Kvinnor och arbetare är den misslyckade migrationspolitikens största offer

Kvinnor och arbetare är den misslyckade migrationspolitikens största offer 1Den misslyckade migrationspolitiken påbörjades redan på 1990-talet, och kännetecknas av två stora misstag, dels volymerna och dels kontrollerna av vilka som tas emot.

Om vi börjar med volymerna så krävs det inget statistiskt geni för att inse att en stor befolkningsökning också kräver stor utbyggnad av infrastrukturen, vård, skolor, rättsväsende, bostäder etc. Detta har inte beaktats eller planlagts. I själva verket är det dyrt, tidskrävande och byråkratiskt påfrestande att bygga nytt i Sverige. Migrationspolitiken vilar på en slags önskedröm att att infrastrukturen ska räcka till alla, trots att befolkningen ökat med ungefär 2 milj pga framförallt invandring sedan 1990-talet.

Flyktingpolitiken blottar en anmärkningsvärd ansvarslöshet hos makthavarna. Det pratas ofta om naivitet och kanske även dumhet, men det kan givetvis också röra sig om medveten oaktsamhet. Och jag skulle inte bli förvånad om krav på utredningar, rättegångar och straff i framtiden reses gentemot våra makthavare.

Därefter bör vi också fundera på vilka som släpps in i landet, och av vilka skäl. Flertalet av migranterna uppfyller inte FN:s strikta flyktingdefinition, de är egentligen ekonomiska migranter, fast de tas emot som personer med flyktingliknande skäl och behandlas som riktiga flyktingar. De försörjs inledningsvis av skattemedel, och många har därefter svårt att hitta arbete, och fortsätter att leva av skattemedel under långa tider. En orättvis och ohållbar situation som i förlängningen skapar ett hårt uppdelat klassamhälle. Därutöver finns det anledning att misstänka att kriminella samt krigsförbrytare också släppts in, beroende på bristfälliga kontroller.

Folk som vill prova lyckan i Sverige bör tas emot som arbetskraftsinvandrare med krav på försörjning, och inte som flyktingar. Det är enbart kvotflyktingarna via UNHCR som uppfyller de verkliga flyktingkraven, och de utgör knappt 2000 personer om året. Resten borde ha en annan status och en helt annan handläggningsform.

I länder med stor invandring som USA, Australien etc, så har man ofta ett s.k green-card-system, där invandrare får ansöka på sina meriter, och därefter ev. välkomnas som arbetskraftsinvandrare. Detta borde Sverige också införa, samt sänka asylinvandringen till ett minimum tills problematiken är utredd och en ny migrationspolitik kan lanseras.

Vi har under senare tid sett att den grova kriminaliteten sprider sig. Medborgarnas personliga säkerhet är i fara. Rån, inbrott, bombdåd, våldtäkter och butiksrån ökar. Framförallt är det i särskilt utsatta invandrartäta områden som detta utspelar sig, men dessa områden breder ut sig och knaprar in på omkringliggande regioner.

Det är kvinnorna – vars säkerhet försvagats – som är de största förlorarna, samt vanliga hederliga arbetare och butiksägare som bor i de utsatta områdena, eller i närheten.

Och det är ju en märklig utveckling som styrs och bejakas av socialdemokraterna, ett feminist- och arbetarparti, som gått till val på att värna just dessa grupper. Inte nog med att de totalt misslyckats, de har drivit en politik som till och med skadat deras kärnväljare.

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Ja, antingen kan vi reformera invandringen i grunden, eller se på när hela systemet – och folkligt stöd för flyktinghjälp – brakar samman. Bara att välja.

  2. Hej.

    1970-talet, annars var det rätt. Det är tidigt sjuttiotal man ställer om från direkt-import till arbetsmarknad till flyktinginvandring från rätt länder enligt socialdemokratisk måttstock (Chile t ex, däremot inte Kuba eller DDR).

    Tidigt nittiotal är det nyliberaler och kosmopoliter inom det blåaktiga politiska fältet som slår på kranen rejält; lönedumpning, knäckta fack och överbelastat socialförsäkringssystem är några av målen.

    Allmänna tankar som rasslar loss:

    Under senare tid skriver du. Sedan 1976/1979 års mätning av vem begår vilka brott har man kunnat se att invandrare är dels oftare brottslingar än svenskar, dels begår fler brott per brottsling, och dels använder mer, brutalare våld, dessutom oftare och vid mindre provokation. Men jag är kanske orättvis? Jag har kunnat följa katastrofen i realtid när jag bodde i Malmö i närmare tjugofem år, och har många gånger skrattat bittert åt skillnaden i medias rapportering, officiell statistik och vad jag kunnat se där jag bott, vilket inte har varit i Malmös svenska områden.

    Öppna gränser, fri migration och fri bosättning är oförenliga med verkligheten, helt enkelt. Detta oavsett politiskt system, undantaget någon form av militärstat, kommunistisk, fascistisk eller korporativt kapitalistisk.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. 1970 blir det stopp för arbetskraftsinvandring pga oljekriser och annat, men det tog lite tid innan asylinvandringen tog fart. Att jag skriver att den misslyckade migrationspolitiken startar på 1990-talet har sin förklaring i att man 1989 stängde gränserna igen, det s.k Luciabeslutet, pga för hög flyktinginvandring från Balkan. Det fanns fortfarande en insikt om att migrationen hade gränser och skulle budgeteras etc, denna uppfattning försvann helt på 1990-talet.