Västländerna befinner sig i ett läge där en stor del brottsligheten har sitt ursprung i illegal droghandel. Vardagsbrott som bilstölder, inbrott etc förser brukarna med pengar till narkotikan. Grövre brott, misshandel, mord etc handlar ofta om konkurrens i den undre världen gällande knarkhandeln. Förmodligen bidrar dessa brott med större skada för samhället än själva drogberoendet och dess skadeverkningar.
Ändå fortsätter regeringarna i väst med sin hårdnackade inställning till droger. Försäljning av narkotiska preparat är förbjudet, medan accepterade droger som alkohol och tobak är hårt reglerade.
Här ser vi ett tragiskt exempel på att en marknad svårligen kan stoppas. Så fort det uppstår värden och behov så skapas marknader, legala eller illegala. Ett annat exempel är den svarta bostadsmarknaden i Stockholm. Eftersom hyrespriserna är starkt reglerade uppstår en alternativ arena där hyreskontrakt säljs till högstbjudande. Denna marknad är dessutom accepterad av många, ty alternativen är få för den som varken har pengar eller plats i hyreskön.
Den svarta marknaden i f d östblocket är ett ännu mer graverande exempel. I länder med förstatligat näringsliv uppstår mängder av alternativa handelsplatser, allt finns på svartabörsen, toalettpapper, jeans, tobak, reservdelar etc. Nästan alla öststats-familjer hade dessutom en liten täppa eller kolonilott, där grönsaker trängdes med hönsen och husgrisen. Utan dessa små jordbruksceller hade sovjetväldet förmodligen gått under redan på 40-talet. Den reglerade planekonomin kunde helt enkelt inte tillgodose medborgarnas behov, samhället delades upp i en öppen och en dold sfär.
Nackdelen med svarta marknader är att priserna drivs upp. De svarta affärsidkarna ägnar sig åt olaglig verksamhet, de riskerar böter och fängelsestraff, därför blir deras varor dyra. Dessutom uppstår det ofta intressekonflikter mellan de olagliga aktörerna, vilket kan få våldsamma konsekvenser. Ett bra exempel på detta är spritförbudet i USA, som bidrog till maffians uppkomst, samt de blodiga gängkrig som florerade.
Ska vi då tillåta alla marknader, även om de bidrar till sämre folkhälsa eller ekonomiska orättvisor? Frågan är snarare – går det att förbjuda en specifik marknad? Handelsplatser uppstår alltid oavsett om de är lagliga eller illegala. Många samhällen skulle dessutom bli utblottade utan svart arbetskraft och illegal handel.
Låt oss anta att försäljningen av narkotika legaliserades och reglerades; apoteken sköter försäljningen, läkare skriver ut preparaten med motkrav på regelbunda hälsokontroller. Priserna dumpas, de illegala handlarna försvinner eller startar legala företag, betalar skatt, redovisar intäkter etc. Kommer antalet narkomaner öka eller minska? Svårt att förutsäga. Däremot kan vi anta att antalet drogrelaterade brott drastiskt minskar.
Staten tjänar på att reglera istället för att förbjuda, givetvis är det skatteintäkterna som lockar, men även den juridiska makten över handeln. Risken finns annars att illegala aktörer växer sig starka och blir en stat i staten, t ex maffian i Italien eller knarkkartellerna i Colombia. Regleringarna får emellertid inte bli alltför hårda, då återuppstår den svarta marknaden. Det är med andra ord ingen slump att den svenska staten kontrollerar spel, läkemedel och alkohol.
Uppenbarligen räcker inte den nuvarande rättsapparaten till för att hindra narkotikans spridning. Frågan är hur många poliser som skulle behövas för att på allvar få bukt med problemet? Notera att kostnaden för HELA rättsväsendet uppgår till blott 2% av de totala offentliga utgifterna. Vi skulle – om vi ville – kunna fyrdubbla antalet narkotikapoliser, och det skulle knappt märkas på skattesedeln. Varför görs inget?
Kanske är det omöjligt att förhindra en lukrativ marknad?
—
Intressant. Andra bloggar om: samhälle, politik, marknad, ekonomi
