Islam och modernismen

Sprid!

Den västerländska kulturen påverkar i allt högre grad vanliga muslimer, och muslimsk extremism är en reaktion på detta. Fundamentalisterna vill helt enkelt stoppa utvecklingen; väst utpekas som ondskan, till och med ett litet beskedligt land som Danmark får sig en ordentlig känga.

För att utveckla resonemanget vidare bör begreppet “västerländsk kultur” bytas ut mot termen “modernism”, eftersom det egentligen inte är vår kultur som bankar på Meckas portar, utan den moderna världen i en mångfald olika former.

Invånarna i de muslimska länderna kommer aldrig att köpa hela paketet av europeiska eller amerikanska värderingar, men de ställs dagligen inför modernismens utmaningar. För att ta några exempel, en familjeekonomi som baseras på förvärvsarbete (till skillnad från traditionellt jordbruk) kräver ofta att även kvinnorna ger sig ut på arbetsmarknaden, vilket ger dem möjlighet till ekonomisk frihet. Möjligheten till arbete förutsätter givetvis rätten till utbildning, och utbildning ger nya horisonter, som i sin tur är första steget till kvinnlig rösträtt, feminism, p-piller, rätt till abort, skilsmässa etc. Allt detta är självklarheter för oss i väst, men rimmar illa med det rådande klimatet i många muslimska länder.

Det lyckade modernistiska projektet kräver många friheter, religionsfrihet, yttrandefrihet, näringsfrihet, rätt till utbildning, tolerans och demokrati. Alla dessa rättigheter är rena rama döden för feodala privilegiesamhällen, som t ex mellanösterns emirat och schejkdömen.

Det moderna samhällets belöning till medborgaren är frihet, bekvämlighet och pengar. En lyckosam entreprenör kan vinna obegränsade rikedomar oavsett kön eller klasstillhörighet. Många exempel vittnar om fantastiska framgångar, och lika många vittnar om misslyckanden. Den moderna världen är fantastisk, men det råder konkurrens om de bästa utbildningarna, de bästa jobben, idéerna, forskningsresultaten, produkterna och tjänsterna. Konkurrensen är samtidigt en garant för att de sämsta idéerna stannar i skrivbordslådan. Vi är oftast eniga om att den moderna världen är att föredra framför det torftiga bondesamhälle, som var verklighet för blott 100 år sedan.

Modernismen är ingen enhetlig kultur; koreaner och japaner har anammat den nya världen på ett annat sätt än amerikaner och svenskar. Det handlar framförallt om att skapa bra förutsättningar för innovationer, vilka utgör grunden för välfärd och ekonomi. Det spelar egentligen ingen större roll vilket parti som vunnit senaste valet, politiken har reducerats till sifferexcersis och justeringar.

I väst har vi sedan några decennier t o m kläckt idén om det postmoderna (eller postindustriella) samhället, där begrepp som t ex tjänstesamhälle, Internet, globalisering ånyo ställer samhället inför utmaningar.

Hur kommer det sig att vi i mellanöstern fortfarande ser feodalsamhällen, där religion och klasstillhörighet spelar större roll än goda idéer och hårt arbete? Varför har muslimerna så svårt att anamma den moderna världen? De kanske inte vill? Hundratusentals muslimska invandrare i väst säger raka motsatsen. De vill, men regimerna tillåter inte alla rättigheter och friheter som krävs för det modernistiska maskineriet. Kan de vara så enkelt att den muslimska världen inte behöver bra idéer och entreprenörer i dagsläget, eftersom de har en oslagbar produkt som inte kräver vidare innovationer: olja?