Länders relationer – vänner och ovänner i allt snabbare tempo

Putin började sin karriär med att närma sig väst, Ryssland gick med i NATO:s partnerskap för fred, i vilket de flesta gamla sovjetrepubliker fortfarande är med. Det var inget snack om att man ville delta i västvärldens ekonomiska och kulturella dialog. Nästa steg var att stärka infrastrukturen kring oljan och gasen, och Putin förvandlades till en brat, rik på oljemiljonerna, men fortfarande en del av väst. Vi såg plötsligt mängder av rika ryssar i Nice, London och New York. Det tredje steget handlade om ett avståndstagande från västvärlden, och förstärkande av den ortodoxa identiteten, samt aggressioner mot grannländer som fortfarande vände sig mot väst.

Och allt det här skedde under några decennier. Vi kan utan tvekan tänka oss att Ryssland återvänder till väst om Putin kommer på andra tankar, eller när han avgår. Relationen mellan USA och Ryssland kan också mycket väl ändras efter höstens presidentval. Det finns inga färdiga svar. Och det kan gå väldigt snabbt.

Borta är gamla tiders fiendskap mellan nationer, där man var ärkefiender i flera sekel. Jag tänker på relationen mellan Frankrike och England och Tyskland. Eller mellan Sverige och Ryssland etc etc.

Nu kan relationerna släckas och tändas mycket snabbare. Om ni som fortfarande inte förstår vart jag vill komma, fundera på relationerna mellan Turkiet och Ryssland. Först var de vänner och det skulle byggas ryska kärnkraftverk i Turkiet och pipelines, sedan blev de fiender i samband med konflikten i Syrien, och nu är de vänner igen. Allt inom loppet av ett år. Relationen mellan Israel och Turkiet är också svajig på ett liknande sätt. Och Filippinerna under Dutarte är också på väg bort från den västliga gemenskapen, åtminstone för tillfället.

EU:s politikerklass är ovänner med britterna, som vill lämna unionen. Bryssel står inte heller på god fot med Ungern, Slovakien och Tjeckien som inte gör som centralledningen säger. De har skapat ett eget litet centraleuropeiskt sällskap, Visegrad-gruppen. Hur detta kommer att påverka EU på sikt är svårt att sia om, men det lär knappast bidra till bättre samhörighet länderna emellan. Kanske är de vänner om några månader, kanske inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.