Känner du inte din granne eller folk i din omgivning – då existerar det inget samhälle

I Grums klagas det på ett barngäng som trakasserar ett bostadsområde med hårda ord och våld. Det rör sig om barn till s.k nyanlända (vad det nu betyder) som beter sig illa mot omgivningen; det har handlat om verbala våldtäktshot, spottloskor, och stryptag mm. Till hösten ska ärendet tas upp av polisen med bl.a ett informationsmöte till tolkar.

Man häpnar. Det här är ett typiskt exempel på ett icke existerande samhälle. Massor av människor som bor tillsammans, men som förmodligen inte känner varandra så väl, och framförallt inte kan organisera sig och agera tillsammans. Det finns inget civilsamhälle. Det enda som förenar dem är ängsligheten att bli kallade för rasister. De oroar sig för att grannar ska börja “dra kopplingar mellan problemen och främlingsfientliga åsikter”.

Den långt gångna socialismen har bidragit till hyperindividualism, nihilism, nomadism, anonymitet och kontaktlöshet etc, vilket har skapat dylika områden där ingen känner ingen, och banden mellan människor är ytliga eller obefintliga. Och när något oväntat händer då blottas hur svaga dessa grannskap är. Invånarna förväntar sig att polisen ska göra något under hösten – medan deras barn inte vågar gå ut, utan får stanna inne. Vilken märklig barndom i ett av (åtminstone på pappret) världens rikaste länder. Flugornas herre förflyttat till ett sömnigt svenskt lägenhetskvarter.

Givetvis kommer inget att hända, och de som har råd kommer att flytta därifrån i s.k white flight, vilket är ett vanligt fenomen i områden där andelen kulturellt avvikande invandrare ökar över en viss procentsats.

Invånarna förväntar sig att staten ska göra något. Men jag är ledsen kära Grumsbor, staten är blott en illusion, den består bara av en massa människor som organiserar sig på olika sätt kring makt. Och det är inte säkert att de kommer att välja att hjälpa er; det så många andra bränder, mord, skjutningar och utryckningar just nu. Några skitungar som hotar ett grannskap är kanske inte så prioriterat. Men om den statliga organisationen inte kan hjälpa er, varför organiserar ni inte er? Om problemet är att ni inte känner varandra, lär då känna varandra, och gör det snabbt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Organisera sig till vad? Sätter de stopp för detta blir de med största sannolikhet åtalade. Handlar inte om att bli kallad rasist utan en befogad rädsla för statens repressalier.

  2. Kul(!?) du tar upp flugornas herre. Har tänkt på den i dessa sammanhang er tag nu efter att den legat i vila i minnet länge.

    Undrar om den är tillåten att läsa i skolan numera? Den handlar om baaarn.

  3. Organisera sig till vad? En bra början är ju att prata med barnens föräldrar, och inte förvänta sig att polisen och hyresgästföreningen ska göra det. Och att hitta en tolk om det behövs och ge denne lite ersättning kan ju inte vara något större problem.

  4. I jägare-samlare-samhällen hade problemet inte kunnat uppstå. Alla känner alla i gruppen (vilken är högst 150 personer, sägs det).

    På vikingatiden hade problemet inte kunnat uppstå. Antingen slog man tillbaka, eller så blev det en åthutning från närmsta vuxen.

    … och så vidare genom landsbygdens byar av olika storlek under sekler …

    1900-talets början. Industrialisering. Storstad. Alla känner alla, rykten går från bakgård till bakgård om någon missköter sig. Alla vuxna är gemensamt ansvariga för alla barn.

    På 60- eller 70-talet börjar detta luckras upp. Nu kan vi äntligen bli fria individer. Hurra?