modernismens utmaningar. För att ta några exempel, en familjeekonomi som baseras på förvärvsarbete (till skillnad från traditionellt jordbruk) kräver ofta att även kvinnorna ger sig ut på arbetsmarknaden, vilket ger dem möjlighet till ekonomisk frihet. Möjligheten till arbete förutsätter givetvis rätten till utbildning, och utbildning ger nya horisonter, som i sin tur är första steget till kvinnlig rösträtt, feminism, p-piller, rätt till abort, skilsmässa etc. Allt detta är självklarheter för oss i väst, men rimmar illa med det rådande klimatet i många muslimska länder.

Det lyckade modernistiska projektet kräver många friheter, religionsfrihet, yttrandefrihet, näringsfrihet, rätt till utbildning, tolerans och demokrati. Alla dessa rättigheter är rena rama döden för feodala privilegiesamhällen, som t ex mellanösterns emirat och schejkdömen.

Det moderna samhällets belöning till medborgaren är frihet, bekvämlighet och pengar. En lyckosam entreprenör kan vinna obegränsade rikedomar oavsett kön eller klasstillhörighet. Många exempel vittnar om fantastiska framgångar, och lika många vittnar om misslyckanden. Den moderna världen är fantastisk, men det råder konkurrens om de bästa utbildningarna, de bästa jobben, idéerna, forskningsresultaten, produkterna och tjänsterna. Konkurrensen är samtidigt en garant för att de sämsta idéerna stannar i skrivbordslådan. Vi är oftast eniga om att den moderna världen är att föredra framför det torftiga bondesamhälle, som var verklighet för blott 100 år sedan.

Modernismen är ingen enhetlig kultur; koreaner och japaner har anammat den nya världen på ett annat sätt än amerikaner och svenskar. Det handlar framförallt om att skapa bra förutsättningar för innovationer, vilka utgör grunden för välfärd och ekonomi. Det spelar egentligen ingen större roll vilket parti som vunnit senaste valet, politiken har reducerats till sifferexcersis och justeringar.

I väst har vi sedan några decennier t o m kläckt idén om det postmoderna (eller postindustriella) samhället, där begrepp som t ex tjänstesamhälle, Internet, globalisering ånyo ställer samhället inför utmaningar.

Hur kommer det sig att vi i mellanöstern fortfarande ser feodalsamhällen, där religion och klasstillhörighet spelar större roll än goda idéer och hårt arbete? Varför har muslimerna så svårt att anamma den moderna världen? De kanske inte vill? Hundratusentals muslimska invandrare i väst säger raka motsatsen. De vill, men regimerna tillåter inte alla rättigheter och friheter som krävs för det modernistiska maskineriet. Kan de vara så enkelt att den muslimska världen inte behöver bra idéer och entreprenörer i dagsläget, eftersom de har en oslagbar produkt som inte kräver vidare innovationer: olja?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Intressant artikel med flera goda poänger. Jag vill ändå påpeka några få saker:

    Det åsiktsklimat som råder i Danmark, gentemot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet, är något av det skarpaste i hela västvärlden. Att beskriva det som “ett litet beskedligt land” är något missvisande – jämfört med säg diktaturen i Saudiarabien är det givetvis beskedligt, men det var ett tag sedan Danmark präglades av gemyt. Det hoppas jag att du kan inse.

    Det är en bra poäng med kvinnors rättigheter som en väg mot utveckling. Det är oerhört tydligt i alla jordens samhällen att det finns ett samband mellan välstånd och kvinnors ställning i samhället. Det är också tydligt att kvinnornas ställning i muslimska länder inte är sådär särskilt stark. Men ta det lite lugnt med att utropa aborträtt och feminism etc som självklarheter här i väst. Precis samma reaktion som du beskriver i de muslimska länderna (fundamentalistisk konservatism som reaktion på moderniseringen) ser vi tendenser till även här. Mycket som händer i USA är det tydligaste, men långt ifrån det enda, exemplet.

    Till sist: det är givetvis en väl drastisk slutsats det där med oljan. Av världens 1,2 miljarder muslimer är det ett makalöst fåtal som får del av några oljepengar. Det finns en handfull regimer som suger slantarna ur den produktionen, men de muslimska länder som inte har någon olja är i klar majoritet.

    Tack ändå för läsvärt inlägg.

  2. Tack för dina fina kommentarer!

    Jag målar gärna med breda penseldrag när jag skriver i min blogg.

    Som så många andra så pratar du om USA, som om det vore ett land. Varje delstat har faktiskt egna lagar vad gäller abort etc. Just abortfrågan var förmodligen ett ganska dåligt exempel, eftersom det föreligger en etisk debatt kring detta, som inte hör hemma i just denna artikel.

    Oljan? Ja, varför inte? Oljan används som svepskäl till Irakkriget osv. Varför inte vända på det? Om Saudiarabien, Islams hjärta på många sätt, inte hade olja tror jag världen skulle se annorlunda ut.

  3. Vilka faktiska lagar som råder i olika delstater i USA etc var inte riktigt vad jag var ute efter. Jag menar att vi klart och tydligt kan se tendenser även i västerlandet på att konservativ fundamentalism reagerar mot, ja postmodernitetens förändrade villkor, kan vi väl kalla det för här i väst. I mellanöstern är det moderniseringen som frammanar reaktionismen (reaktionen mot det moderna är en process vi redan har genomgått).

    Allt från den starka renässansen av strikt kristna värden i den amerikanska politiken (i civilsamhället har de funnits länge), över EU:s och USA:s höga tullmurar gentemot tredje världen, EU-stödet till sina dödsdömda bönder, till Vaxholms-konflikten här hemma, och detta plötsliga att även moderater ger sig in till försvar för välfärdsstaten, bidragssystem etc – allt detta är tecken på en konservatism, ett reaktionärt försvar för något vi är på väg att förlora till postmoderniteten. Samma mönster återspeglar sig gång på gång genom historien – på tröskeln till stora förändringar klänger vi fast vid det gamla med näbbar och klor. Vi, alltså, och inte bara “dom”.

    Det var det jag ville ha sagt. 🙂

    Oljan igen: Vi glömmer lätt att Indonesien är världens mest folkrika muslimska nation. Därefter följer Pakistan, Indien har världens tredje största muslimska befolkning, Bangladesh är fjärdeland och sedan är det ett långt hopp ner till Iran, som förvisso har en hel del olja. De fyra första rymmer dock mer än hälften av världens muslimer. Poängen är att hela oljefaktorn, som givetvis är oerhört viktig för förståelsen av situationen i mellanöstern, inte sådär alldeles enkelt kan kopplas till konflikten mellan våra västerländska idéer och islam. Och det var väl det vi pratade om…

    Däremot gör du givetvis alldeles rätt i att fokusera på Saudiarabien. Jag kan tänka mig att nyckeln till mellanöstern likaväl kan finnas där, som i konflikten mellan Israel och Palestina – den upphöjer vi gärna till symbol för alla motsättningar i området, och till en symbol för konflikten mellan modernitet och islam. Jag tror faktiskt inte att det handlar om det egentligen…

  4. Jag tror att “renässansen av kristna värden” går i cykler i USA. Glöm inte att landet byggdes av folk som antingen sökte religiös eller ekonomisk frihet. Jämförelsen med muslimska fundamentalister haltar rejält, då amerikaner mest ägnar sig åt läpparnas bekännelse. Har personligen aldrig träffat en konservativt kristen amerikan.
    Men visst söker många det gamla och trygga när vi står inför förändringar.

  5. Fallet Indonesien verkar väl snarast bekräfta Roberts tes om Olja. För Indonesien verkar (enligt wikipedia) ha kommit ganska långt på vägen mot demokrati och frihet.

    Förenklat alltså:

    Islam men ingen olja => på väg mot ett modernt samhälle.

    Islam och olja => förtryck.

    De “kristna” stater som har olja jag kommer på (Norge och USA) verkar dock tyvärr inte bekräfta tesen … Fast där fanns demokratin och modernismen innan man hittade oljan.

    För övrigt: Tack, Robert, för en läsvärd blogg! Jag blev sittande halva natten med att läsa den när jag hittade den för några dagar sedan, nu läser jag den på mer normalt vis …

  6. Men vänta lite nu… Rasmus:
    Indonesien har en hygglig antidemokratisk historia, fram till helt nyligen faktiskt. Och det pågår fortfarande en hel del skumma business i det landet. Inbördeskriget i Aceh-provinsen är ett exempel. För det andra tog jag inte upp Indonesien för att de inte har olja – det har de nämligen, massor, det är Indonesiens främsta exportprodukt! – utan för att kopplingen mellan Islam och olja och demokrati inte kan appliceras där, eller i Pakistan, eller Indien, eller Bangladesh. Alla dessa fyra länder är nämligen demokratier.

    Robert:
    Det är klart att kristenheten går i cykler, jag menar ju att det är en reaktion varje gång ett samhälle ställs inför en kris (i betydelsen “stor förändring”).

    Du har aldrig träffat konservativt kristna amerikaner? De är inte svåra att hitta, så du kanske ska fundera över vilken typ av amerikaner du träffar, vilket urval det är. Jag bodde i USA under fyra års tid, och kan garantera att det inte är ont om dem. Å andra sidan, att hyckleriet på den fronten är utbrett, godtyckligheten i vilka bokstäver man väljer att vara trogen emot, är knappast något som talar väl för the american way of life… Min erfarenhet därifrån är en stark vilja att pådyvla andra sina värden, men så långt som möjligt vara “fri” från att leva efter dem själv. Det finns givetvis gott om sansade amerikaner också, framför allt i storstäderna. Men det är inte de som röstar republikanskt, och vi har, fram till nu, haft en stark republikansk dominans i det amerikanska politiska livet ända sedan Clinton lämnade Vita huset. Jag bodde i Dayton, Ohio (ja, där fredsavtalet för kriget i Bosnien skrevs!), och i de delarna av USA – phew! Du anar nog inte…

  7. Det finns säkert lika många konstiga amerikaner som konstiga svenskar, åk till “mellersta skåne”… Men det var inte detta min artikel handlade om, utan om politisk stagnation pga en enahanda ekonomi baserad på olja. Din poäng stämmer – alla muslimska länder har inte olja. Min tes är inte 100% vattentät, men jag vidhåller att det finns en poäng i det hela.