Leder våra diskussioner någon vart?

En av mina vänner, som jag tränar tillsammans med, sade en dag:
– Inte konstigt att du har träningsverk, du stretchar ju inte.
-Jodå, jag strechar, min träningsverk beror på att hissen i min lägenhet varit avstängd i tio dagar. Fyra våningar, trappor upp och ner… Du vet.
-Du måste stretcha efter att du tränat, svarade han.

Jag brukar stretcha i omklädningsrummet och kompisen stretchar i gymnastiksalen. Att han inte ser mig stretcha uppfattas som om jag inte stretchar, inte heller bryr han sig om min förklaring.

Denna typ utav diskussioner där folk egentligen inte lyssnar på varandra är vanlig, även inom politiken; och bloggvärlden är full av folk som debatterar med varandra utan att komma någon vart. Fenomenet intresserar och förbryllar mig. Nedan följer några exempel:

Kommunistdiskussioner:
-Kommunisterna i t ex. Sovjet och Kina mördade miljontals människor. Hur kan du vara kommunist idag?

Svaren brukar lyda enligt följande:

A) USA betedde sig lika svinaktigt i Vietnam och Irak!
B) Sovjetunionen och Kina praktiserade inte äkta kommunism.
C) Väst suger ut u-länderna med sin kolonialism. De har mördat minst lika många.
Därefter vidtar smutskastning och pajkastning.

Hur ska vi definiera äkta kommunister? Inte helt lätt.

Kan vi jämföra USAs krig i Vietnam och Irak med Stalin och Maos massutrotning av människor? Ska vi börja räkna lik för att komma fram till något?

Apropå kolonialismen; var det inte europeiska monarkier som påbörjade koloniseringen? Vad har kungar gemensamt med dagens högerpartier? Det var ju liberalerna som satt till vänster i franska nationalförsamlingen, och de motsatte sig adelns makt. Jag kan argumentera hur länge som helst med kommunisten, men alla politiska system som inte är marxistiska buntas ihop och kallas kapitalism. Det är ju vettigt ur ett kommunistiskt perspektiv, men inte ur ett liberalt sådant, vilket gör att en diskussion blir snårig. Vi kommer ingen vart.

Feministdiskussioner:
-Det är ”strukturell diskriminering” som bidrar till att kvinnor förtrycks.
-Jag har aldrig förtryckt kvinnor; jag städar, passar barnen och uppmuntrar kvinnor att ta för sig!
-Alla män är del av den ”strukturella diskrimineringen”.

Det är få som är 100% insatta i feministisk teori, vare sig de är feminister eller icke. Den ”strukturella diskrimineringen” är svårgreppbar, och är dessutom svår att bevisa vetenskapligt. En diskussion av detta slag tenderar att haverera, eftersom parterna har fundamentalt olika verklighetsuppfattning.

Skattediskussioner:
-Om vi sänker arbetsgivaravgiften så kan företagen anställa fler människor!
-Hur ska detta finansieras?
-Om fler människor arbetar får vi in mer skattepengar.
-Ni vill bara sänka skatten!

Vänsterförespråkaren ignorerar argumenten eftersom skattesänkningar anses i grunden fel, även om de skulle bidra till ökad tillväxt. Att sänka skatten för företagare betraktas som övertramp av arbetarrörelsen. Högerdebattörer kan snacka skatt hur länge som helst, det biter inte, och man vinner dessutom inga val på detta.

Hushållstjänster:
-Om vi subventionerar hushållstjänster så skapar vi fler jobb!
-Även om blott 10% använder dessa tjänster kommer det att kosta x miljarder, hur ska vi ha råd med detta. Och är det inte främst rika familjer som kommer att ha ”hushållerskor”.
-Det är ett sätt att skapa nya jobb. Bättre ett enkelt jobb, än inget alls.

Här ingorerar högerförespråkaren de rådande ekonomiska förutsättningarna, eftersom en högerledd regering givetvis skulle förändra statens budget och ekonomiska förutsättningar. Vänsterförespråkaren ser inte alls detta framför sig, utan adderar utgifter till kakan. Dessutom finns det en skräck för forna tiders pig- och drängsamhälle. Diskussionen kommer inte att leda någon vart.

200,000 nya jobb inom offentlig sektor:
– Hur i hela friden ska ni finansiera detta?
– I lågkonjunktur är det statens plikt att anställa folk, spelar det någon roll om pengarna betalas ut som a-kassa eller lön till ett vårdbiträde?
– Politiskt dagdrömmeri!

Ja, även här ställs två diametralt olika ekonomiska system emot varandra. Det är klart att vi inte kan skapa 200,000 nya jobb i offentlig sektor med rådande budgetramar. I ett vänsterstyrt samhälle skulle hela statens ekonomi stuvas om – och det är detta förespråkaren ser framför sig, medan kritikern inte förstår ett jota.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Många känner säkert igen sig. Ibland får jag en känsla av att många politiska idéer och teorier i folkmun har chanserat och tappat sin egentliga poäng, vi kan vare sig förklara eller förstå. På samma sätt som den en gång lyxiga maträtten ”Fläskkotlett Béarnaise & Pommes Frites” förvandlats till vägkrogarnas ”Biff med Bea”.

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Lennart
14 years ago

Såna här diskussioner fyller en viktig funktion, men inte för att hitta sanningen eller ens för att besegra en meningsmotståndare utan som terapi och som ett sätt att umgås.

Lennart
http://www.usablogg.org

Robert
Robert
14 years ago

Du har en poäng. Vi tycker ofta att umgänge & terapi är viktigare än saklighet.

KAS
KAS
14 years ago

Problemet är större än det du beskriver.

Om man mot förmodan skulle ändra sig och inta en ny ståndpunkt så bryter ett formidabelt helevete ut.

Typ ”KAS gör en kovändning” och mobbarna växer upp som maskrosor om våren.

Skulle man sen bli övertygad ocm att kovändningen var fel så blir man troligen sjukförklarad.

KAS

Ace
Ace
14 years ago

Nej det här inlägget är ingen jävla terapi. Det här är analys. Bra jobbat. Tyvärr verkar det inte som alla har lust att fatta poängen. Som vatten på en gås.

Det skrämmer mig att det fortfarande finns folk som tror att det går att hitta sanningen med stort S.

Jonas N
14 years ago

Ja och nej! Jag tror inte att folk som debatterar ändrar uppfattning ögonblickligen när de möter nya eller bättre argument och fakta. Och detta är för många heller inte det primära motivet för att debattera. Snarare brukar det vara att antingen bekräfta sina egna idéer eller att vinna anhängare hos en (ev tänkt) publik, dvs få medhåll och bekräftelse. Men jag tror ändå inte att mödan är helt bortkastad. De som inte är aktiva i debatten men följer den värderar trots allt det som sägs och påverkas positivt av god debatt och av goda och substantiella argument. Inte alla, och… Read more »

Ace
Ace
14 years ago

”Varför tror ni att så många reflexmässigt tror att kollektivistiska lösningar är den självklara åtgärden så fort något samhälleligt problem identifieras?”

Därför att ”samhälle” implicerar ett kollektiv. Annars vore det ju inte ett samhälle, bara en massa individer. Individproblem = individuella lösningar, samhällsproblem = kollektiva lösningar. Samhälle = kollektiv. Enkel matematik.

Robert
Robert
14 years ago

Ett samhälle består av individer. ”Massan” har ingen åsikt, eftersom det inte är en homogen grupp. Bara individer har åsikter, idéer, tankar, förslag och förbättringsvilja.

Jonas N
14 years ago

Ace (ursäkta att jag inte sett din replik tidigare)

Men tack för att du gav ett så klockrent svar eller skall vi säga illustration på min fråga.

Får jag försynt påpeka att:

Kollektiv är inte samma kollektivistisk.

Sammhälle är inte kollektiv, men det innehåller helt klart massor av sådana.

Egentligen tycker jag nog att du kanske borde insett själv var ditt resonemang slår fel:

Ett samhälle som inte har enbart kommunal dagbarnsvård (=kollektivistisk lösning) är fortfarande ett samhälle. Osv …

appropå:

”Annars vore det ju inte ett samhälle”