Kina, jättebubblan på väg att spricka?

Vi har sett på Kina med avund de senaste åren, deras enorma ekonomiska tillväxt, storskaliga satsningar på infrastruktur och modernisering av urbana områden. Hundratusentals arbetstillfällen flyttar österut, medan väst avindustrialiseras.

Men utvecklingen följer ju sällan linjära mönster, hur länge kan detta fortsätta? Är Kinas framgångssaga snart slut?

Det är ingen hemlighet att när lönerna i Sydostasien går upp kan man inte längre fortsätta att masstillverka billiga produkter, då måste man satsa på kvalitet och egna innovationer istället, som t ex Japan, Korea & Taiwan. De började också som billiga plagiatörer på 60-70-talen men blev snabbt ledande inom sina gebit, med varumärken som exempelvis Sony, Samsung & Acer.

Om vi tittar på Kina så har man inte i lika hög utsträckning satsat på egna starka varumärken, många fabriker är utlandskontrollerade, och tydligen så säljer man produkter med minimal vinst för att hålla fabriker och folk i schack. Vi får inte glömma att Kina fortfarande är en totalitär stat, även om folk i väst lovordar stabiliteten i landet.

Kampen om tillverkningsindustrin är mångfacetterad. Många jobb utlokaliseras till det ännu billigare Afrika, eller till den gamla brittiska kronkolonin Indien, där vi västerlänningar gör oss enklare förstådda med språk och kultur.

Vad händer med Kina när väst har stora ekonomiska problem, och den värdefulla exportmarknaden sviker? Lägg därtill dyrare råvarupriser, sinande olja och naturgas.

Trångboddhet, miljöproblem, fattigdom och ofrihet kan skapa oro och politisk instabilitet, vilket de kinesiska makthavarna vill undvika till varje pris.

Kanske kommer vi i framtiden att se en renässans för europeisk industri och tillverkning? Här finns ju enorma resurser vad gäller arbetskraft, kunnande och kreativitet – och ju längre finanskrisen pågår desto billigare blir vår arbetskraft – på gott och ont.

Inom de närmsta 50 åren tror jag att vi kommer att se en harmonisering av tillverkningsekonomin, utvecklingsländer industrialiseras och närmar sig standarden i väst. Konkurrensen blir på mer lika villkor, tillslut finns det inga billiga länder att flytta tillverkningen till.

Om man kalkylerar in själva kostnaden för flytten, upplärning, stigande löner, kulturkrockar och kvalitetsaspekter så börjar vi snart närma oss skärningspunkten där det inte längre är lönt att flytta produktion till andra sidan jordklotet.

Är Kina en jättebubbla som håller på att spricka?

Nedan finns fler kommentarer kring ämnet: