Läget i landet – paradis, utmaning, kris eller undergång?

Sverige befinner sig i kris, vissa låtsas inte om varningssignalerna, några överdriver och utmålar diverse undergångsscenarion. Men oavsett vilken magnitud krisen har, och exakt hur omfattande den är, så bör vi nog ta den på allvar.

Allt fler personer och partier utmålar invandringen som krisens orsak. Bara man blir kvitt invandrarna och stoppar inflödet av nya migranter så försvinner problemen, menar de.

I övrigt tycker många att samhället fungerar bra, möjligen behöver man trimma lite i kanterna, byta ut några proppar, men annars är det bara att köra vidare. Full fart framåt mot det progressiva lyckoriket.

Möjligen är det mer mångbottnat än så. Nog har invandringen blottat en del av landets problem. Absolut. Men jag vill understryka väldigt kraftigt, invandringen är inte själva orsaken till krisen.

Problemen i Sverige går mycket djupare än så, och de har eskalerat under 80 år av socialdemokratisk närvaro i politiken. Man brukar säga att alla socialistiska system förr eller senare kraschar. Socialdemokratin (som är en mildare form) tar bara lite längre tid på sig. Men att den kommer att krascha, det är det ingen tvekan om.

Hade vi haft en flyktingskris utan statligt styrd och bidragsfinansierad massmigration?

Nej, med all säkerhet inte. Det är en inkompetent och ofullkomlig politik som skapat flyktingproblemet, och de flesta andra problem också.

Vårdköer, bostadsköer, skyhöga skatter, dålig rättssäkerhet etc. Känns det igen?

Det är samma problem som alla socialistiska länder ställs inför. När man stryper marknadskrafterna, slösar med offentliga medel och luckrar upp grundlagen då uppstår dylika symptom, och Sverige är inget undantag.

Flyktingkrisen är ett jätteproblem, som måste lösas, och det kommer att ta decennier. Men den skapade inte sig själv. Den uppstod inte ur intet. Och ändrar vi inte de politiska grundinställningarna, så kommer problemet att återuppstå, gång på gång.

Vad hände med den organiska naturliga invandringen som pågått under tusentals år? Att folk flyttar dit jobben finns, arbetar, gifter sig, bildar familj, och bidrar till den nya gemenskapen?

Vad hände med vården? Vården som givetvis borde drivas av läkarna själva, av experter och specialister. Antingen som privata vinstdrivande enheter, eller som kooperativ, medlemsägda, samfundsägda, non-profits etc etc. I USA så är några av de allra bästa sjukhusen icke vinstdrivande och ägda av stiftelser. Men de är INTE drivna av stat/landsting.

Låt civilsamhället sköta samhällsservicen, och medborgarna skaffar försäkringar som täcker kostnaderna. Och de som inga pengar har, de fattiga, de utslagna och de utförsäkrade – de erhåller pengar från en kriskassa.

Ett grundskyddsnät som garanterar att ingen går hungrig eller utan vård.

Låt kriskassan långsiktigt administreras av civilsamhället, ty även dessa pengar skulle snart försnillas av våra falska vänner politikerna. Bäst att inte ge dem alltför många leksaker att leka med.

Och detta är Sveriges egentliga problem: högskattesamhället, den s.k välfärdsstaten som skapar klienter, dvs personer som är beroende av statens godtycke och gåvor. Vi har gett politikerna alltför mycket makt, de skapar kris efter kris, och de förvärrar dem när de ska lösa de självskapade problemen. Att rösta på partier som vill ge politiker utökade befogenheter, eller höja skatterna, driva statliga företag eller överreglera – det är fel väg att gå. Backa bandet. Ge dem ingenting. Bort med händerna från syltburken. Avreglera allt. Låt medborgarna och civilsamhället ta över.

Liknande artiklar

  • Libertarianism vs anarkismLibertarianism vs anarkism Frihetliga personer finns i en mängd olika kulörer, den gemensamma nämnaren är att man vill ha en mindre stat (eller ingen alls). Och att civilsamhället sköter mer av det som idag stat, kommun och landsting handhåller. Vården exempelvis […]
  • Umberto Eco har lämnat ossUmberto Eco har lämnat oss Filosofen Umberto Eco - mest känd för sin lärda mysterieroman Rosens namn - höjde ribban rejält inom stilarten; kanske skapade han själva genren? Jag träffade Eco för 15 år sedan vid en författartillställning, och blev lite förvånad […]
  • Den stendöda offentliga debattenDen stendöda offentliga debatten Ni känner säkert igen det jag vill säga. Media rapporterar om märkliga saker, vem som ska vara julvärd på SVT, ändringar i nationalsången, introduktion av nya pronomen som hen, frågan om Sverige har en inhemsk kultur, byggandet av […]
  1. Så sant.
    Migrationen är en del av den koloss Engellau brukar kalla det Välfärdsindustriella Komplexet – ett symptom, inte en orsak.

  2. Krisen i nuläget är nog hanterbar. Snarare är det etablissemangets sätt att förhålla sig till den som gör att folk ser det som mer allvarligt och oroande. Vilseledning, rena lögner, shamning, förföljelse och förnekelse är vanliga metoder. Eftersom läget förvärras och normalbegåvade människor ser det så går det åt ett håll och kommer fortsätta med det så länge etablissemanget inte ändrar sitt förhållningssätt till en värdigare nivå.

  3. Den oansvariga immigrationen är inte huvudproblemet. Snarare ett allvarligt symptom på ett mycket allvarligare, underliggande problem i form av attityder, värderingar och förhållningssätt hos makten jag nämnde i tidigare kommentar som är det riktigt allvarliga problemet.

  4. “Man brukar säga att alla socialistiska system förr eller senare kraschar. Socialdemokratin (som är en mildare form) tar bara lite längre tid på sig. Men att den kommer att krascha, det är det ingen tvekan om.”

    Kuba lyckas ju hålla ofriheten igång i årtionden skrämmande nog. Sen kommer Venezuela mm, bådar illa med svenskens ddr mentalitet.

    1. Kuba havererade för länge sedan, det är ett fattigt och outvecklat land där det kan vara svårt att få tag på enkla vardagliga produkter, däremot har regimen inte gett upp. Vi ser en liknande utveckling i Venezuela.