Långt borta på planeten DN

DN skriver om den amerikanska proteströrelsen Tea Party movement:

Velvet Undergroundtrummisen Moe Tucker, som beskrivs som en gammal vänsterperson och enligt egen utsago alltid har röstat demokratiskt, säger i en nyhetssändning från ett amerikanskt valmöte att hon upprörs över hur landet ”leds mot socialism”. Vi europeer skakar på huvudet: hur kan man resonera så i ett land som har så mycket mindre offentlig inblandning i samhället än vi är vana vid?

Det verkar som om journalisten Anders Bolling befunnit sig på en annan planet i 20 år. I USA är i princip hela bolånemarknaden förstatligad, och de privata bankerna är styrda av omfattande federala lagar som tvingar dem att låna ut pengar till folk med mycket låga löner. Vidare har staten gått in som ägare i automobilindustrin, finans och bankväsendet i samband med finanskrisen. Och det är inte första gången som den amerikanska verkstadsindustrin får miljarder från Washington. Statsinblandningen är på många områden värre än i Sverige som styrts av socialdemokrater under nästan ett sekel.

I samma upplaga av tidningen får vi också reda på att riksdagsledamoten Sofia Arkelsten (m) inte kommer att beläggas med misstankar om korruption. DN förklarar inte varför denna slutsats har dragits, och vilka principer slutsaten vilar på. Att riksdagsledamöter INTE är neutrala statstjänstemän, att det är helt ok att Arkelsten bevistar seminarium och tillställningar ordnade och betalda av privata bolag. Att hon förväntas vara jävig, att hon ska tycka saker – det är därför hon sitter i riksdagen – för att representera sina åsikter understödda av dem som gillar dem d.v.s väljarna. DN lämnar frågan om mutor öppen, så att läsarna själva ska få döma. Som om lagar och förordningar vore meningslösa. Det egna tyckandet och smaken står tydligen över sånt tjaffs.

Det här är bara två exempel från dagens DN. Så här ser det ut varje dag.

De flesta av oss väljer att ha en morgontidning, inte bara för nyheterna, utan även för fördjupning och analys. Dylikt existerar emellertid inte längre, vill man veta mer än vad som finns framför journalisternas mentala järnridå får man besöka frispråkiga bloggar som specialiserar sig på olika ämnen.

Att läsa en morgontidning som DN gör mig arg. Tidningen har ca 400 anställda, varav ca häften är journalister, ändå är kunskapsluckorna lika många som kratrarna på månen. Analysen är urvattnad och tunn, och fördjupning existerar knappt längre. Det finns ingen kreativitet, ingen nerv, ingen törst efter fakta och kunskap. Ibland känns det som om journalisterna inte ens läst högstadiets samhällskunskapsböcker. Så illa är det, utan en gnutta ironi. Här finns ingenting att hämta för den som vill veta lite mer. Tidningen är reducerad till en bunt störande papper som mestadels går till återvinningen utan längre läsning.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, USA, Boston, tea party, Arkelsten, DN, Dagens Nyheter, media, morgontidningar, gammelmedia