Kommunala hyresrätter – åt vem?

Jag flyttade till Stockholm 1993, och insåg ganska snart att det här med att skaffa bostad var ett kapitel för sig. I ca två år bodde jag i en studentlägenhet, därefter i en andrahandslägenhet, och när jag och min dåvarande sambo blev utslängda lyckades vi till slut skaffa oss en hyreslägenhet. Hon hade då stått i kö i många år, vilket resulterade i en minimal tvåa i Årsta på markplan. Efter ytterligare några år lyckades vi spara och skramla ihop till en insats, tog ett lån, och därefter kunde vi köpa en större lägenhet i ett område vi gillade.

Hyresrätter omhuldas av vänstern och dess intresseorganisationer, trots att det i princip är omöjligt att skaffa sig en dylik lägenhet som fattig utböling (om du inte hittar en sambo med bra könummer). Det finns inga fördelningspolitiska fördelar, inget som gynnar de fattiga eller utstötta. Du har små möjligheter att välja, och efter många år i kö blir du tilldelad ett objekt. Det handlar om att byta kors och tvärs, eller betala en svartmäklare som ordnar ett s k skenbyte. Du äger inte lägenheten utan betalar varje månad till någon annan, efter ett långt liv i hyresrätt lämnar du ifrån dig bostaden, och alla pengar du betalt hamnar i någon annans ficka. Dessutom finns det ingen fri hyressättning, en lägenhet i ett attraktivt område kan kosta lika mycket som en lika stor lägenhet i ett oattraktivt område.

Enda chansen för en nyinflyttad stockholmare att ordna ett hyggligt boende är att skaffa sig ett stadigt jobb, spara, ta ett lån, och därefter köpa en bostadsrätt. Allt annat handlar om tur eller skumraskaffärer, och vi bör inte förlita oss på någondera. Vänstern grämer sig över att de kommunala bostadsföretagen säljs ut, de hyllar ett system som aldrig fungerat, eller system som bygger på orättvisor, som gynnar några få, som uppmanar till svarthandel och fiffel. Detta är inte solidaritet eller arbetarpolitik; de kommunala hyresrätterna gynnar enbart särintressen och den svarta marknaden. Kommunerna är inte heller några goda förvaltare, stora delar av fastighetsbeståndet är fallfärdigt. Enda räddningen är förmodligen ombildningar, och driftiga bostadsrättsföreningar som renoverar. Givetvis vore ägarlägenheter ännu bättre, men där har vi fortfarande en bit kvar. Tänk er – att ÄGA sitt boende – en självklarhet i många länder. Men inte i Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Liknande artiklar

  • Den omöjliga svenska bostadsmarknadenDen omöjliga svenska bostadsmarknaden Just ni ser vi ett prisfall på den svenska bostadsmarknaden. Och det händer i ett läge då marknaden går bra, det byggs relativt få nya bostäder, samt hög invandring vilket borde öka efterfrågan ytterligare. Kanske är det en signal om att […]
  • Cyklismen – vår nya folksjukdom?Cyklismen – vår nya folksjukdom? Alltfler väljer att cykla istället för att ta bilen. I storstäderna ser vi små flockar som våldsamt trampar längs de nybyggda cykelbanorna. Givetvis är det miljöaspekten som lockar, samtidigt som man får välbehövlig motion och lite […]
  • Reglerade eller fria hyror?Reglerade eller fria hyror? Egentligen är det ju en nonsensdiskussion. Om jag vill hyra ut min lägenhet till ett specifikt pris, så ska jag givetvis få göra det. Om köpare och säljare är överens ska inte en tredje part störa överenskommelsen. Men det har under […]
  1. […] bloggare ondgör sig över att kommunen äger hyresrätter: Vänstern grämer sig över att de kommunala […]

  2. Jisses. Alla ska äga sitt boende.. tack vare den devisen har vi nu en ekonomisk kris som är nästan som depressionen på 30-talet. Alla skulle äga sitt boende i Usa så de lånade friskt. Nu läser man hur folk klagar över att lånekostnaderna gått upp i Sverige också.

    Men vad är problemet? Att “vänstern” hyllar hyresrätten? Det är en boendeform som fungerar i hela världen. Även i Sverige. Men i stockholm blir det komplext. När det hela tiden flyttar in en mindre stad till stockholm varje år så måste de ha någonstans att bo. Och alla vill bo “i stan”. Då det är ungefär 40% hyresrätten (än så länge) så är det ju där en nykomling utan miljoner har som val. Eftersom alla vill bo så centralt som möjligt är det ju uppenbart att den som redan bor centralt INTE flyttar frivilligt. Hyresrätten gynnar svarthandel endast genom att hyresrätten MINSKAR där allt fler vill bo.

    Att avskaffa hyresrätten som du verkar propagera för, gör det ju inte enklare direkt. Det krävs ju än mer miljoner för att köpa in sig.

    Det vore inga problem i stockholm om inte folk ville bo där. DET är problemet. Inte hyresrätten i sig.

  3. Alla behöver inte äga sitt boende, det har jag aldrig påstått.

    Och jag har inget emot att lägenheter hyrs ut. Jag pratar om kommunala bostadsbolag här.

    Och att många flyttar in till Stockholm är inget konstigt, så har det alltid varit. Det är så städer och storstäder föds.

    Den där “ekonomiska krisen” har du fått om bakfoten, problemet var att folk som inte var kreditvärdiga fick låna. När sedan räntorna gick upp kunde de inte betala, och det blev kris för låneinstitut och banker. Krisen har inget med själva ägandet att göra, utan med bankernas lånevillkor. Villkor som initierades av politiker, av välvilja, som slutade i katastrof.

  4. Fast detta är ju ett rätt snävt perspektiv du har. Enbart för att hyressituationen i Stockholm havererat så verkar du utgå från att det ser likadant ut i resten av Sverige. Jag bor nere i Malmö och här är det rätt stor andel hyreslägenheter. Har flyttat 3 gånger inom Malmö (2 ggr till kommunal fastighet och 1 gång till privat) och det har funkat fint. Inga kontanter bytte ägare för att jag skulle få tillgång till lägenhet och det gick relativt fort (inom 6 månader) att hitta ny hyreslägenhet. Så fort man hör något på TV eller i media om den katastrofala hyressituationen så inbillas man ju att tro att detta skulle vara något generellt problem i hela sverige, när det i själva verket verkar begränsa sig till huvudstaden och kringliggande förorter. Jag föredrar hyresrätt, för jag har ännu inte haft någon vilja till att binda upp mig på miljonlån bara för att ha någonstans att bo. Så alla hyresrätter är inte av ondo – inte ens de kommunala. Det kommunala bostadsbolaget här i Malmö är faktiskt riktigt bra. Detta beror ju också på lite i vilket område man bor. Segregationen är enormt stor här, så hamnar man i ett sämre område (min första lägenhet) så får man inte alls samma service som i ett bättre område (min nuvarande lägenhet) trots att lägenheterna ägs av samma bolag. Fast detta beror mer på den förda politiken – och då även hur besluten som fattas i Stockholm påverkar Malmö – än på det kommunala bostadsbolaget.

  5. Skeptikern,
    Jag bor i Stockholm och skriver om Stockholm, vilket framgår i inlägget.

    En sak är ganska kul med din kommentar – du säger att det fungerar bra i Malmö, i nästa mening säger du att segregationen är enormt stor. De kommunala bostadsbolagen finns väl till för att skapa en god fördelning, och bra boende för alla?

  6. Arga Gubben, du skriver att svarthandel med hyresrätter inte beror på hyresrätterna i sig, utan på att det finns för få hyresrätter.

    Nästan rätt …

    Svarthandeln beror på en kombination av att det finns en efterfrågan och att det inte finns någon legal marknad som kan stilla denna efterfrågan.

    Så visst kan problemet lösas (problemet med själva svarthandeln, alltså) genom att bygga flera hyresrätter, men bara om det byggs så många att det faktiskt finns tomma lägenheter i många attraktiva områden.

    Men vem ska bygga dessa orimligt många lägenheter? Så länge den som bygger inte får välja vilken hyra som ska gälla så har alla byggbolag som inte bygger hyresrätter min fulla förståelse … Och att mina skattepengar skulle gå till att bygga lägenheter som står tomma vill jag helst slippa.

  7. Problemen du nämner beror på att det finns för få hyresrätter. Jag kommer ifrån en kommun i storgöteborg. För att förklara hur det ligger till. I min egen hemkommun finns det knappt några hyresrätter alls och inga nya byggs. Detta innebär att det enda som går att få tag på är en i de sämre delarna av Göteborg.

    För det andra om man inte har en fast anställning kan man inte bli beviljad lån till en bostadsrätt. Dessutom innebär ägande utav bostadsrätter i storstäderna och dess kranskommuner väldigt höga kostnader för lågavlönade. Tänk på att en banlig bostadsrätt har en avgift motsvarande hyran för en lika stor hyreslägenhet plus att man måste ta ett lån på miljontals kronor som man sedan måste betala ränta på och försöka amortera på. Vilket innebär att man kan få betala över 10 000 kronor för en normalstor lägenhet i månaden.

    Dessutom äger man inte sitt hem om man äger en bostadsrätt. Det enda man äger är rätten att bo där.

    De enda områden bostadsrätter fungerar är i vissa mindre städer långt från storstäderna där man har förhållandevis låga avgifter och där bostadsrätterna är otroligt låga med priser på kanske 30 000 kronor. Samtidigt kan man köpa en normalstor villa i dessa områden för 500 000 kronor.

  8. Ikj,
    Det byggs för få hyresrätter för att marknaden är reglerad, dvs det är svårt att få avkastning på verksamheten.

    “Tänk på att en banlig bostadsrätt har en avgift motsvarande hyran för en lika stor hyreslägenhet plus att man måste ta ett lån på miljontals kronor som man sedan måste betala ränta på och försöka amortera på”.

    Helt fel. Avgiften varierar, men brukar oftast vara ca hälften mot en hyresrätt, oftast mindre.

    Bostadrätter fungerar även i mindre orter, har själv erfarenheter av detta.

    Jag pratar om ägarlägenheter i slutet.

  9. Som jag skrev bostadsrätter fungerar bra i mindre orter. Även om jag själv skulle föredra att bo i villa. Tycker inte man skall kunna äga lägenheter hus skall man äga inte lägenheter. Däremot fungerar de mindre bra i storstäder.

    Avgifter och priser varierar något enormt men låga avgifter hjälper oftast inte särskilt mycket eftersom det oftast är de dyrare lägenheterna som har låga avgifter medan billiga lägenheter oftast har höga avgifter. Dessutom är avgifterna endast hälften utav hyran i de områden där lägenheterna är dyra och man har höga hyror redan från början. I områden med låga hyror är avgifterna ungefär detsamma som hyrorna i samma område plus att man måste betala ränta på lånet man har tagit.

    Hur skall i såfall ägarlägenheter fungera?
    Man äger fortfarande inte fastigheten.

    Inte mig emot att man avskaffar regleringar men när det visar sig att man problemen inte blir lösta kan man inte bara rulla tummarna och tro att allt löser sig av sig självt. Om hyresvärdar och byggbolag endast bygger för att tjäna pengar och överhuvudtaget inte bryr sig om att alla får en bostad vilket de flesta är överens om även om åsikterna kring om det är positivt eller inte varierar då måste man se till att det blir ändring. Som jag ser det är regleringar inte den bästa lösningen utan helt enkelt praktiska lösningar om det är lång kö till hyreslägenheter får kommunen om ingen annan gör det helt enkelt bygga fler hyreslägenheter. Ibland löser sig inte alla problem utav sig själva då får man helt enkelt se till att lösa dem. Borde dessutom byggas fler villor istället för bostadsrätter betydligt trevligare att bo i villa än i en lägenhet.

  10. Ikj,
    “Om hyresvärdar och byggbolag endast bygger för att tjäna pengar”.
    Det kostar väldigt mycket att bygga, vem vill göra det i välgörenhetssyfte. Klart de vill tjäna pengar, precis som du och jag och alla andra.

    “Det borde byggas”…
    Av vem, och för vems pengar? Ska våra skattepengar gå till fastigheter? Då blir det ännu mindre kvar för vård, omsorg, utbildning.