Israelernas vrede

Mellanösternkonflikten är allt som oftast obegriplig, människor mördas och lemlästas, många har en åsikt, men ingen kan egentligen förklara eller begripa hatet som flödar mellan Israeler och Palestinier. Konflikten initierades av Judar som ville skapa sig ett eget land, och som i små strömmar började anlända till Palestina redan under slutet av 1800-talet.

För att förstå mellanösternkonflikten bör vi fördjupa oss i judarnas historia. Judarna har behållit sin religion och kultur genom seklerna. Medan greker, romare och fenicier övergav sina gamla gudar och tempel, och konverterade till kristendom och islam, behöll judarna sin Gud, sin ende Gud. De erkände inga andra gudar, vilket retade gallfeber på antikens erövrarfolk.

Det bibliska uttåget från Egypten till Kaanans land (ung. nuvarande Israel/Palestina) anses ha skett under 1200-talet f Kr, dvs samtida med Mykenarna, Minoerna och det nya riket i Egypten. Området ockuperades därefter av Assyrierna (ca 700 f Kr), Perserna (ca 500 f Kr), Grekerna (ca 300 f Kr), och Romarna (63 f Kr), som ställde till med blodbad som hämnd för diverse upplopp, ca en miljon judar tros ha mördats. Ca år 70 e Kr startade diasporan, förskingringen, då judarna flydde Palestina.

Bysantinarna (ca 500), straffade judarna hårt när de lierade sig med perserna i hopp om självständighet. Muslimerna erövrade regionen 638, och därefter Korsfararna (ca 1000-1300, som mördade judar i tron om att de spred digerdöden genom brunnsförgiftning. Mamlukerna efterträdde korsfarararna (ca 1300), och ottomanerna erövrade området 1516 och ägde det till slutet av första världkriget då det blev ett brittiskt mandat.

Den bysantinske kejsaren Justinianus skapade ett antal judefientliga lagar, som spreds till många kristna länder; judar förbjöds att äga och bruka mark, därför flyttade de in till städerna och försörjde sig genom handel och hantverk. Kanske var det avundsjuka som skapade antisemitismen? Hebréerna hade allt det vi trånade efter, urgammal kultur, bildning och sammanhållning. Först på 1700-talet startade en liberaliseringsprocess genom kejsar Josef II:s toleransedikt, som gav judar en mer fullvärdig plats i samhället.

Turkarna, som stod på tyskarnas sida i första världskriget, förlorade mellanöstern; det fordom mäktiga Ottomanska imperiet lämnade splittrade folkgrupper efter sig. Imperiet var uppbyggt som en medeltida stormakt, bestående av hundratals olika etniska grupper. De segrande fransmännen och britterna delade upp området i olika mandat, ett av dem var Palestina.

Snart följde nästa världskrig. Pseodovetenskapliga rasläror var på modet i det flesta europiska länder. Judarna ansågs vara av en lägre ras, förföljelserna legitimerades nu med vetenskapens hjälp. Nazisterna mördade ca 6 miljoner judar i särskilda förintelseläger, som närmast var industriella till sin karaktär.

Enorma judiska flyktingströmmar uppstod i andra världskrigets kölvatten. Få länder ville ta emot judarna, de hade ingenstans att ta vägen. Sionismen, som till en början var en liten gräsrotsrörelse, sågs som en utväg, drömmen om ett eget land i Palestina. Judehatet skapade staten Israel.

År 1947 lämnade britterna över styret till FN, som delade Palestina i ett judiskt och ett muslimskt territorium. Judarna godtog förslaget, men det gjorde inte de muslimska grannländerna, som svarade med att genast anfalla den nyfödda staten Israel. Judarna segrade, och lade under sig mer land. År 1967 försökte grannarna ännu en gång; på sex dagar tillintetgjorde Israelerna den samlade arabiska armén. Ännu mer land ockuperades. Israel lämnade emellertid tillbaka de ockuperade områdena enligt Camp David-avtalet. Under det kalla kriget kom USA allt mer att stödja Israel, medan Sovjetunionen stödde arabländerna. Efter kommunismens fall har den arabiska sidan allt mer präglats av Islamismen, inspirerat av den Iran och Khomeini.

Bägge parterna, Palestinierna bl a representerade av PLO och Hamas, har under åren gjort sig skyldiga till övervåld, det har i princip inte rådit fred sedan britternas dagar. Under 40-talet härjade den judiska Stern-ligan, som gjorde sig skyldiga till blodiga massakrer. Palestiniernas illgärningar exemplifieras bäst av de sk självmordsbombarna.

Finns det någon hopp om fred, en lösning av konflikten? Om vi inte förespråkar utvisning eller tillintetgörande av Israels befolkning, så är det enda vägen en tvåstatslösning baserat på 1948-års FN-modell. Denna lösning accepteras emellertid inte av alla.

Antisemitiska krafter verkar än idag i mellanöstern, bl a representerat av Hizbollah. Det handlar inte längre om att skapa en palestinsk stat, och leva sida vid sida. Nej, målet är att förinta Israel och dess befolkning. Från Iran via Syrien till Libanon fraktas förstörelsevapen, som dagligen sprider skräck i norra Israel. Och israelernas vedergällningar har varit ytterst våldsamma.

Hatet växer i takt med vedergällningar och nya attacker. Palestinierna anklagar Israelerna och stormakterna för att ha dribblat bort deras land. De är överkörda av alla, inklusive sina arabiska grannar, som tolererar dem blott som en bricka i sitt eget politiska spel. Medan Israelerna fruktar ännu en förintelse, de kommer aldrig att ge upp sitt land eller sin stolthet.

Vad hade hänt om judarna inte återvänt till Palestina? Många av dem hade säkert mördats av nazisterna eller förblivit marginaliserade i sina hemländer. Palestina hade förmodligen annekterats av Jordanien eller Egypten, och Libanon av Syrien. Ett fritt Palestina hade förmodligen inte funnits.

Andra bloggar om: Israel, politik, historia, judendom, palestina, mellanöstern

Intressant