Konflikten definierar israeler och palestinier

Sprid!

Om konflikten mellan israeler och palestinier skulle upphöra finns en stor risk de bägge folkens interna stridigheter skulle komma upp till ytan. Vi har ett Hamas som inte ens kan hålla ihop internt, därtill finns flera andra grupperingar som vill företräda palestiniernas sak. Och Israel är knappast en homogen judisk stat, där bor både muslimer, druser, kristna, sekulära m.m – samt olika judiska fraktioner vars inställning till politiken är väsensskilda.

Till saken hör att den muslimska delen av befolkningen i Israel har en högre nativitetskurva än den judiska, vilket innebär att om 20-30 år kanske vi inte ens har en judisk stat. Och även om Gaza och Västbanken förefaller tätbefolkade så är det en avflyttningsregion, palestinierna är utspridda i hela världen. Om den arabiska befolkningen i Palestina inte fått permanent flyktingstatus skulle förmodligen merparten av dem vara jordanier eller egyptier idag.

Striden är het i bloggosfären, somliga kallar Israel för sionistisk mördarregim, medan andra accepterar nästan alla israeliska militära misstag. Somliga går tillbaka till 1940-talets konflikt och menar att judarna inte hade rätt till delar av de brittiska mandatet Palestina. Och det är måhända en rimlig ståndpunkt, det är väl knappast förenligt med folkrätten att ta över ett land där det redan finns en inhemsk befolkning, oavsett om det görs med urgammal historisk eller biblisk hävd? Kanske inte ens om det flyende/ockuperande folket systematiskt jagats och mördats, och förvägrats skydd i något europeiskt land?

Många historiskt bevandrade personer är en smula pragmatiska vad gäller landgränser. Notera att efter andra världskriget flyttades Polen, och Tyskland blev av med Ostpreussen, Östländerna blev ockuperade. Miljoner människor flyttades hit och dit, såväl i Europa som i Asien. I dåtidens politiska klimat verkade det kanske inte så konstigt att stormakterna och FN skapade ett judiskt nationalhem? I dag ter sig dylika folkförflyttningar helt vansinniga, men under 1900-talets första hälft tillhörde det inte direkt ovanligheterna.

Nåväl, ståndpunkten om att Israelerna inte har rätt till delar av det f.d brittiska mandatet Palestina hjälper oss knappast att lösa dagens konflikt; det vore i dagsläget fel att jaga iväg miljoner judar, varav många är födda i landet, och har bidragit till dess utveckling.

Det gamla mantrat om en tvåstatslösning ekar alltid när dylika konflikter blossar upp; frågan är om de palestinska eller israeliska ledarna är intresserade? Det är ett gammalt beprövat konservativt knep att fokusera på yttre konflikter, så att befolkningen glömmer de interna problemen. Mellanösternkonflikten lär därför fortsätta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Mellanöstern, Israel, Palestina