Köphysteri och överkonsumtion

Nu i juletider syns stressade människor i varje vrå, folk väljer och vrakar, köper, handlar och fyller sina kassar till bristningsgränsen. Eller rättare sagt, det är så det BRUKAR vara. Finanskrisen har bidragit till att det är lite glesare i affärerna, och vissa varor prissänks redan innan mellandagsrean. Det verkar som om Svensson håller hårt i plånboken.

Ekonomin står still, även om vi fortfarande köper presenter och julmat, så har konsumtionen av kapitalvaror minskat radikalt. Framförallt är det försäljning av bilar, lägenheter, dyrare kläder, elektronik etc som avstannat. Och detta har givetvis följdverkningar vad gäller arbetsmarknaden, ty bakom varje s.k onödig pryl som vi köper finns ett antal arbetstillfällen, och dessa jobb är på väg bort. Vi räknar med en arbetslöshet på närmare 9-10% de närmsta åren, en rejäl ökning om vi jämför med högkonjunkturens siffror då vi låg på ca 6%.

I Sverige är det staten som står för större delen av a-kassan, även om den administreras av fackföreningarna. Det innebär att de som har sina jobb kvar, kommer att betala högre skatt för att försörja sina olycksbröder och systrar. Och högre skatt medför ännu svårare klimat för näringslivet, med minskad köpkraft, minskad produktivitet, ökade kostnader etc.

Det finns många som förespråkar minskad konsumtion, som ser tillväxten som ett hot; traditionellt är det vänster-, miljörörelsen och vissa socialliberala kretsar som odlar dylika idéer. Ett konkret exempel är rörelsen En köpfri dag (Buy nothing day), som tycker att vi överkonsumerar och skräpar ner naturen.

Jag antar att konsumtionskritikerna firar nu, när folk håller hårt i sina plånböcker, företagen går omkull och arbetslösheten växer så att det knakar. Ja, det var ju det här de ville. Att de inte har några bra lösningar på vad folk ska syssla med istället för att jobba, ja, det är en annan femma. Det brukar talas om medborgarlön i dessa sammanhang, att det stora flertalet försörjs via skatter, och ett litet urval av högpresterande människor, forskare och ingenjörer vrider runt karusellen. Ibland undrar man hur vänstern- och miljörörelsen kan förorda ett dylikt nyfeodalt samhälle, måhända är viljan till revolt större än kraven på realism?

Det är lätt att kritisera konsumtionssamhället, men när man ser konsekvenserna, fattigdomen, misären i avindustrialiseringens spår, då är det kanske inte lika spännande att fira Buy nothing day.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, konsumtion, jul, näringsliv, handel, marknad, arbetslöshet, finanskrisen