Islamofober är vi allihopa

De flesta västerlänningar är s.k islamofober. Eller rättare sagt, vi är skeptiska till nästan all religionsutövning, om den inte är uttunnad och sekulariserad. Vi är tillika även kristofober, ty vi ogillar alla kvinnoförnedrande påbud som finns i bibeln och alla blodtörstiga lagar och sedvänjor. Vi tror inte att nattvardsvinet förvandlas till Jesu blod och brödet till hans lekamen. Vi tror inte heller på bibelns skapelseberättelse, Adam och Eva, revbenet, Edens lustgård etc.

Vi är med andra ord misstänksamma mot bokstavstrogna religionsutövare. Och det med all rätt, vi följer en tradition som började under renässansen, fortsatte under upplysningen och industrialismen, där kyrkans läror ifrågasattes allt mer. Av vår kristendom blev det blott kvar några enstaka högtider och ceremonier. Bön, bikt, bibelläsning, kyrkobesök, mässor och tro utan ifrågasättande blir alltmer sällsynt.

När västerlänningar möter bokstavstrogna muslimer kan det därför uppstå kulturkrockar. Vi tycker att deras religionsutövning är förlegad, och blir skrämda av kvinnosynen, de religiösa lagarna, intoleransen etc. Om vi däremot möter moderna muslimer (som liksom vi själva lagt  de mest obskyra religiösa påbuden på hyllan) då mildras kulturkrocken. Kanske blir den t o m obefintlig. Och vi känner sällan till de olika muslimska inriktningarna, precis som muslimer förmodligen blandar ihop kalvinster, kreationister och katoliker.

Men bör vi inte vara toleranta – eller åtminstone överseende – mot ålderdomliga sedvänjor och religiösa yttringar?

Nej, det bör vi inte vara. Det räcker med att betrakta vår egen historia. Det tog hundratals år att ta sig ur kristendomens järngrepp, och ersätta profetior och sagor med vetenskap och rationellt tänkande. Och det är förnuftets seger över myterna som bidragit till vår fantastiska utveckling och goda levnadsstandard.

Ibland blir vi ängsliga över att vi ska framstå som överlägsna och intoleranta gentemot de som är intoleranta på riktigt. Denna sjukliga ödmjukhet kan emellertid bli vårt fall, ty den ger utrymme för mörka krafter och dunkla åsikter. Kanske kommer en dag allt det vackra vi byggt att sopas bort, bara för att vi var skärrade och rädda för att stå upp våra åsikter?

Det finns också en tendens hos rika och bortskämda västerlänningar att förtränga vår framgångsrika historia, vårt storslagna arv. Vi tar landvinningarna för givna, och glömmer de män och kvinnor som en gång i tiden offrade sina liv för att vi skulle få tycka, tänka och skriva fritt.

Många av oss har blivit relativister, och anser att den ena religionen inte är värre än den andra, att vetenskap inte alltid ger svaret på alla frågor, att kunskap ibland kan vara en belastning. Å ena sidan, å andra sidan, i all oändlighet. Samma människor tycker ofta att samhället har blivit för invecklat och krävande, och att vi tär på jordens resurser, att vi konsumerar för mycket, äter för mycket, reser för mycket, tittar på tv för mycket etc. De längtar måhända tillbaka till enklare tider, där informationsflödena inte plågade oss, där vardagsstressen inte tärde oss.

Det är givetvis en förenklad bild. Den som vill förändra sitt liv har aldrig haft bättre förutsättningar. Idag lever vi bättre än forntidens kungar, t o m de fattiga har det bättre, då vi har tillgång till självklarheter som antibiotika, vaccin etc. För knappt 150 år sedan var man en tandlös gubbe vid 40-års ålder. Kosten var dålig, husen dragiga och hygienen undermålig. Utbildning, karriär, vård och omsorg var inte att tänka på för gemene man, för att inte tala om tillgång till musik, film, böcker etc.

Relativisten är fångad i sin enfald och självömkan, istället för att öppna ögonen och se allt det fantastiska som vi skapat på blott 150 år. Vi ska vara stolta över västerlandets framsteg, och vi ska dela med oss frikostigt. Vi ska absolut inte skämmas över vår materiella välfärd, ty den bidrar även till kulturell utveckling. En hungrig och sjuk människa har fullt upp med att överleva, och kan svårligen njuta av konst, litteratur och filosofi, än mindre bidra med något själv.

Det finns t o m de som menar att den materiella utvecklingen och välståndet är av ondo. Att samhället borde omstörtas och byggas upp på nytt under andra förutsättningar. Ibland undrar jag varför vi har blivit så självdestruktiva, så blinda? Varför är vi oförmögna att se det goda vi skapat? Svaret på den frågan handlar förmodligen om människans anpasslighet, vi vänjer oss vid det mesta; även rikedomen blir självklar, trist och förutsägbar en vacker dag.

Den som begrundar historien inser emellertid att vi påbörjat en underbar resa. Och vi är alla delaktiga, svarta, vita, män och kvinnor. Många av oss har flytt från fattiga totalitära stater, och fått chansen att vara med. Och kanske är det så att vi som fortfarande minns elände och förtryck uppskattar friheten och framgången mest? Kanske är vi också de första att slå näven i bordet, när intoleranta läror sprids. För oss handlar det inte om några lustiga pikanta kulturyttringar sedda snett från ovan, utan om mörker, mörkret vi än gång flydde från.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Att vara skeptiskt till nästan all religionsutövning är en sak, men verklig islamofobi handlar inte om detta utan om inställningen till dem som i religiös eller kulturell mening är muslimer.

    Jag tycker du har fel när du skriver att vi inte bör vara toleranta mot ålderdomliga sedvänjor och religiösa yttringar. Naturligtvis ska vi vara toleranta mot religiösa människor! Bara om det finns mycket starka skäl för förbud finns det någon legitimitet i att påtvinga människor en viss livsstil. Att en sekulär majoritet tycker religion är dumt är varken ett rationellt eller liberalt argument för att förbjuda människor att utöva sin religion.

  2. Aqurette,

    Om religionen påbjuder brutala straff, könsstypning, kvinnoförnedring, misstro mot vetenskap – är du lika tolerant då?

    Och här avses inte inte bara fundamental tolkning av islam, utan alla former av bokstavstrogen religionsutövning. Nästan alla ålderdomliga religiösa sedvänjor innehåller kontroversiella element. Jag har inget emot tron som sådan, om du inte kränker eller tvingar andra. Missförstår vi varandra?

  3. Så länge människor själva kan välja vilka religiösa bud de ska följa och på vilket sätt så ser jag inga problem med religioner. Många religiösa människor skulle naturligtvis inte ställa upp på denna liberalism, men om det är något jag lärt mig så är det att man inte kan vinna kriget mot religionerna eftersom de handlar om så mycket mer än myter och gudar. Men däremot går det att påverka religiösa människor i liberal riktning. Se bara hur Svenska kyrkan och många frikyrkor ändrat attityd i äktenskapsfrågan och abortfrågan.

    Som sagt, en liberal stat måste vara mycket tolerant även om de medborgare som religiösa. Det finns naturligtvis gränser. Skulle någon få för sig att stena otrogna kvinnor så måste staten lägga sig i, men om däremot ensklida församlingar väljer att utesluta otrogna kvinnor så måste de tillåtas göra det.

    När det gäller barn så måste man utgå ifrån att föräldrarna uppfostrar sina barn efter vad de tror på. I religiösa familjer blir det därför mycket religion. Men som vuxna kan barnen välja att göra något helt annat, även om de naturligtvis aldrig kan ändra sitt ursprung och sin uppväxt.

    För mig är det viktigt att liberaler låter bli att göra den sekulära staten till en ateistisk stat.

  4. Aqurette,

    Jag anser givetvis inte att staten ska lägga sin i folks trosuppfattningar, så länge de följer lagar, inte kränker andra etc.

    Jag reagerar på det omvända – dvs när bokstavstrogna religiösa grupper vill inskränka samhället, och omforma det utifrån sina ramar. Dvs göra den sekulära staten till en religiös.

  5. Ja, där är vi överens. Stat och religion ska vara åtskilda. Men det är naturligtvis viktigt att man också tar hänsyn grupper som påverkas av en föreslagen lag. Det betyder inte att man låter religionen styra, men religionsfriheten måste värnas precis som andra mänskliga rättigheter. Därför blir det fel när somliga exempelvis blandar ihop maskeringsförbud vid demonstrationer med frågan om muslimsk slöja.