Jag är tillräckligt gammal för att minnas 1970-talets oljekriser. Visserligen var jag en liten pojke då, men kommer ihåg stämningen, osäkerheten, nedläggningarna, arbetslösheten och parkbänksalkisarna. Och jag får en liknande känsla i dag.
Alla pratar om den kommande krisen. Men redan nu befinner vi oss i ett läge jämförbart med problemen i början av 1970-talet. Inte för att dagens situation är en exakt upprepning av vad som hände då, inte alls, utan jag syftar på magnituden och dess eventuella följdverkningar.
Vi har inflation samt brist på vissa produkter, höjda energipriser, och snart kanske brist på bränsle. Och orsaken är egentligen inte kriget i Ukraina, utan två år av nedstängningar och samhällsregleringar i spåren av Covid-19, samt en usel penning- och finanspolitik, både i USA och EU.
I samband med 1970-talets kriser så försvann flera industrinäringar från Sverige, den mest omtalade var förmodligen varvsindustrin. Numera är det få som minns att man byggde stora mäktiga fartyg i landet. Varvskrisen hade accelererat under 1960-talet, men det var de efterföljande kriserna som satte spiken i kistan.
Vi fick massarbetslöshet, och folk som gick på a-kassa. Politikerna höjde skatterna för att finansiera bidragen, och högskattesamhället skapades under några få men avgörande år under 1970-talet, och vi dras fortfarande med detta system. Fyra-fem år av riktigt usel politik formade landets utveckling i ett halvsekel.
Vad vill jag då säga med detta? Jo, sammanfattningsvis, dylika kriser kan påverka på många olika sätt, slå ner på redan svaga branscher, tvinga politiker till dåliga beslut, som sammantaget leder landet i helt fel riktning.
Jag tror man kan se Natomedlemskapet delvis i detta ljus. Från 200 år av alliansfrihet så tar man ett så avgörande beslut på blott två månader. Det uppstår en slags panikstämning hos beslutsfattarna, som dessutom är mycket sämre utbildade idag och har ringa erfarenhet av världen. Och de sitter i famnen på experter, rådgivare och lobbyister, som alla drivs av specifika agendor.
Andra exempel, man avvecklar kärnkraftverken trots att alla vet att vind och sol är komplementära energikällor, det lärde man sig på gymnasiet, det går inte att bygga ett lands energiförsörjning på en sådan lös grund. Ändå slår man huvudet i kaklet, och bara fortsätter.
Migrationspolitiken är också ett exempel på ogenomtänkt politik. Vid en eventuell ekonomisk kris, vem ska försörja alla dessa 100,000-tals bidragstagare? Kan skatterna höjas ännu er? Kommer vi att få se ännu mer konflikter och social oro?
Förmodligen kommer de dåliga besluten att öka i takt med paniken. När politikerna slutligen börjar höja styrräntan då rasar förmodligen korthuset. Många västländers ekonomier vilar på premissen om att fastighetspriserna ständigt går upp. Genom att erbjuda låga räntor har makthavarna bejakat det här pyramidspelet, och det är tillika ett sätt att hålla igång ekonomin och få folk att känna sig som vinnare. Den som säljer i tid blir miljonär, den som inte lyckas förlorar miljoner.
Pandemin har visat att behovet av en svindyr lägenhet i centrum inte är en nödvändighet, många kan likväl bo i tryggheten på landet, och arbeta på distans. Och allt fler flyttar från de stinkande och kriminella stadskärnorna i förmån för en bättre miljö. Snart finns det inte mycket som håller fastighetspriserna uppe.
Det värsta som kan hända är att man kör samhället i botten, och landet förvandlas till något slags centralamerikansk bananrepublik, med sociala konflikter, korruption, våld, osäkerhet, inflation, monopolpengar osv.
Det skrämmande är att vi just nu befinner oss i en sådan situation. En avgörande vändpunkt. Vad som helst kan hända. Och politikernas handlingar blir plötsligt extremt avgörande, dåliga beslut kan påverka oss i flera decennier. Detta händer just nu nu.
Tanken är inte att skriva ännu en dystopisk artikel i en lång rad av dystopiska artiklar. Det finns alltid hopp om en bättre framtid. Dylika samhällsomvälvningar skapar också unika förutsättningar och chanser. Efter 1970-talets unkna socialism skapades en frihetlig högervåg i både USA och Storbritannien, med avregleringar och skattesänkningar, och vi såg mängder av nya innovationer inom data, it och telekom. Det är inte omöjligt att något liknande händer nu, fast med andra aktörer och andra omständigheter.
