Ladan är tom!

Ladan är tom

Så säger Sveriges nya socialdemokratiska finansminister Magdalena Andersson. Detta trots att Sverige klarat eurokrisen långt bättre än andra länder, trots att förre finansministern utsetts till en av världens bästa.

Undrar hur tom ladan är jämfört med Grekland och Portugal? Eller även om vi jämför med Tyskland och Holland?

Om Magdalena Andersson syftar på att Sverige ökar sina statslån så har hon måhända rätt. Men då är ju å andra sidan alla lador i hela världen tomma –  utom möjligtvis Norges, Schweiz och Dubais. De flesta länder lånar.

De moderna statsfinanserna inbegriper att länderna tar lån, och än så länge har Sverige låg belåning om man jämför med andra europeiska länder.

Sen finns det ju andra problemområden i Sverige, där exempelvis hushållens skulder ökat mycket under de senaste åren. Medborgarna har tagit stora lån för att finansiera bostadsrätter och villor, samtidigt som fastighetspriserna skenat.

Vi befinner oss förmodligen i en bubbla, som skulle kunna spricka när som helst. Men om detta pratar varken Magdalena Andersson eller Anders Borg, ty det är ett systemfel i det svenska samhället som både socialdemokrater och moderater gjort sig skyldiga till.

Skattetrycket i Sverige (som är bland det högsta i världen) gör att det blir svårt att spara. Därför förefaller det enklare att ta ett lån, och staten har också uppmuntrat till belåning genom generösa ränteavdrag.

Så istället för att satsa på lägre skatter, och uppmuntra folk att spara, så har man istället under flera decennier uppmuntrat folk till att låna. Detta i kombination med låga räntor har resulterat i att bostadsmarknaden i Sverige haft en ohälsosam prisutveckling.

Men det var inte det här som föranledde finansministerns prat om tomma lador. Och den privata ladan blir ju inte heller tom förrän bubblan spricker, arbetslösheten sprider sig och priserna på bostäder sjunker. Och där är vi inte än.

Jag undrar vilken lada hon pratar om? Var är ladan?

I själva verket handlar det om socialdemokratisk retorik. Palme pratade också om att bordet var tomt, samma sak gjorde Göran Persson, trots att det var hans parti som ställde till det i slutet av 1980-talet.

Den här typen av prat har ofta inget med verkligheten att göra. Det gäller att skapa en slags stämning, en slags enighet. Vi har ju inte haft en socialdemokratisk regering på länge, så många av oss är nog ovana vid dylik retorik.

Kanske fungerar plakatpolitik bättre när man ska tala inför uppsagda varvsarbetare eller arga norrländska gruvarbetare? Möjligen är den här typen av visionära lögner passé? Kanske spär det istället på politikerföraktet, många knyter handen i fickan och Jimmy Åkesson & Co får ännu fler röster?